Meditativt

Klas Lindquist

Musikupplevelser är ibland svåra att definiera. Så var det igår kväll när jazzklubbens gästades av Klas Lundquist och Mathias Algotssons trio. Det blev en kväll i den fria musikens anda. Ett jam där allt blir så himla självklart. Klas Lundquist framstår mer och mer som en av landets i särklass vassaste altsaxofonister och Algotssons flyende fingrar är inte bara teknik, nej ett anslag som dessutom är vackert.

Ibland är man bra liten

Trots att jag är en vuxen och hyggligt normalklok man så är det oerhört svårt att fatta att ens mor till slut måste lämna denna jordevandring trots att hon passerat 90 för ett par år sedan. Satt idag på sjukhuset med vetskapen att det bara är något dygn kvar, kanske timmar.

Makalösa hundar

I helgen som gick startade jag min Etologiutbildning på HundCampus i Hällefors. Utbildningen kommer att kompletteras med specialsök.
Den form av specialsök som genomförs på HundCampus är en ganska fantastisk historia. Hela tiden vidgas begreppen hur långt man kan ta hundträningen vidare i människans tjänst. Det senaste projektet som just nu är igång är lungcancer. Hundarna detekterar cancer via utandningsluft tidgare än vården kan ställa diagnos. Testerna sker i labbmiljö och meningen är att detta, inom kort, ska ske helt och hållet skarp miljö.
Övrigt som hundarna/hundförarna utbildas i är exempelvis barnsök, olika läckage, barkborre, djurkadaver, ID-sök, liksök e t c. Det är egentligen bara den männskliga fanstasin som sätter gränserna. Hundarnas kapacitet är vi förmodligen bara i början av att förstå.

Framgångsseminarium

Var på Ola Wallströms Framgångsseminariun ”Pengar växter Faktiskt på träd”.  Och visst behöver man en kick ibland och mitt mål med seminariumet var att just få en ny kick. Men, det blev mer än så. Olas teser om hur man lyckas och hur man skiljer ”vinnaren” från ”förloraren” är en fantastisk men ganska enkel resa som vem som helst kan genomföra.
Ta kommandot över dina tankar – som i sin tur påverkar dina känslor – som styr dina handlingar –
och till slut på verkar dina resultat. Det funkar i jobbet, men det funkar även i privatlivet. Nu ska jag testa konceptet och ge detta tre månader. Om Ola har rätt kommer detta att förändra mitt liv radikalt. Vi får se hur det kommer att gå. Jag lovar att följa upp det här.
Vill du veta mer: http://www.meramal.se

Hur marknadsför Bofors?

Saab Bofors Dynamics i Karlskoga varslar 70 personer kan man läsa i gårdagens tidningar. först och främst kommer de som tillverkar granatkastaren Carl Gustav att beröras. Kommer det på sikt att innebära att fler slipper slaktas av detta, enligt uppgift, så ”effektiva” vapen? För ”effektiv” i detta sammanhang måste väl innebära att fler lemlästas och dödas.
Inom marknadsföringen sägs ju att man inte ska sälja produkten utan nyttan med densamma. Hur ser detta ut i fallet Bofors?
Jag pratade för en tid sedan med en kille i Karlskoga som hade en idé om ett Boforsmuseum där man presenterade de olika produkterna med bilder på dess ”effektivitet”. Det skulle kunna innebära att varje pjäs och vapen förses med bilder på den förödelse de frambringar. Lemlästade kvinnor, barn och soldater, utbombade byar och nedskjutna plan.

Internationella kvinnodagen

Firar du kvinnodagen? frågar DN på sin webb. Med tanke på att ”dagen” firar 100 år i år och att den en gång instiftades för att främja kampen för kvinnlig rösträtt och sedemera kvinnokampen för jämlighet mellan könen och att det idag skrivs 2010 så är det med viss kluvenhet man funderar över hur dagen ska firas. Borde vi inte kommit längre? Läste en rubrik apropå kvinnodagen som löd ”Kom igen tjejer”. Borde det inte stå ”Kom igen killar”? Om vi män inte gjort allt för att bromsa utvecklingen under de 100 åren som Internationella kvinnodagen firats så skulle dagen inte finnas kvar över huvud taget. Det vore något att fira!

Solig träningsdag

Isolde

Isolde

Vilda

Vilda

En fantastisk fin dag, perfekt för hundträning. Drygt tre timmar i Laxå med sökmarkering och lydnadsträning i vackert solsken. Perfekta förhållanden och fint genssvar från Vilda. Mycket av hennes ”schäferpipande” är borta, men man får vara på hugget hela tiden för att inte släppa igenom något. Mycket är på G att falla på plats. Målsättningen att ta sig till elit i både sök och spår under sommaren verkar inte helt omöjligt, det beror enbart på min konsekvens att få Vilda tyst på appellplanen.  
Lotta var också med och Schnauzrarna gillade verkligen att få full frihet. Både Glimra och Isolde fick testa på sök. För Glimra ett återseende och för Isolde första gången. Det fick över förväntan.

Förbundskaptenen startar sångkarriär

Saltis och BenganEfter OS har inte hockeyns förbundskapten Bengt-Åke Gustavsson haft det så lätt. Media gnäller och spelarna vill inte spela VM under hans fana. Möjligen var det därför han ställde upp när coverbandet Seventies från Degerfors/Karlskoga körde sin årlig 70-talsfest på Statt. Avslutningen av bandets första set bjöd på ett par Sven-Invarslåtar med BengtÅke som leadsinger till publikens jubel.
Annars var det precis som vanligt när Kjell Edholm, Saltis och grabbarna intog scenen, fullt ös från första ackordet. Kan konstatera att det gjordes en hel del bra musik på 70-talet och Seventies är inga dåliga uttolkare.

Otäck brand

Brand på ÅsgatanDet ringde på dörren, utanför stod en kille med hund och pekade upp mot Ramshöjden.
– Det brinner som fan, sa han, ring brandkåren!
Lotta tog telefonen och ringde, men det var redan någon som larmat. Jag tog kameran och åkte upp till Åsgatan där det brann. Några grannar stod och såg på det övertända huset. Jag sköt några bilder.
– Han som bor där är en ensam änkling som påstås vara deprimerad, sa en kvinna på platsen. Undrar om han är kvar därinne, kanske är det självmord?
Tog kameran och körde hem, några minuter senare var bilden härintill på Kurirens webb.
Expressen fick också bilder, de ringde, men verkade inte alltför intresserade av att publicera. En villabrand i Degerfors är ingen riksnyhet.

Möte med legender

En gammal kompis kommenterade häromdagen Cornelis Vreeswijk och hans musik och avsaknaden av hans person vilket jag instämde i och då dök ett gammalt minne plötsligt upp:
Ett väldigt speciellt och personligt minne av den store vispoeten som sträcker sig ganska många år tillbaka, någonstans sent 60-tal eller tidigt 70-tal, jag minns inte exakt. Jag var då någonstans mitt i tonåren.
På den tiden tillbringade jag mycket tid på landet utanför Örebro hos min mormor och morfar. I närheten fanns en skjutbana, där det också fanns en gammal dansbana, en paviljong, några skjul och lite sån´t. Som en liten folkpark men ändå inte. Där ordnades ibland lite fester och vid några tillfällen en del andra uppträdanden där också TV var med och spelade in. Om jag inte minns helt fel gick det då en serie TV-program från olika gamla parker och dansbanor där kända artister fanns med, blandat med lokala förmågor.
Nåja, jag kan ha fel, men i alla fall hade jag en polare som bodde alldeles utanför parken, så när vetskapen om att TV skulle sända så var vi naturligtvis på plats för att känna in atmosfären. Tidigt på morgonen tog vi oss in i parken och strövade runt mot de byggnader som fanns vid själva skjutbanan. Inne i parken fanns ingen toalett utan bara en torrdasslänga där besökande fick uträtta sina behov. Den låg lite avsides ner mot en lite mer skogbeväxt plats som gränsade ut mot några gärden. När vi gick in mot skyttepaviljonen fick vi se att det var några nere vid dasset. Det var en solig sommarmorgon mitt i den svenska högsommaren så trots att det var ganska tidigt var det redan riktigt varmt ute. Det var två män som satt därnere vid dasset.  De satt i bara överkroppar på ett par stubbar och pratade. De var så pass långt ifrån att vi inte kunde höra vad de sa, men vi blev naturligtvis nyfikna och drog oss ner mot platsen där de satt. När vi kommit lite närmare blev vi upptäckta och då började de vinka åt oss att komma ända fram. Det var två bastanta herrar som satt där i den tidiga morgonsolen, magarna vällde ut över byxlinningarna där de satt i sina bara överkroppar. I handen hade den ene en kvarting Explorer som var till hälften urdrucken.
– Kom igen grabbar, kom och sätt er och snacka en stund sa han med flaskan och vinkade med den lediga armen. Allt föll sig så naturligt att vi inte kände oss varken blyga eller särskilt förlägna, trots att vi nu var klara över vilka dessa män var. Vi satte oss och den halvdruckna flaskan bjöds mot oss, pissljummen vodka var väl ingen favoritdryck på den tiden, men det var rätt häftigt med tanke på vem som bjöd så någon liten klunk slank väl ändå ner . Jag kommer inte heller ihåg vad vi snackade om, men jag minns att det var mycket skratt och stoj. Det var mest mannen med flaskan i handen som snackade. Den andre satt mest tyst och lyssnade på oss andra. De ville veta lite om platsen och så, det var bara lite småsnackande mellan två tonårspojkar och två legender. Ja, legender var de väl kanske inte riktigt då, men nu räknas väl både Cornelis Vreeswijk och Fred Åkerström till den kategorin. För det var just de båda herrarna som tog sig en morgonsup i det gröna en sommarmorgon mitt i en svensk sommaridyll och gav samtidigt två tonårsgrabbar ett bestående minne. Jag kan fortfarande se den halvnakne Cornelis vinka mot oss med den nästan nu urdruckne kvartingen vodka i handen när vi gick hemåt. Jag ser den bilden praktiskt taget varje gång jag hör hans röst, ett minne för livet helt enkelt.