Jag tror faktiskt det är kört….

Krönika publicerad i KT/KK 2018-12-01
Jo, jag tror nu det är definitivt kört att få ihop en regering utan ett nyval. Jag brukar tillhöra optimisterna, men det som man nu kallar för en öppning i och med Annie Löövs besked att kanske släppa fram Lövén genom ett stort antal krav är enligt mig kvalificerat nonsens. Krav som dessutom inte ska vara förhandlingsbara. Hur kan någon ens fundera över om den käre Stefan är så maktkåt att han gärna sitter kvar även om han måste föra en borgerlig politik. Det är givetvis helt uteslutet. Hur många röster skulle han få om fyra år om kan gick med på något så korkat. Nej, nu är det bäddat för nyval om inget drastiskt händer.

För mig känns det även kört vad gäller allt vad klimatomställningar heter. Två nya rapporter från världsmeteorologiorganisationen WMO och FN visar att växthusgaserna aldrig varit högre än idag samtidigt som koldioxidutsläppen fortsätter att öka i stället för att minska. På sätt och vis är det logiskt. Vi människor och våra hjärnor är så funtade att vi inte riktigt kan hantera saker som ligger för långt bort i framtiden. Försök få tonåringar att spara till pension så får du se. I dessa fall lever de flesta av oss mer här och nu. Men när det gäller klimathoten så vet vi med stor säkerhet via modern forskning att om vi inte ställer om NU så är det försent. Det finns inte mycket för tillfället som talar för vi kommer att lyckas. Jo, det finns en väldigt stor del av vår mänsklighet som är beredda att göra det som krävs, men tyvärr en alltför liten del av de som verkligen har makten att ge de rätta verktygen. Inte ens våra mest gröna politiker på hemmaplan har förmågan göra tillräckligt. Alla vet att de krävs tuffa beslut, men det är ingen som vågar. Annie Lööv, som säger sig representera ett grönt parti, sprider också floskler och rättar sig snabbt in i ledet om konsekvenserna av miljöåtgärder stöter sig med näringslivets profit. Representanter i Miljöpartiet har försökt höja rösten och vad händer då, jo de blir utskrattade i de flesta medier och är i stort sett politiskt pulvriserade. Med nöd hankade de sig kvar strax över fyraprocentspärren vid senaste valet.

Det som oroar mest är ändå vad som händer ute i den stora vida världen där förnekarnas förnekare, Donald Trump nu fått sällskap av Brasiliens nyvalda president Jair Bolsonaro, en ännu värre pajas som tillsammans med ett flertal högerpopulister, i och utanför Europa, fortsätter att sprida lögner omkring sig och förneka verkligheten. Kina bygger fortfarande kolkraftverk medan experterna basunerar ut hotbild efter hotbild. Det ska hända något mycket drastiskt för att alla dessa hycklare ska övertygas om vad som komma skall utifrån deras politik.

Så, trots alla varningar är vi fortfarande i en brant utförsbacke och jag tror inte vi kommer att klara tvågradersmålet. Tyvärr. Vi ser inte så långt bort mot den annalkande katastrofhorisonten som vi borde. Inte ens i det lilla, se bara vad som händer när bensinpriset stiger. Nej, jag må nu kallas för en gammal sur pessimist, men ingen blir ju å andra sidan gladare än jag om jag nu skulle ha fel.

Sjukvård eller sjuk vård

Krönika publicerad i KT/KK 2018-11-17
Samtidigt med röran kring regeringsbildning och att turerna kring torget i Degerfors rullar vidare mot okända mål så händer mycket spännande inom svensk sjukvård just nu. Exempelvis att en privat vårdcentral i Sollefteå, Voon (vård och omsorg i Norrland), som drivits som ett kooperativ och som startade då landstingsvården inte räckte till, nu gått i konkurs. Orsak: patienterna som strömmade till var för sjuka. Jodå, du läste alldeles rätt. Stängningen är ett faktum då ett för stort antal patienter krävde lite för stora vårdinsatser, såsom röntgenundersökningar och liknande. Voon har 8 000 patienter inskrivna som nu måste få vård någon annanstans. Tydligt är att, för att driva vård i Sverige, så krävs att patienterna är någorlunda friska när de söker hjälp. I annat fall går budgeten inte ihop. Att vården är underfinansierad är väl ett understatement när vi inte kan ta hand om patienten utifrån hur sjuk hon/han är utan hur mycket stålar det finns i kassan.

En annan spännande händelse är vad som nu sker på sjukhuset i Östersund. Där han man bestämt att inte operera rökare. Jo, du läste rätt igen. Norrlänningarna är på hugget. Det handlar om att rökare löper större risk för att drabbas av komplikationer, så säger modern forskning enligt Region Jämtland Härjedalen. Besluten gäller för ortopeden som var de som gick i bräschen för att nu följas av kirurgavdelningen. Rökfri minst sex veckor före ingreppet och likaså sex veckor efter. Om man vägrar kan man nekas operation. Undantag ges dock för akuta ingrepp och cancerpatienter.
Jag förstår givetvis att hälsan försämras av rökning och att detta också är självförvållat, men räcker det för att nekas sjukvård? Det är ju inte förbjudet att röka. Ännu. Det här tänket går ju att utveckla och då kan man ju fundera över vilka som skulle stå på tur. Övervikt och fetma har väl liknande komplikationer så snart införs säkert en idealisk matchvikt inför operation. Kan tänka mig att cyklister också ligger illa till. De lever ju också farligt och att cykla omkull är ju också oftast självförvållat till viss del. Listan kan säkert göras längre, här finns ju pengar att tjäna.

Jag vet inte vad det kommer att ha för långsiktiga effekter, men jag kan nu konstatera att Moderaterna nu gör det mesta för att normalisera Sverigedemokraterna. De gör det tillsammans med ett urval företrädare för svenskt näringsliv och ett antal ledarskribenter i svensk media. Anledningen är ju inte så svår att räkna ut. I M:s fall givetvis maktlystnad och hos näringslivsföreträdarna den egna plånboken. Ledarskribenternas motiv är dock mer diffust. Det jag undrar över är om de verkligen förstått vad SD är för en sammanslutning. Kan det vara så att samtliga är så blåögda att de inte ser att de släpper fram ett parti där dess ledning har Viktor Orbán i Ungern som politisk förebild. Där den ena företrädaren efter den andra torgför främlingsfientliga inlägg och annat hat på sociala medier. Eller är det kanske så att just det faktiskt inte spelar någon större roll?

Och vinnaren blev……Kronhallen!

Som det en gång såg ut…..

Krönika publicerad i KT/KK 2018-11-02
Nyligen kunde vi läsa att Karlskoga låg i toppskiktet gällande landets fulaste stad. Nu gällde det i och för sig enbart stadskärnan och där råkar Karlskoga illa ut på grund av Kulan med omgivning. Att man har många vackra stråk, sjön Möckeln nästan ända in i centrum och fin gammal bruksbebyggelse bevarad som väger upp fulheten i centrum fick inget gehör i just den här omröstningen.

Men på tal om fula centrum så ligger inte Degerfors långt efter. Att åka in i centrum är som att som att komma tillbaka till någon gammal öststat innan murarna föll med den hemska Coopbyggnaden och dess överdel mitt i byn. Nu finns det vettiga planer på att kanske bli av med detta hemska blickfång i en uppgörelse mellan kommunen, Coop och fastighetsägaren. Men nej, det nya styret har flaggat upp för att inte gå vidare med dessa planer. Argumenten känns dock ihåliga. Man lutar sig mot kommunallagen och menar att man inte får gynna någon enskild näringsidkare. Men ska inte en kommunledning verka för ett fungerande näringsliv samt värna arbetstillfällen och en lokal handel? Är inte (S) traditionellt för den kooperativa tanken så folkrörelseparti man vill vara och har inte den blå sidan av den nya kommunalliansens rikspolitiker alltid promotat vikten av konkurrens? Man har ju under sina år vid makten avreglerat både apotek, bilprovning, tågtrafiken, vård, omsorg och skola i konkurrensens namn. Nu verkar det som det kvittar om Coophuset blir ett ödehus och Kronhallen blir ensam på täppan.

Jag gillar definitivt inte Coops utpressningsmetod att hota med nedläggning om man inte får några strategiskt placerade parkeringsplatser och en ny ingång. Jag tror personligen inte heller att det är lösningen på deras dåliga lönsamhet men jag är däremot säker på att man kan förhandla fram bra idéer som gynnar alla om bara viljan finns. Dessutom få fason på den hemska byggnaden och samtidigt få ett antal små lägenheter till en vettig kostnad. En chans för våra ungdomar att starta sitt vuxenliv på hemmaplan. Kanske också ett mer levande torg. Det finns tydligen också intressenter kring de lokaler som blir lediga när Coop minska ner.
Vad (M) menar med att man vill utveckla centrum har de inte berättat, men i det ingår i alla fall inte Coophuset och torget, det kan vi klart konstatera.

När jag i min förra krönika funderade över på vilket sätt (M) och (S) står varandra nära sakpolitiskt, något som också min chef och kollega Catarina Forsberg tog upp i en ledare där hon jämförde partiernas tankar inför valet, så måste jag säga att jag blev lite förvånad över vilka reaktioner det blev. Det händer ganska ofta att folk kommer fram och vill diskutera mina lördagstexter vilket nästa alltid är både kul och trevligt. För det mesta ros, men det förekommer givetvis även ris. Nu var det många som ville kommentera min text och då även en hel del socialdemokrater som var väldigt besvikna. Man kände sig lurade i och med den uppkomna alliansen och det var många hårda ord om att aldrig någonsin rösta socialdemokratiskt i framtiden. Nu glunkas det också om en tilltagande osämja bland sossarnas företrädare och det från hyggligt säkra källor. Spänningen stiger i Degerfors kommun.

Sicken hönsgård

Krönika publicerad i KT/KK 2018-10-20
Jag var på Degerfors kommunfullmäktiges första möte efter att Socialdemokraterna allierat sig med de fyra Allianspartierna, M, C, KD, L. Jag kan bara konstatera att värre hönsgård får man leta efter. Jag uppmanar alla som är intresserade av hur Degerfors kommer att styras i framtiden att gå på något av dessa möten och bekanta sig med de som har makten. De du röstat fram. KT/KK sammanfattade därtill det mesta av hönsgårderiet i tisdags. Att det var lite rörigt i början kan jag leva med, men att välja en ordförande som inte har koll på vare sig kommunallagar eller tillsättning utifrån vunna mandat oroar lite. Mest upprörande var ändå att det gamla presidiet och den tidigare ordföranden Jan Ask inte med ett enda ord avtackades vilket borde, åtminstone i min värld, höra till god ton. Om det säger något om det nyvalda presidiet, stämningen i fullmäktige eller bara ren okunnighet, får man väl avvakta och se.

Men, som sagt, nu har vi fått en ny regering i Degerfors. Ett upplägg som på papperet känns ganska omöjligt, bland annat med tanke på det knappa övertaget i mandat, men vi får givetvis lita på att man verkligen snackat ihop sig och, för att återkoppla till min förra lördagstext, visat ett öppet sinne. Man kan annars fundera en stund över påståendet att (S) och (M) står varandra nära sakpolitiskt. Är detta något som framkommit när ett par representanter från de båda partierna tar ett glas vin tillsammans på helgen som man tidigare kunnat läsa i lokalpressen? Utifrån mandatfördelningen måste man vara 100 procent överens i varenda fråga för att den ska gå igenom. Vi får helt enkelt avvakta och se när vardagen tar vid, det är ju då utmaningarna kommer. Jag önskar, helt ärligt, den udda konstellationen lycka till med regerandet och jag hoppas som degerforsbo att mycket snart få veta vad ”den nya politiken som Degerfors så väl behöver” innebär för oss medborgare, det är ett rimligt krav tycker jag så att jag får reda på vad det är jag saknat. Hittills har vi bara fått ta del av ett par, tre vallöften samt de vanligaste politiska flosklerna som alla kan skriva under på, men vi vet ju inte ett jota om hur det där nya kommer att påverka/drabba oss vilket känns lite småkymigt. Degerforsarna har verkligen köpt grisen i säcken i det senaste valet, för inte har väl alla som röstade på någon av dessa fem partier enbart sett Västergårdens kök och restaurang samt omdaningen av torget som så viktiga frågor att allt annat skulle kunnat kvitta?

Nåja, framtiden får utvisa. Men några funderingar har jag ändå så här i början:
Hur kommer det att gå för våra skolor i Svartå och Åtorp? Tvålärarsystem på högstadiet trots stora kostnader? Kommer man att se över Stora Vallas usla gräsmatta? Blir det någon ytterligare idrottshall? Kommer man aktivt att stå upp för BB i Karlskoga? Coopbyggnaden och torget? Kan man lösa frågan så att Coop blir kvar eller kan det kanske kvitta? Ska hela rasket rivas som jag förstod att moderaterna önskade. ”Bulldoza ner” tror jag formuleringen var. Frågor vi givetvis snart får klara svar på, det gäller bara att ha lite tålamod till första budgeten presenteras. Vet inte om spännande är rätta ordet här, men jag väljer att använda det i dagsläget. Det kan komma att revideras framöver.

 

Ett öppet sinne…..

Krönika publicerad i KT/KK 2018-10
Varje morgon genomför jag ett pass Qigong samt mediterar en stund. På mitt ”altare” står en tavla med några korta ord på Pali (ett fornindiskt språk som bland annat de Buddistiska texterna, Tipitaka, skrevs ner på någon gång för 2000 år sedan) samt den svenska översättningen. Orden kallas för ”De tio Paramitas” och kan förklaras som en ledstång till upplysning eller helt enkelt vägen till att bli en bättre människa. Orden är på svenska: Generositet, God moral, Försakelse, Visdom, Ansträngning, Tålamod, Ärlighet, Beslutsamhet, Kärleksfull vänlighet och Jämnmod. Genom att se dessa ord, lite som uppmaningar, är det för mig ett bra sätt att starta dagen på. Svårare att ta till sig och följa.

Jag är inte på något sätt religiös men mycket av vad som står i de buddhistiska texterna har blivit en ledstång i livet. När jag tänker på de tio orden ovan så inser jag, både hur svårt det är att alltid följa dem, men också hur hård och kall omgivningen har blivit. Ta bara en politisk debatt eller alla hatiska trådar i sociala medier, hur många av ovanstående ord passar in där?
Något jag försökt lära mig via livslång träning är att inte döma andra personer. Att jag har fördomar som de flesta är inget jag kan avsvära mig, men jag tror jag är medveten om de flesta vilket gör det lite enklare att leva med dem. Under livets gång skapar vi och omformar våra egna filter som vi ser och upplever omvärlden igenom. All vår livserfarenhet finns i dessa filter, inkluderat våra fördomar, vilket gör att du och jag inte ser saker och ting på samma sätt, vilket ju är fullt mänskligt. Så, genom träning har jag lärt mig att inte döma någon som inte tänker som jag utan istället försöka förstå hur och på vilket sätt det filter just den människan ser igenom har bildats. Det är inte alltid enkelt utan kräver både träning och ett öppet sinne. Ingen vet ju med säkerhet hur livet har betett sig mot våra medmänniskor, vilka svårigheter de mött på vägen, vilka strider de utkämpat. Det finns alltid anledningar till varför någon blir nazist, röstar på ett visst parti, blir vegan, väljer att bo på landet eller något annat precis vad som helst. Viljan att försöka förstå underlättar relationerna i vår omgivning. Man behöver inte hålla med eller sympatisera, bara försöka begripa hur andra upplever och tänker.

Grejen med ett öppet sinne är ju också att man lär sig massor med nya saker och får hela tiden omvärdera sina åsikter. Det är tufft men ack så nyttigt. Någonstans därinne i kroppen skapas en inre moral som hela tiden ifrågasätts av omvärldsintryck. Det krävs ibland viss styrka för att bibehålla den. Min inre moral skapades troligen via en uppväxt i en arbetarmiljö där solidaritet och rättvisa var en självklarhet. Den som hade delade med sig. Den som fick var den som nästa gång gav. Mitt allra första politiska ställningstagande var mot Sydafrikas apartheidpolitik. Allas lika värde oavsett hudfärg, storlek på inkomst eller kön. Jag har väldigt svårt att förstå att vi 2018 fortfarande delar upp klassificerar människor utifrån var man blivit född eller till vilket kön.

Tänk om våra rikspolitiska företrädare också kunde visa lite prov på ett öppet sinne och inte bara utstråla arrogant maktfullkomlighet. Jag tror det skulle smitta av sig på omgivningen och på sikt skapa ett varmare samhällsklimat.

 

Alltid plats för en till…..

Krönika publicerad i KT/KK 2018-09
En gammal vän sedan barndomen hörde för något år sedan av sig och tyckte vi borde träffas och lira lite rock´n roll tillsammans. Han hade sett på Facebook att jag plockat ner min gitarr från väggen (där det hängt för sig själv alldeles för länge) och tyckte jag skulle hänga på. Eftersom jag vid tillfället bara var en ringrostig hemmaklinkare så tvekade jag, men visst, lite frestande var det.

Flera år tidigare var vi några hundmänniskor, lärare och kursdeltagare på HundCampus i Hällefors, där jag tillbringar en hel del tid, som kom på att vi inte bara hade hundintresset gemensamt utan även musik. Vi tog med våra instrument när vi träffades och lirade gamla godingar på kvällarna. Jag insåg att jag då behövde nya strängar till min gamla gitarr, inköpt någon gång på 60-talet, och klev för första gången in hos Mats Silverstam på Mabass i Karlskoga. Det blev inga nya strängar, det blev istället en ny, svart och mycket läcker, akustisk gitarr. En tid senare var jag inne på en musikaffär i Örebro, bara för att kika lite. Där hittade jag en begagnad elgitarr som kändes oerhört skön att hålla i, en blå snygg Ibanez. Jodå, den följde också med hem. Nu en ny akustisk och dito elgitarr, men visst kunde det vara kul med en elbas också. Mats på Mabass hade en väldigt fin Fender som var svår att motstå. Alltid plats för en till……

När sedan telefonsamtalet kom från min gamle barndomsvän ”jag har fixat en replokal i Örebro, det är bara du tar gitarren och kommer” så var det omöjligt att backa. Ytterligare en gammal kompis från tonårstiden var med samt några andra spelsugna ”gubbar” i min egen ålder. Sedan dess har vi i stort sett varje söndag lirat rock´n roll så väggarna bågnat i den ganska trånga replokalen. Jag har sällan haft så skoj. Jag är definitivt ingen stor musikant, men att lira tillsammans slår helt enkelt ut det mesta.

Jag har alltid gillat ljudet från en 12-strängad gitarr och när vår Mats Silverstam presenterade en akustisk 12-strängad Hagström så föll jag pladask. Samtidigt som jag var inne och köpte Hagströmmaren så provspelade jag en halvakustisk röd och vacker Guildkopia. Jag hade då insett att jag nog inte var någon vidare basist så då bytte jag in min ganska nyinförskaffade bas mot denna röda skönhet (jag har en bas till som jag fått av min son). Alltid plats för en till….

Men nu var det fullt i gitarrhörnan hemma. Således borde jag också vara nöjd. Ända tills jag nyligen gjorde ett nytt besök hos min numera gode vän, Mats Silverstam. Om man nu lirar gammal 70-talsrock varje söndag, kan man då göra det utan att äga en Stratocaster? Svaret är givet; nej det kan man inte. Alltid plats för en till…..

Vart vill jag nu komma med allt detta? Skryt? Att jag har obegränsat med pengar att köpa gitarrer för eller bara är helt prylgalen i största allmänhet. Nej, inte alls även om min hustru nog skulle hävda det sistnämnda. Jag är bara så himla fascinerad över att alla gitarrister jag känner lider av precis samma åkomma (eller hur Peter Dahl). Man nöjer sig aldrig utan skaffar hela tiden en till. Jag tror inte det gäller andra instrumentalister även om jag kanske är ute på hal is här. I mitt fall finns det i alla fall alltid plats för en till……

Imorgon har du chansen att påverka vårt lands framtid……

Krönika publicerad i KT/KK 2018-09
ÄNTLIGEN! Ja, så känns det efter den längsta valrörelsen jag någonsin upplevt. Också den mest skrämmande där hat, främlingsfientlighet och lögner solkat ner debattklimatet å det grövsta. Imorgon går vi till valurnorna (om du inte redan förtidsröstat) och i demokratins heliga namn gör vår plikt.

Hur ska man då sammanfatta denna långa och på många sätt unika valrörelse? För mig personligen är det några saker jag kommer att minnas mest. Plötsligt började ett flertal av våra etablerade partier att bedriva SD-politik, något man under flera år tagit totalt avstånd ifrån, åtminstone frågorna gällande invandring och integration. Från att ha varit ett av världens mest humana land fick vi plötsligt Europas tuffaste invandringspolitik. Och det med Socialdemokrater vid rodret. En märklig utveckling. Jo, jag minns hösten 2015, men bara för det var en tuff situation då, det kommer säkert att komma fler, så kan jag inte förstå att humanismen totalt kunde offras bara för ett gäng främlingsfientliga hatare fått plats i riksdagen och därmed styrde agendan.

En annan märklig sak är hur den kanske allra viktigaste frågan i mänsklighetens historia i stort kunde mer eller mindre ignoreras innan värmen slog till och skogarna började brinna. Då helt plötsligt kom samtliga partier blixtsnabbt ut med ”klimatsatsningar”. Undantaget är MP som givetvis alltid drivit frågan och nu fick lite luft under vingarna. Dock känns det som sista veckorna har återgått till det vanliga. Det är bara MP som har en klimatpolitik värt namnet. Vänstern försöker kanske men eftersom frågan inte verkar vara något att skapa framgång kring är deras vilja att driva på ganska måttlig. SD såg sommarens torka som ett vanligt väderomslag och går till val med sänkt bensin- och dieselskatt.

Jag har sagt det förut men det tål att upprepas. Ingen fråga är viktigare än klimatet och den globala uppvärmningen. Tyvärr kommer det vara för sent när Jimmie, Stefan, Ulf, Ebba, Jan och Annie samt alla andra upptäcker det och som bara pratar men inte gör tillräckligt. Man får ju inte stöta sig med det privata kapitalet som fortfarande skitar ner vår värld.
Swedbank har nyligen gått ut med att nästa ekonomiska kris kan komma att bero på klimatförändringarna och att framtida tillväxt ligger inom den gröna utvecklingen. Givetvis är  det fler som upptäckt detta, dock inte merparten av våra politiker.

Lokalt kom nya rön lägligt upp gällande den eventuella försäljningen av KEMAB upp nu i sista stund innan valdagen. Kanske något som kan gynna Tony Ring och Moderaterna. Vi får se.

I Degerfors har en debatt snurrat på sociala medier kring en satsning på att öppna restaurang och café på Västergården. När kommunalfullmäktige öppnade upp för en politisk debatt så trodde kanske många att man skulle få vissa ekonomiska klargöranden kring frågan som framförallt drivits av Socialdemokraterna med i huvudsak C och KD som påhejare. Så blev det dock inte. Mer slätstruken ”debatt” är svårt att hitta.

I morgon är det över. Kan inte säga att jag har någon bra känsla.

Hur är det med dina företrädares glöd och kompetens…..

Krönika publicerad i KT/KK 2018-08
Jag har många gånger funderat över det här med förtroendemätningar gällande våra partiledare. Vad läggs egentligen i order förtroende. Om frågan ställs; har du förtroende för Stefan Lövén så kan svaret lite grovt bli ja eller nej, möjligen jag vet inte. Men vad lägger i så fall varje tillfrågad i ordet förtroende? Förtroende att leda partiet, leda landet, verkar ärlig, ser bra ut, snygg, verkar klok? Ja, eller motsatsen då för de som svarar nej. Hur viktigt är detta för hur man till slut röstar? Hur viktig är partiledaren? Att förtroendet generellt har sjunkit för samtliga ledare ser jag inte som konstigt alls. Om man, beroende på den dagliga vinden blåser, byter synpunkter och politiskt innehåll samt omgraderar de olika frågornas betydelse utifrån vad som står i dagens tidning så är det inte särskilt konstigt. Senast gällde det klimatet som varit en ickefråga för de flesta men som åkte upp på första plats när skogarna började brinna. Utom för Jimmie då som enbart konstaterade ett normalt väderomslag. Känns det trovärdigt?

Nåja, jag hoppas dock att politisk ideologi går före partiledarens förtroendesiffra när det kommer till kritan. Dock, min egen mor röstade på det gamla högerpartiet enbart för att hon tyckte Yngve Holmberg var snygg, så man vet ju aldrig.

På lokal nivå är däremot det här med vilka personer som står bakom politiken oerhört mycket viktigare är på riksplanet. Hur bra koll har du på vilka som kommer till makten om just ditt parti får inflytande efter valet? Känner du att du röstar på den kunskap, kompetens och det mod som krävs för att styra din kommun fyra år framöver? I många kommuner röstar man exempelvis på SD:s tomma stolar. Det kan ju vara att kasta sin röst i soptunnan.

På riksnivå är den stora frågan hur regeringsbildningen ska se ut efter valet. Givetvis utifrån hur rösterna faller, men vi kan med stor säkerhet säga att inte någon av de två blocken kommer att få egen majoritet.

På lokalnivå brukar samarbetsfrågorna vara ett större framgångsrecept än på riksnivå. Pragmatiska ledare som ser sin kommuns och hemorts bästa framför politiskt hårklyveri mellan partierna. I Karlskoga har exempelvis Liberalerna anslutit sig till S och V och i Degerfors har Moderaterna varit involverade i budgetsamarbetet tillsammans med V och MP. Blocköverskridande samverkan. Det finns massor med fungerande exempel på sådana konstellationer ute i vårt land.

Så släpp prestigen, kavla upp ärmarna och samarbeta – hur svårt kan vet vara?  Läser man alla svar som ges i olika utfrågningar, exempelvis den som rullat i vår tidning där partierna fått svara skriftligt på olika frågor så framgår för det mesta att alla vill ungefär samma sak i större frågor men få berättar hur det ska gå till att genomföra och finansiera. Där borde en samverkan vara lösningen.

Gå och rösta, det är viktigt, men släng inte bort din röst, styrd av enbart missnöje och hat. Höj blicken och fundera över vem eller vilka som bäst kan styra skutan, både lokalt och på riksplanet. Det kommer vi alla att vinna på.

Kan det som hände där också hända här?

Krönika publicerad i KT/KK 2018-08
Per Ödling är professor i teleteknik och demokrati vid Lunds universitet. Tillsammans med några kollegor har han tagit fram en modell där han bland annat förutspått både Brexit och Donald Trump. Enkelt uttryckt har de tagit fram en ekvation där oro multipliceras med okunskap och framtidstro. Per Ödling är orolig för vår demokrati och förutspår att vi mycket väl kan hamna i samma sits som Polen och Ungern om bara att par mandatperioder. Med tanke på hur rätt de fått om Brexit och Trump så kanske vi inte helt ska ignorera Per och hans kollegors matematik.

Jag fick i min brevlåda förra helgen en folder från ”Alternativ för Sverige”. Ett parti som tillkommit eftersom det finns de som tycker att SD inte är tillräckligt främlingsfientliga. De vill ungefär samma sak som SD fast upphöjt till två och de förstärker därmed oron för en demokratinedrustning. Återvandring av utländska personer, totalt asylstopp och flyktingstopp, nedläggning av SVT och något de kallar för att ”dränera det politiska träsket”. Vet inte om de går så långt som att ”hänga landsförrädare” som NMR, nazistiska Nordiska Motståndsrörelsen vill med de nuvarande etablerade politikerna. Kanske inte fullt så drastiskt men kanske får man skaka galler om man tycker fel saker.

Det är dessa rörelser som Per Ödling är oroad för och som växer sig allt större och starkare. De står för ett samhälle som jag tror väldigt få vill ha när det kommer till kritan, men när hjärnan kokar av hat så ser man bara elände och vill inte förstå vilket fantastiskt land vi lever i. När allt är invandringens fel, till och med när skogarna brinner, har man blockerat allt intag av verklig fakta. Man hyllar Åkesson, Kasselstrand och deras gelikar som några som ska frälsa landet och ge oss den välfärd vi saknar. Man bleknar. Det upprör mig ofantligt att läsa vissa trådar på sociala medier där ”vanliga människor” sprider sitt sjuka hat. Samtidigt finns oron också hos mig. Varför skulle Sverige vara förskonat från det som nu drabbar Polen och Ungern? Det som händer där kan också mycket väl hända här. Vi har dock fortfarande möjlighet att stoppa eländet. Tänk på det när du stoppar valsedeln i urnan den 9 september. Man kan definitivt rösta bort demokratin, men man kan inte rösta den tillbaka. Försent ska syndar´n vakna heter det ju, men det kan vi givetvis undvika, särskilt för oss som vill leva ett liv med fri press, ett oberoende rättssystem och möjligheten att öppet tycka och tänka vad vi vill. Ingen självklarhet för alla.

Jag var på Socialdemokraternas valupptaktsmöte i Degerfors Folkets Park förra lördagen. En trevlig tillställning med gratis korv, ballonger till barnen och glada miner under strålande sol. En sak förundrar mig dock och det var de röda fanorna och Internationalen som avslutning. Detta är för mig klara vänsterattribut vilket rimmar falskt när nu S har lämnat vänsterpolitiken och, via sin partiledare, Sveriges statsminister, utropat sig som ett mittenparti. Man bör finna andra symboler och hitta på någon annan färg på flaggorna. En gång i tiden fick Olof Palme mig intresserad och engagerad politiskt. Jag tror inte han skulle känna igen sig i dagens socialdemokratiska parti. Det gör inte jag heller.

Sverige brinner – många vill hjälpa till

Krönika publicerad i KT/KK 2018-07
Sverige brinner. Tusentals hektar skog slukas av lågorna och inget regn så långt ögat når. Medan politiker försöker ta billiga poäng så här i valtider och hatarna givetvis skyller allt brinnande på invandrare och flyktingar så finns det människor som just nu gör en otrolig insats. Det har kommit hjälp från i stort sett hela Europa. Jag blev tårögd på riktigt när jag såg filmerna på den långa karavanen av polska brandbilar som ringlade sig upp genom Sverige där människor stor på vägbroar och applåderade. Jag har sett brandflygen komma över bergslagsskogarna samtidigt som hemvärn och militärer ansluter till de olika brandhärdarna för att dra sitt strå till stacken.

Handlare från hela Sverige skickar ut förnödenheter till de som sliter i skogarna. Spendrups skänker lastbilslaster med vatten. Pizzabagarna bakar pizzor och förser brandmän och frivilliga med mat. Redan i måndags hade drygt 4000 privatpersoner anmält sig som frivilliga för att hjälpa till i skogarna. Det är bland andra Röda korset som är med och samordnar. Företag skänker pengar och en mängd frivilligorganisationer är på plats eller på väg till bränderna.

En av de som frivilliga är Abdullah Ali Altabari från Helsingborg.
”Jag tycker att jag står i skuld till Sverige. Det här är mitt land nu, jag bor här och då måste jag hjälpa till. På samma sätt som de hjälpte oss när vi kom hit” berättar han för SVT Nyheter Helsingborg.
I veckan kunde vi även läsa i vår tidning om hur Hawkar Amini från Storängens bilvård i Karlskoga som samlat in pengar till förnödenheter som ska komma till nytta där det behövs i brandområdet kring Ljusdal. Det är bara ytterligare ett exempel på privata initiativ och som alltid blommar upp i kristider. Minns terrordådet i Stockholm för drygt ett år sedan och det stora flyktingmottagandet under 2015 då det var frivilligorganisationer som blev ryggraden i mottagandet när samhällets egna resurser inte räckte till.

Vi vet att människan i grunden är god och nästan alltid sträcker ut en hand till den som behöver. Det bevisas gång på gång vid olika kriser. Okey, vi har ju, som sagt, alla hatare som tycker allt i landet går åt helvete och att allt är invandrarnas fel och som tror att en röst på SD kommer att rädda Sverige.  Som parantes kan jag bara säga att oj vad förvånade och besvikna ni kommer att bli den dagen SD eventuellt kommer till makt.

Samtidigt som brandmän och frivilliga kämpar mot bränderna finns det saker som inte riktigt verkar fungera. Det borde vara en självklarhet att alla krafter som finns i samhället är maximalt samordnade och blixtsnabbt kan komma till beslut vid kriser.

Bränderna har märkt vårt land för lång tid framöver. Hur det blir med de trauman som går i denna sommars spår får vi inte veta förrän till hösten. Jag tänker på alla stackars män som tvingats avstå från att grilla. Sannolikt kommer psykmottagningarna att fyllas med avmagrade snubbar med olika typer av psykoser då de inte kunnat dominera festerna med sina marinaddrypande flintastekar och grillkorv till barnen.