Journalistens uppdrag

Läste du i vår tidning om Rolf Damin i Karlskoga och hans förstörda infart för någon vecka sedan? Rolf har stridit i åratal med kommunen om att de skulle fixa till hans problem då han bedömde att det var deras fel att det hela uppstått. Till slut vände han sig till tidningen och vips var kommunen på plats och fixade till hans problem. Bara sådär.

Journalistiken och enskilda journalister har en hel del makt när det kommer till liknande situationer. Exemplen är många där orättfärdiga utvisningsbeslut ändrats när frågan tagits upp i media eller när någon inte fått den omsorg de har rätt till. Där envisa journalister bevisat att maktens företrädare allt som ofta har gjort grova missar. Fel eller misstag de oftast har väldigt svårt att erkänna eller ens ta till sig. Prestigen väger tungt.

Vore det inte för en grävande och mycket envis Hannes Rådström skulle Sture Bergwall (Thomas Quick) fortfarande vara inlåst på mentalsjukhus. Då skulle också Kaj Linna fortfarande sitta inspärrad, felaktigt dömd för ett mord han inte begått. Detta om inte DN-journalisten Stefan Lisinski lagt ner åratal av arbete för att till slut kunna bevisa att rättsapparaten varit fel ute och därmed utan grund låst in Linna under hela 13 år. Kanske två av vårt lands värsta rättsskandaler någonsin som ingen skulle brytt sig om, om inte det funnits nyfikna och uthålliga journalister med stort rättspatos.

Som journalist, skribent, krönikör, publicist eller vad vi än kallar oss ska vi ständigt vara en nagel i ögat på all form av makt där den lilla människan drabbas. Vi ska granska maktens utövare och snabbast möjligt ifrågasätta, tvivla och berätta. Det är viktigare än någonsin nu när medialandskapet så drastiskt förändrats, inte minst via sociala medier. Det är viktigt att vi värnar vår yttrandefrihet, men det är lika viktigt att värna sanningen. Att fritt få uttrycka sig medför också ett ansvar, både för enskilda och för medias representanter. På senare tid har de digitala plattformarna Google, Facebook och Youtube börjat hårdgranska vad som sägs och skrivs. Det kan man ha olika synpunkter på. Vissa menar att yttrandefriheten ska vara total. Man ska kunna säga vad som helst. Andra menar att hot, hat, kränkningar och hets samt uppenbara lögner ska förbjudas. Visst, det ska vara högt i tak, men jag är av den uppfattningen att dessa plattformar också formar sina egna regler. Därför har de kunnat stänga av självaste Donald Trump och på hemmaplan har Youtube fimpat nyhetssajten Exakt24 som står “svärjevännerna” nära och där också SD:s partiföreträdare protesterat. Källkritik har blivit allt viktigare, nu när alla har tillgång till att offentligt uttrycka sig. Rena lögner har blivit till “alternativa sanningar”. Digitaliseringen har skapat “klickjournalistik” där snabbhet ofta har blivit viktigare än korrekthet. Jag hoppas ändå att det ska finnas utrymme för den så viktiga grävjournalistiken även i framtiden. Den är viktigare än någonsin. Så länge vi har det fria ordet så är det journalistiken som någorlunda håller makten på mattan.

På senare tid har public service varit ifrågasatt, framförallt kommer det angrepp från högerflanken inom svensk politik. Exakt vad de vill förändra har väl inte riktigt framgått, men börjar politiken väl lägga sig i så riskerar vi att hamna i samma sits som Polen eller Ungern, där media istället för att granska makten blir en propagandaapparat för densamma. Men, sådant kan väl inte hända här i Sverige, eller……