Vinn en kreativ Kunskapspedagog

Krönika publicerad i Karlskoga-Kuriren 2010-12-09
Jag fick ett nyhetsbrev i mejlen på jobbet häromdagen som fick mig att stanna upp och undra om någon skämtade med mig. Brevet var ifrån något som hette ÖrebroKids, ett nystartat företag som hyr ut mormödrar, jo du läste rätt, och inte bara det, det framgår av deras webbplats. Du kan också vinna en ”Kunskapspedagog” åt ditt barn, värde 10 500 pix. Kunskapspedagogen kan hjälpa din telning med läxläsning, nationella prov eller lära in ett nytt språk för att ta några exempel. Tänk att slippa förhöra matteläxor och avslöja att man inte fattar ett skvatt av den matematik ungarna redan i sexan behärskar. Kunskapspedagogen hjälper till med den teoretiska delen. Man kan sedan komplettera med en ”Kreativ barnpedagog” som tar hand om det mer praktiska och estetiska. Själv kan man i lugn och ro jobba över eller spela bowling med polarna. ÖrebroKids tar hand om dina ungars både lek och inlärning.
Är man inte riktigt nöjd med detta enkla upplägg eller har barn som är något yngre kan man addera till en barnflicka som lämnar och hämtar på dagis. Hon kan också ta hand om dina barn när de är sjuka eller om du behöver egen tid för resor, shopping och fester. Hon ställer även upp och hjälper till vid barnkalas och andra högtider.
Och som om det inte vore nog med detta, man kan även få en extramormor. En extramormor är ”en glad, äldre, och erfaren kvinna som bjuder på sig själv” enligt webben.
Barnflickan går naturligtvis under epitetet ”hushållsnära tjänster” och kan dras av till hälften.
Man blir ju förbannad att allt detta inte fanns när ens egna ungar var lite mindre. Tänk vad mycket roligt man kunde ha haft om man sluppit åka till Hagaparken och fika, åka till farmor på landet, gå på biblioteket, kollat in luciatåget på dagis, åkt pulka i parken, badat i sjön hos morfar, åkt på fotbollscup, plåstrat om knät vid första cykelturen, läst saga och somnat med barnen snusande på armen, kollat in hundvalpen vi skulle köpa, fiskat från bryggan. Ja listan kan göras kilometerlång. Tänk vad mycket kul man istället kunde haft med grabbarna. Ut och käkat, spelat golf, rest.
Nej, det klart att jag är lite ironisk, men jag tycker det finns visst utrymme när man dyker på något liknande. Vad har vi egentligen skaffat barn för? För att andra ska ta hand om dem? För att vi jobbar så mycket och har så många andra intressen att vi nu ska köpa våra barns läxläsning, vård vid sjukdom, barnkalas med mera. Jag känner att jag just nu blir skapligt upprörd. Jag önskar naturligtvis ingen illa, men jag skulle inte bli särskilt ledsen om detta företag gick i putten snarast. Det skulle i så fall visa att föräldrarna fortfarande vill ta hand om sina egna barn. Men tyvärr kommer det sannolikt att blomstra och då kan man bara fundera över vilket samhälle vi är på gång att skapa.

BJÖRN REIMERS

Ta inte fantasin från våra barn!

Barnbarnet Leon fikar i skogen

Krönika publicerad i Karlskoga-Kuriren 2010-10-28
Den gode Jan Björklund har hela tiden gått i bräschen för en skola med mer ordning och reda där studiero ska gälla. Viktigt, och dessutom tjusigt tänkt, men jag har inte riktigt uppfattat hur han menar att det ska gå till. Nog för att det behöver hända något, det är jag väldigt övertygad om efter att ha hört min dotters berättelser från den skola hon är lärare på i Örebro. Men, är det verkligen hårdare tag och likriktning vi behöver? Är det inte bättre att skapa de resurser som krävs för att ge ALLA våra barn en chans? Se dem för vad de är och inte försöka stöpa dem i samma form. Som det är nu sätts normerna oerhört snävt. Barn som kliver utanför den uppsatta fyrkanten uppfattas ofta som störande och måste naturligtvis motas tillbaka in i fållan. Hujedamej om någon går utanför, då krävs ju engagemang. I många fall ges en bokstavskombination som sedan hålls i schack med amfetamin i stället för att försöka ta tillvara den inneboende kreativiteten. Ibland kan det säkert vara nödvändigt, men jag är övertygad om att det inte gäller i alla fall.
Varianterna på att försöka hålla barnen innanför staketet är många. Ett (skräck)exempel jag hörde talas om nyligen var från en av våra skolor i Degerfors. Där har man på lågstadiet hittat metoden med stort M.
Under veckan samlar barnen på sig streck eller prickar för sådant som inte är tillåtet. På fredagen är det sedan ”fredagsmys”. Då bjuds klassen på saft och kakor. Men, om du tillhör de barn som under veckan samlat på sig tre streck eller fler så blir det inga kakor. Du får sitta med, men kakfatet och saften passerar dig förbi.
Fungerar det? Det beror ju visserligen på målsättningen, men om den innebär att man inte vill ha några ”streck” i veckorna, om den uteblivna saften och kakorna ska få barnen på bättre tankar så, nja knappast. Om det fungerat skulle ju metoden inte vara kvar och är det kvar har man ju misslyckats, eller hur. Då blir ju resultaten desamma vecka efter vecka och det enda man lyckas uppnå är att kränka ett gäng ungar med utebliven saft. Pedagogiskt sa Bull.
Har man haft lite otur så kanske strecken sitter där redan under måndagen. Hur motiverad är man då de resterande fyra dagarna att ”hålla sig inom fyrkanten”?
Ett tips, varför inte vända på steken och i stället berömma de saker som blivit bra. Det kanske kunde sporra till bättre gärningar. Ett positivt mål att sträva efter i stället för en bestraffning. Om ett beteende belönas är sannolikheten stor att beteendet upprepas. Om det bestraffas skapas bara rädslor och avstånd.
Nej, låt våra barn växa upp kritiskt granskande, glada, kreativa och nyfikna. Ta inte ifrån dem den sprudlande fantasi och upptäckarglädje de fötts med. Ge dem istället resurser att utveckla sina egenskaper. Det kommer att ge oss ett mycket mer färgsprakande samhälle, till glädje och gagn för oss alla.
BJÖRN REIMERS

Ett invandrarfritt dygn – fundera hur det skulle drabba din vardag

Krönika publicerad i Karlskoga-Kuriren 2010-09-30
Så har det då hänt även här. Vi har fått ett främlingsfientligt parti in i svensk riksdag. Men, är det någon som egentligen är förvånad?
På sätt och vis kan jag tycka att det är bra att den smygrasism som hela tiden funnits som en varböld inom samtliga riksdagspartier nu fått ett ansikte. Det finns åtminstone någon att rikta sitt motstånd emot. Kan bara hoppas att debatten nu blir friskare och att frågorna som nu lyfts upp i offentligheten kan ge folket den utbildning som bevisligen behövs i invandrarfrågan. För jag hävdar att anledningen till den fientlighet vi riktar mot de vi kallar ickesvenskar enbart beror på okunskap. En okunskap som tyvärr visar sig skapa både onödig rädsla och frustration.
Men vad är vi då rädda för? Invandringen är ju hela vårt fundament. Utan invandring inget Sverige, så enkelt är det ju.
På medeltiden bestod Stockholm av en tysk majoritet, språket var tyska och förvaltningen bestod av hälften tyskar. Göteborg byggdes på 1600-talet av holländare.  Vår industrialisering bygger till stor del på utländsk ingenjörskonst, allt från belgiska smeder till dagens IT-lösningar.
Vår kultur är genomsyrad av influenser från framförallt tyskt, franskt, brittiskt och amerikanskt kulturliv, få av våra svenska traditioner är i grunden svenska, de har tagits hit av invandrare och till slut blivit våra. Inte ens köttbullarna eller julgranen är svenska. Vi käkar pizza och kebab, pasta och ris utan att reflektera över ursprunget. Det mesta vi gör genomsyras av influenser från invandring.
Men nu då, nu kommer de bara hit och lever på bidrag.? Utnyttjar våra generösa system, eller? Är det verkligen så?
Jag skulle vilja införa något som testats i andra länder, bland annat i USA och Frankrike, nämligen en invandrarfri dag. Det skulle innebära att på ett givet datum stannar alla invandrare hemma från sina jobb. Kan ni tänka er det kaos som skulle uppstå.
I USA genomfördes en sådan dag för några år sedan. 50 amerikanska städer lamslogs. Inga stormarknader fanns öppna och massor av företag fick stänga. Fundera en stund över hur det skulle drabba din vardag. Skulle du ta dig till och från jobbet? Skulle du kunna handla det du behöver? I storstadsområdena skulle allt fullständig bryta samman. Tänk er att nästan inte en enda taxi i Stockholm skulle rulla, inte ett tunnelbanetåg och knappt någon buss.
Nej, acceptera att vi alla är bröder och systrar och att vi inte klarar oss utan varandra. Först när vi gjort detta kan vi skapa den harmoni som raderar ut allt onödigt hat och förpassa de mörka krafterna vi nu fått in i vår riksdag till de sälla jaktmarker där de hör hemma.

Hösten är här

Sista hojturen?

Det är lite med sorg i hjärtat som jag konstaterar att nu är det höst. Hur jag vet? Jo, idag stängde vi ner poolen för året. Pressenningen lades över, så nu blir det att vänta till vårens badsäsong kommer igång igen. Ett annat tecken är Hjälmaren runt på hojen. Sista organiserade åkturen för i år. Snart dags att ställa in även Suzzie. Det tredje tecknet är att idag kör jag första gympasset efter ett sommaruppehåll. Lyfta skrot är en höst och vinterföreteelse så nu är det inget att be för. Hösten är här.
Jag har en kluven inställning till denna årstid, likaså när det gäller vinter. Jag hatar att frysa och inte fan är det speciellt kul med snöskottning heller. Det går virvlar i pelletsförådet, så höst/vinter innebär ett satans kånkande av säckar också. Nej, mina gener är sommarprogrammerade. Jag gissar att jag var italienare eller liknande i något tidigare liv för det passar även in på maten.
Nåja, det finns ingen lycka, bara lyckliga stunder, och sådana finns även under den mörka perioden. Det är bara att lära sig njuta av dessa och vänta in vårsolens första strålar. Att vänta är egentligen inte så tråkigt, bara man väntar på något gott.

Låt dem skapa liv istället för att släcka ut

Krönika publicerad i Karlskoga-Kuriren 2010-09-03

Nästan dagligen serveras vi via nyhetssändningar om allt det elände som pågår kring olika krigshärdar ute i världen. Vi ojar oss lite, blir upprörda, kanske till och med förbjuder småbarnen att titta. Det är ju både så ofattbart och så hemskt!
Samtidigt oroas de anställda inom Saab Bofors Dynamics över sina jobb och den dränering av kompetens som nu verkar vara ett stort problem då det svenska försvaret samt andra staters krigsmaskinerier inte vill beställa mer av ond bråd död.
Jag vet inte riktigt vad Carl-Gustaf, AT4, Robot 70, Bill, och N-law exakt ställer till med, men att själva idén är att sprida så mycket död och förödelse som möjligt är väl självklar. Det ligger liksom i dessa och andra vapens själ och syfte. Bland annat så är Carl-Gustaf ett pansarvärnsvapen som används av fotsoldater mot människor i byggnader och icke bepansrade fordon och som sålts till över 40 länder. Hur många har fått sätta livet till i mötet med detta kungliga dödsvapen?
Till detta besitter Saab Bofors Dynamics alltså hög kompetens. En kompetens man är stolt över och nu rädd att förlora. Detta gör mig en smula upprörd.
Om vi nu har denna enorma ingenjörskompetens i vår närhet, finns det då ingen som kan ge dessa naturvetenskapens trollkarlar något vettigt att syssla med i stället för att de ska sprida död och elände omkring sig?
I samhällsdebatten pågår ständigt ett samtal om vår miljö och hur vi ska komma tillrätta med den enorma förslitning den utsätts för. Vi pratar om förnyelsebar energi som på sikt ska ersätta den redan sinande oljan och dess biprodukter. Solenergi, vindkraft, vågkraft är bara några områden som kommit en bit på väg. Om nu dessa krigsingenjörer är så fantastiskt kompetenta med sina vapensystem, vad skulle de då inte kunna åstadkomma inom områden som skapar liv i stället för att släcka ut?
För jag menar inte att de duktiga arbetarna på Boforsområdet ska behöva gå hem arbetslösa. Bara ge dem något vettigt att syssla med som de kunde vara extra stolta över. Något som de sedan i gungstolen kan berätta om för sina barnbarn, att de minsann varit med och gjort jorden till en bättre plats att vistas på. Hur kul är det att den berättelsen nu i stället handlar om hur många barn i samma åldrar som de just kramat godnatt, de hjälpt till att lemlästa med de produkter de varit med att skapa.
Jag köper inte försvaret med att ”om inte vi gör det så gör någon annan det”. Det är vår tids sämsta bortförklaring för ett svart och dåligt samvete.
Så nästa gång du ser ett krigsreportage på TV-nyheterna, tänk då på att mitt i all den förödelse som presenteras ligger sannolikt ett granatsplitter med texten ”made in Karlskoga” instansat i sin dödsbringande kropp, om inte i klartext så åtminstone symboliskt. Är det verkligen något att vara stolt över?

Vi ska upp i toppen…….

Som ett mantra har Degerfors IF:s tränare Patrik Werner upprepat att DIF enbart har som målsättning att hänga kvar i Superettan efter denna säsong. Ett smått livsfarligt sätt att agera tycker jag. Det är lätt att det blir en sanning till slut. Om man, som i våras, bara vinner och vinner, skapar rubriker, gör massor av mål inför en lyrisk hemmapublik och hittat ett spel som dessutom är trevligt att beskåda blir det en aning fjantigt att inte ändra sin ursprungliga målsättning om den nu var att ”bara hänga kvar”. Nu, när formsvackan är ett faktum, något som alla lag förr eller senare hamnar i så blir sannolikt knytnäven inte lika hårt knuten i byxfickan när tränaren hela tiden nöjer sig med att ”vi ska bara hänga kvar”. Då gör det liksom inget att vi slutat fighta och hamnat i en nedåtgående spiral, vi ska ju bara se till att vi inte åker ur. Risken är överhängande att man fastnar i formsvacketräsket en liten aning för länge för att det ska vara hälsosamt med den inställningen.
Det finns inga och har aldrig funnits några egentliga krav från supportrarna på Allsvenskan denna säsong. Den lyckosamma våren och försommaren har bara varit en underbar bonus som utvecklades till något av en röd glädjefnatt senaste hemmafighten mot Sundsvall, en glädje som tyvärr sattes i halsen. Kan bara hoppas att dessa rödristade supportrar forsätter att besöka StoraValla trots debaklet senast i Trollhättan. Förhoppningsvis får serieledarna Norrköping lida för den fadäsen. Folkfest i lördags och förhoppningsvis folkfest på lördag i samband med Vulkanmarken.
Men Patrik, sluta tjata om att vi ska bara hänga kvar. Stick ut hakan och var lite wild and cracy. Det finns fortfarande chans på Allsvenskt kval. Det vore väl en helt galen avslutning på en lika galen säsong. Säg att det är dit vi siktar, oavsett om det är  realistiskt eller ej och oavsett om DIF har i Allsvenskan att göra överhuvud taget. Skulle det mot all förmodan lyckas är det väl smällar man får ta.

Manligt och kvinnligt

Krönika införd i Karlskoga-Kuriren 2010-08-19

 Brukar du fundera något på likheter eller olikheter när det gäller kvinnligt och manligt. Visst finns de och jag kan inte sluta fascineras. Då jag varit tillsammans med samma kvinna i drygt 35 år så har det funnits åtskilliga tillfällen och möjligheter att studera saken.
Ta en så´n här grej: Häromdagen hade min fru skrivit en inköpslista för att åka och veckohandla. Jag erbjöd mig att fixa handlingen eftersom jag ändå skulle ut en sväng med hundarna i skogen.
När jag prickade av listan i butiken och kom till punkten ”pålägg”, ja det stod verkligen pålägg, funderade jag en stund vad detta kunde betyda. Jag äter själv en hel del leverpastej, så jag tänkte att det går ju alltid åt.
Senare på dagen, efter att jag varit hemma och packat ur alla kassar så ropar L in till vardagsrummet så där småirriterat och nästan lite anklagande:
– Köpte du leverpastej! Men, det har vi ju hemma..
Jaså, jaha, men släng in den i frysen då, vadå, big deal, tänkte jag utan att säga något.
– Varför köpte du ingen skinka?
Ja, men, det stod inte på listan, det stod pålägg, jag visste inte att det saknades skinka, så jag köpte leverpastej – det brukar gå åt en del. Hur skulle jag kunna veta att du menade skinka?
– Ja, men jag äter ju skinka varje dag, du kunde väl ha kollat innan du åkte vad som saknades i kylskåpet.
Men vitsen med att jag fick en lapp var ju att du redan kollat och att om du hade tänkt att jag skulle köpa skinka så kunde du väl skrivit skinka.
Alltså – om det stavas ”pålägg” i listan så står det egentligen skinka, typ. Att man som man inte fattar det är sannolikt genetiskt. För en kvinna hade det garanterat varit självklart. Det är väl det som kallas intuition.
Detsamma om vi är ute och åker, kanske har fikakorgen med, då kan följande scenario spelas upp:
– Titta där nere, vad vackert det är, säger L och pekar ner mot den sjö vi passerar.
Jovisst, jättetjusigt svarar jag, slänger en blick, men med fokus på trafiken runt omkring mig.
Vi åker någon mil till och jag frågar om hon vill stanna för en fika.

– Vadå, det sa jag ju för en halvtimme sedan, jag är jättefikasugen och nu håller ju solen på att gå ner också.
Men, det har du väl inte sagt, försöker jag.
– Jo, när vi passerade den där sjön, det fanns en jättefin rastplats där.
Men du sa ju inte att du ville stanna, du sa att det var vackert, ja och så vidare, ni fattar. Jag har inte samma intuition, jag måste få klara och enkla besked annars spricker det liksom.
Någon som känner igen sig?
Nåja, vi har som sagt varit tillsammans i över 35 år och trots dessa språkförbistringar så fixar vi det mesta. Vi har många likheter också som underlättar tillvaron en del, men även om vi inte är på speaking terms i alla lägen så brukar de flesta problem lösas rätt så smidigt. Det är väl sån´t som brukar kallas för kärlek.

Bloggsemester

Dregen i Rudskoga

Ola Salo på PIP

Det var ett tag sedan jag skrev något nu. Semestern har även drabbat bloggen. Två semesterveckor har nu avverkats och det mesta har varit i regnets tecken. Förunderligt hur det kan finnas så mycket vatten. Vet inte om man ska skratta eller gråta, men som vanligt är det väl att gilla läget. I stället för solstolen har det fått bli en del tidningsjobb. Några semestertips och så PIP förstås. Därtill Packmopedsturnén! En pryl som jag tycker är fullständigt klockren. Att få några av våra allra bästa artister att kuska runt på värmlandsvägarna medelst moped är en lysande idé från Sunneprofilen Göran Samuelsson. Årets turné var den sextonde i ordningen och kanske den bästa någonsin. Plura Jonsson och Ola Magnell, två av våra absolut bästa rockpoeter tillsammans med Sara Löfgren och årets joker, Dregen, gav en minnesvärd kväll i Rudskoga, dit jag själv tog mig för att uppleva. Att himlen stod fullständigt öppen under hela kvällen betydde inget för Rudskogaborna. De gick man ur huse, iklädda regnställ och beväpnade med paraplyer både de sjöng och dansade i blötan. Imponerande!
Ikväll avslutas Putte i Parken. Något som tyvärr också drabbats av ett helvetesväder i form av monsunregn som säkert skrämt bort en hel del besökare. De som kommit har dock varit både glada och positiva och något gnäll har inte förekommit. Men när jag kollade in The Knockouts på fredagskvällen kunde jag inte annat än tycka synd om både bandet och publiken. Bilden var som en Hithcockfilm, helt i svartvitt, men några få plastinbakade punkfantaster framför scenen och ett band som, trots en obefintlig publik, gav järnet på scenen. Så får det inte vara på festival. Det hörs till och med på namnet, FESTival!

Spontant!

Ursmart grill!

Många skulle säkert kalla oss slösaktiga eller dumdistriga, vi väljer att kalla det spontant! Lotta och jag har nästan alltid handlat spontant, slagit till direkt på volley när tillfälle bjudits. Det innebär att vi genom åren köpt på oss en massa prylar som vi just då tyckte att vi behövde. Det har varit både billiga och lite dyrare grejor. När vi bodde i Sumpan, klev vi in hos en bilhandlare på en söndagspromenad och hade bara något lite senare blivit ägare till en blå  Opel Ascona som verkade trevlig. 
Efter att i flera år snackat om att kanske köpa motorcykel så gick vi en kulen höstlördag in på Bikes & Trucks i Strömtorp och 20 minuter senare var vi stolta ägare till en röd och vacker Suzuki.
Lotta fick för drygt ett år sedan reda på att vår schnauzeruppfödare skulle trappa ner sin kennelverksamhet och plötsligt hade det blivit en dvärgschnauzer över som ingen ville ha. Avlivning var sista utvägen. Vi tyckte det var synd och tog hem lilla Isolde en helg för att se hur hon trivdes. Jo, som ni vet så bor hon fortfarende kvar det lilla charmtrollet. Så här har det rullat på. Det innebär att vårt sparkonto inte direkt är bankens stolthet, men man lever bara en gång, så varför lägga på hög?
Någon har sagt att vid varje frestelse så ska man tänka: är jag verkligen i behov av just detta? Kan jag klara mig utan? Svaret är ju oftast att, jovisst det kan jag säkert, men det blir ju också väldigt tråkigt på det viset. De flesta i vår ålder har ju redan allting, så då skulle ju inget nytt bli köpt.
I går var vi på Mullhyttemarknaden, och trots att de spöregnade gjorde vi ytterligare ett fynd. Vi köpte världens smartaste grill (se bilden). Tar ingen plats, kan grilla det mesta utan att bränna och tar ingen plats när den plockas ihop. Jodå, vi testade den på kvällen, satte en stor fläskytterfilé på det roterande spettet samt några korvar i halstret. Perfekt! Hade vi lyssnat till förnuftet hade vi även denna kväll ätit brända och torra köttbitar grillade på den grill vi tidigare införskaffat. Nej, lite spontanitet förgyller vardagen, även om det inte alltid är så väldigt genomtänkt.

Nostalgikickar

Kebnekajse

Dag Vag

I min ålder blir det bara fler och fler nostalgitillfällen att ta till sig och njuta av, tror jag skrivit det förut någon gång. Jag har nog egentligen en kluven känsla till detta med nostalgitrippar, men jag märker ju att dessa tillfällen numera är fler än de då man träffar på något helt nytt. Jag har därför medvetet valt att, så gott som, bara recensera det lite nyare under årets PIP, undantaget punkikonen Jonny Rotten.
I veckan blev det dock mer nostalgi. I torsdags Mats Ronander Blues i Kristinehamn med Bengan Blomgren och Nikke Ström som medmusikanter, recensionen finns här på webben. I fredags folkrockarna Kebnekajse med Kenny Håkansson och Mats Glenngård i spetsen. Det är i sådana sammanhang man begriper våra musikrötter. I mycket av det vi hör dagligen finns ju anslaget från vår folktradition utan att vi tänker på det. Upptäcker när jag sitter och lyssnar att jag blir väldigt glad och upprymd av musiken som  slungas emot mig från scenen. Det finns så mycket själ i detta mäktiga, men också så vackra.
Samma kväll står också Dag Vag på samma scen,  några timmar senare, dock utan ovan nämnde Håkansson eller Beno Zeno som han heter i denna uppsättning. Beno Zeno har blivit pensionär och har då även pensionerat sig från Dag Vag, tråkigt, men sant. Ersättaren Teka Pukk har varit med förr då Zilverzurfarn tagit en paus. Nu är han återbördad, så bandet är ändå hyggligt intakt.
Det är något visst med Dag Vag, vet inte riktig vad, men jag har alltid gillat deras lite underfundiga låtar och Stig Vigs speciella sätt att sjunga och inte minst deras gung som liveband. Nästan alla låtarna var med och det är otroligt vad de fastnar i skallen. Har gått och gnolat på ”Ge Bullen ett ben” hela morgonen idag.