Du och jag – tillsammans

Ofta ser man annars i tidningsinsändare och på sociala medier mest klagomål på olika företeelser i vår närmiljö. Det kan vara enkla saker som att man inte plockar upp skräp eller hundbajs efter sig till att man saknar olika typer av aktiviteter. Något som uppropsförfattaren konstaterade. Det gnälls en hel del, få är de egna initiativen till att få något gjort. Det är alltid någon annan som ska fixa för att sedan själv komma till dukat bord. Men visst finns det goda exempel på annat i vår närhet. I Svartå har man sedan länge haft samverkansgrupp kring olika projekt, ibland med helt egna krafter, ibland med hjälp av kommunen. Det finns också de som pratar om “Åtorpsandan”.

Ett lokalt väldigt lyckat projekt är filmklubben i Degerfors. Ett lysande exempel på hur man kan få igång fungerande verksamhet när man gör något tillsammans. Jag är helt övertygad om att kan man bara skapa den där vi-känslan så försvinner väldigt mycket av vardagsgnället. Man kan göra mycket med små resurser, men det behövs alltid några eldsjälar som går från idé till handling för att det ska lyckas. Alla som minns vår egen Börje Ågren vet precis vad jag menar. För några år sedan gjordes ett försök med “Gilla Degerfors”. Ett initiativ där många var involverade kring olika frågor för att göra vår kommun mer attraktiv för oss som bor här. Tyvärr rann det ut i sanden, kanske just av avsaknaden av en ny Börje Ågren.

I fjällbyn Ammarnäs, i Västerbotten, nära norska gränsen är ett av få eller till och med kanske det enda samhälle där inte någon fastboende smittats av coronaviruset. I hela landet har 1 miljon människor drabbats, nästan 15 000 har dött. I Ammarnäs är båda dessa siffror noll. Hur är det möjligt? Frågar du Ammarnäsborna så är svaret sammanhållning och vi-känsla. Den goda sammanhållningen är A och O säger en bybo. Konflikter sår agg, i Ammarnäs tar man ansvar, inte bara för sig själv utan också för alla andra. Man pratar om en historisk solidaritet som genom åren skapat denna plats. På så sätt har man bland annat klarat av coronaviruset. Säkert har de mycket att lära ut till oss andra.

Men för att kunna skapa denna vi-känsla så behövs också goda förebilder. I Degerfors har det på senare år varit lite si och så med den varan. Har man en politisk ledning som inte kan samsas och som vägrar se helheten skymd av både prestige och sin egen agenda så förstår jag att det inte direkt förbättrar sammanhållningen ute bland medborgarna.

Jag tror det finns förutsättningar för gemenskap och positiva initiativ i alla samhällen. Tyvärr är det enkelt att skylla på andra, förvänta sig att få saker och ting serverade utan att behöva anstränga sig. Samtidigt tror jag att de flesta av oss känner tillfredsställelse när vi lyckas med något vi skapat tillsammans. Vi är ju i grunden flockdjur där gemenskap är själva livselixiret. Ofta startar det i det lilla. “Vad kan jag göra” är en bra start. Vi vet ju, trots allt, att vi mår bättre av att ge än att få.

Kanske behöver vi en ny Börje Ågren, men tills denne trollkarl dyker upp får vi alla försöka skärpa oss lite och bidra med det vi kan och inte förlita oss på andra. Till att börja med sluta att sprida skit på sociala medier och istället, innan jag trycker på sändarknappen, fundera en stund över om mitt inlägg kommer att skapa någon positiv förändring eller om det bara sår split och ger ytterligare bränsle till gänget på gnällbänken.

Weaver II Options For This Post