Har han femman kvar?

Hamnade i en disskussion angående kändisar häromdagen. hur kan det vara så fantastiskt att bara få se en TV-profil springa förbi på gatan eller hamna i samma tågkupé som en känd skådis att man kan tala om liknande i dagar därefter. För många är det en stor lycka att kunna säga att man tryckt hand med Ingemar Stenmark eller någon annan riksgud. 
Detta påminner mig om en episod som hände för över 20 år sedan när jag jobbade på Systembolagets marknadsavdelning:
Jag sysslade med information och var bland annat med och tog fram olika kampanjer. Vid ett tillfälle skulle vi göra en av dåtidens ganska populära måttlighetskampanjer. Den här gången med draghjälp av några gamla idrottsstjärnor. Engagerade var Gunder Hägg, Gösta ”Fåglum” Pettersson och Ingemar Johansson. Tunga grabbar allihop, eller hur?
Det skulle ske en fotografering för broschyr- och affischmaterial och vi skulle hålla till på en liten oansenlig lokal på söder i Stockholm. Ingången till lokalen var så intetsägande att jag placerade mig utanför så att jag kunde slussa in de ankommande till rätt plats. När jag stod där kom en kille fram till mig och ville bomma en cigg. Han var av det klientel man brukar kalla ”A-laget”. Åldern något oidentifierbar, men gissningsvis några och femtio. Trots att jag inte kunde prestera något röka stod han kvar och småspråkade lite. Klockan var runt åtta på morgonen så det var en stund tills systemet skulle öppna, således ingen brådska.
Då rullade en taxi in till kanten och ur klev Gunder Hägg, en av de riktigt stora medeldistansarna någonsin för dem som inte känner igen namnet. Karriären var på 40-talet.
Killen vid min sida klappade till mig på axeln och skrek till:
– Men, fan det är ju Gunder Hägg! Det visade sig att mannen var ett levande idrottslexikon. Han kunde allt om Gunders karriär. Tider, rekordlopp, publikrekord och så vidare. Att få träffa Gunder var något otroligt stort, det var inte svårt att fatta.
Nåja, jag slussade in Gunder medan killen yvigt viftade med armarna och fortfarande inte kunde fatta att han just nyligen snackat med Gunder Hägg. Då kom nästa taxi och Gösta ”Fåglum” Pettersson klev ur.
Jodå, samma historia upprepade sig. Detta levande lexikon som hamnat lite snett i livet fick ett nytt spel. Först Gunder Hägg och nu ”Fåglum”, den store proffscyklisten som bland annat vunnit Giro de Italia och tagit VM-guld tre gånger. Det är svårt att beskriva hur hans ögon nästan hoppade ur skallen när han skakade hand med ännu en av sina stora idrottsidoler, och ytterligare en som han kunde allt om.  Jag gissar att hans puls var uppe i över 200 när dörren slog igen om cykelstjärnan och han åter vände uppmärksamheten mot mig.
– Vad är det egentligen som försiggår här? Ja, han kunde inte tro att detta var sant. Och ni förstår ju vad som hände när nästa taxi glider in. När killen fick se en bil till, tittade han på mig med en något förvirrad blick. Skulle det komma mer och i så fall vad?
Visst kan ni nästan se bilden framför er? När denna gång en mycket kraftig kille klev ut framsätet på taxin efter att ha avslutat en glatt samtal med föraren var jag övertygad om att min vän på trottoaren skulle svimma.
Ögon gick runt i skallen och möjligen funderade han en stund på hur han skulle kunna övertyga grabbarna på parkbänken utanför bolaget detta som han just nu fick vara med om. För bredvid honom stod nu ”The Champ” Ingemar Johansson, tungviktsvärldsmästare och en av vårt lands absolut största och mest älskade idrottsman någonsin.
Om killens kunskaper också innefattade tungviktsboxning? Jodå, var så säkra. Det han inte visste om ”Ingo” är inte värt att veta. Och som den ödmjuke sportsman som Ingemar Johansson är så tog han sig god tid och samtalade en bra stund med den idrottsintresserade och mycket kunnige söderkis som just denna dag upplevde något han senare skulle få svårt att förklara för sin omvärld.
Rätt som det var så stoppade han handen ner i en trång jeansficka och fiskade upp, jag tror det var en femma, en femkronorssedel som fanns på den tiden. Det var det enda han fann som gick att skriva på och han bad Ingemar Johansson om att få autografen på sedeln, vilket han naturligtvis fick. De skildes med en omfamning och Ingemar gick vidare ner för att fotograferas. Det går inte att med ord beskriva min väns ansiktsuttryck och kroppsrörelser när han sedermera vandrade bort för att sannolikt söka upp sina polare.
Frågan jag ställt mig genom åren är inte om och hur han försökte övertyga sina dryckesbröder om sina upplevelser en vanlig vardagsmorgon på en trottoar på söder i Stockholm. Nej min fråga som hänger i luften är: Hur länge lyckades han behålla femman med autografen på innan törsten tog överhand och den förvandlades till en vinare av något slag?  Svaret står i stjärnorna, men en sak vet jag säkert. Jag har en gång i mitt liv träffat värdens lyckligaste människa.

Upptakt

Så är det snart igång – Superettan igen! Var på så kallad upptaktsträff i DIF i går kväll. Taggade funktionärer som ska se till att genomföra årets hemmamatcher utan strul. DIF räknar med ett publiksnitt på 2100. Låter lite högt, men för mig är 2000 en skamgräns.
DIF har säkert seriens i särklass minsta budget, ca 11 miljoner ska man gå runt på. Starten borta mot Landskrona den 10/4  TV-sänds, därefter hemmapremiär den 16/4 mot Örgryte.

Mor har loggat ut

Efter en vecka i ”dödens väntrum” valde mor att till sist logga ut. Syrran ringde kl sex i morse och berättade att gamla mor somnade in, stilla och lugnt, vid tvåtiden inatt. Första känsla säger att det var skönt att det inte drog ut mer på tiden är så, men samtidigt inser jag att det där snacket inte är annat än  en friserad lögn. Naturligtvis vill jag inte att mor skulle lida, nej, jag menar att hon inte borde lämna mig, oss överhuvudtaget. En mor ska ju alltid finnas där, oavsett hur gammal man blir själv. Jag kommer att sakna telefonsamtalen där hon förmanar: ”Du har väl mössa på dig när det är så kallt ute”. Mina protester om att jag faktiskt fyllt 50 för flera år sedan och själv har tillräckligt omdöme för hur jag ska klä mig slogs bort med en lätt fnysning. Jag kommer också att sakna våra samtal om det politiska läget, idrott och religionsfrågor. Morsan hängde med in i det sista och var alltid påläst, hade alltid synpunkter.
En annan känsla som dyker upp i detta nu är att plötsligt är jag äldst, tillhör den äldsta generationen i vår släkt. ”Det är din tur nästa gång” lyser i undermedveten neon och skapar samtidigt en nästan spöklik förnimmelse.
Det återstår nu en massa praktiskt pul som att tömma en lägenhet, fixa med begravning samt reda ut annat smått och gott. Inget jag ser fram emot direkt, men kanske kan det funka som lite terapi mitt i bedrövelsen. Mor är inte här längre, men livet går ändå sakta vidare…………

Nisse L väcker viktig fråga

Jo, ibland skäms man över sin egen flathet. Jag läste också artikeln i Kuriren om Chenfei, den kinesiska tjejen som hotas av utvisning på grund av moderns skilsmässa från den svenska man hon gifte sig med för fyra år sedan. Jag tänkte, som jag gissar de flesta gjorde, att detta är ju förjävligt. Ytterligare ett fall av svensk politiks oerhörda cynism. Men gjorde jag något åt det?
Känns skönt att då degerforssonen Nisse Landgren väcker upp frågan igen. Hoppas nu detta inlägg startar igång något positivt. Jag lovar på stående fot att försöka hjälpa till med vad jag kan. För detta är det mest usla sätt att behandla människor, bara vara välkommen om man är gift tillräckligt länge utan att på något sätt tänka på barnet som hunnit rota sig, både med kompisar och skola.

Våren är här

Första vårblomman

Det är ganska sjukt hur fort det går när det väl börjar att töa. Varit borta en dag och upptäcker när jag åker in i Degerfors att golfbanans gröna gräs redan börjar synas. Dessutom krokus i rabatten! Kanske det blir hojpremiär i påsk, trots allt!?

Själen vederkvickt

Tullamore Brothers

Mitt i en ganska tung period var det skönt att få själen vederkvickt via lite irländsk folkmusik och västkustkonst.
Lämnade mammas sjukrum och gick på O´Learys i Örebro och lyssnade på några gamla polare som lirar Irländsk folkmusik, Tullamore Brothers. Kul att se Olle och Tommy igen. Det har gått några år sedan sist.
Passade även på att bevista Olles venissage som hade premiär idag. Härliga bilder från Koster.
Ikväll blir det med folkmusik via en spännande konsert med String Sisters på Musikpalatset och i morgon nyskriven teater på Kungsteatern. Tur det finns god kultur när livet ibland bjuder på svackor. 

Skulle vilja förstå

Mamma, att sitta bredvid din sjukhussäng och se ditt liv sakta fly din tunna kropp ger ganska kluvna känslor. Samtidigt som jag inget annat hellre vill än att du ska vakna, stiga upp och åka hem så önskar jag samtidigt livet ur dig. Allt för att du ska slippa bli liggandes som en grönsak och kanske samtidigt plågas. Efter ett långt liv som sträckt sig över 92 år så önskar jag att du får en värdig avfärd från din jordevandring. Önskar jag förstod lite bättre samtidigt som jag inte vill förstå.

Meditativt

Klas Lindquist

Musikupplevelser är ibland svåra att definiera. Så var det igår kväll när jazzklubbens gästades av Klas Lundquist och Mathias Algotssons trio. Det blev en kväll i den fria musikens anda. Ett jam där allt blir så himla självklart. Klas Lundquist framstår mer och mer som en av landets i särklass vassaste altsaxofonister och Algotssons flyende fingrar är inte bara teknik, nej ett anslag som dessutom är vackert.

Ibland är man bra liten

Trots att jag är en vuxen och hyggligt normalklok man så är det oerhört svårt att fatta att ens mor till slut måste lämna denna jordevandring trots att hon passerat 90 för ett par år sedan. Satt idag på sjukhuset med vetskapen att det bara är något dygn kvar, kanske timmar.

Makalösa hundar

I helgen som gick startade jag min Etologiutbildning på HundCampus i Hällefors. Utbildningen kommer att kompletteras med specialsök.
Den form av specialsök som genomförs på HundCampus är en ganska fantastisk historia. Hela tiden vidgas begreppen hur långt man kan ta hundträningen vidare i människans tjänst. Det senaste projektet som just nu är igång är lungcancer. Hundarna detekterar cancer via utandningsluft tidgare än vården kan ställa diagnos. Testerna sker i labbmiljö och meningen är att detta, inom kort, ska ske helt och hållet skarp miljö.
Övrigt som hundarna/hundförarna utbildas i är exempelvis barnsök, olika läckage, barkborre, djurkadaver, ID-sök, liksök e t c. Det är egentligen bara den männskliga fanstasin som sätter gränserna. Hundarnas kapacitet är vi förmodligen bara i början av att förstå.