Politikerhundar

Krönika publicerad i KK/KT 2012-01-26
Jag läste nyligen en intressant artikel om mänsklig egoism gentemot vårt rättvisepatos. Forskare har tittat på hur det egentligen står till med oss människor när det kommer till situationer där mänsklig makt används för egen vinning och i hur stor utsträckning sådant förekommer. Vi läser ju då och då om hur man genom kortsiktiga placeringar plockar ut stora vinster, plockar ut enorma fallskärmar och overkliga bonusar, allt för att på så sätt maximera sin egen vinning och bli ännu rikare. De ekonomiska vetenskaperna har tidigare talat om människan som gör allt för att öka den egna ekonomiska nyttan och att de skapade bonussystemen faktiskt anses gynna hela vårt samhälle.
Men, om man ska tro ett gäng forskare och psykologer så är vi människor varken egoistiska eller ekonomiskt rationella. Deras teorier är att vi i första hand söker samhörighet i våra handlingar. Mycket forskningar har bedrivits med mål att förstå vår givmildhet, osjälviskhet och rättvisa. Beteenden som går emot egoism och girighet. Forskningen visar att det tydligen finns en inneboende känsla hos oss människor att dela med oss mer än vi egentligen måste samt också att viljan finns att straffa den som inte är nog generös.
Vi tycks även ha en känsla av rätt och fel som är lika var vi än kommer i världen och som genomsyrar alla kulturer. Det verkar också finnas vissa biologiska komponenter som styr detta.
Man har också undersökt hur humöret påverkar beslutsfattande. Genom att injicera välbehagshormonet oxytocin kan man se att generositeten ökar med nästa 80% vid en hög halt och att också denna givmildhet går förlorad om halten understiger normalnivån i kroppen.
Vart vill jag nu komma med detta? Jo, om det stämmer att vi i grunden är givmilda personer med stort rättvisepatos, varför förs det då en politik i vårt land som helt och hållet gör allt för att motverka dessa fenomen? Varför sänker man skatterna på individnivå och stänger alla dörrar för de som har det tufft om vi medborgare i själva verket vill att alla ska få en rättvis del av kakan? Om forskningsresultatet verkligen stämmer, varför styr det då inte våra rikspolitiker?
När jag läste om denna forskning fick jag har en idé. Vi har i Degerfors och på många andra kommuner i landet infört vårdhundar, bland annat för att de skapar lugn och harmoni hos patienter. En av anledningarna till denna harmoni är att när man klappar och smeker en hund så utsöndras välbehagshormonet oxytocin. Vi borde därför också införa politikerhundar att finnas på strategiska platser i regeringsbyggnaden för våra folkvalda att gulla och kela med. I de ångor av oxytocin som då skulle uppstå skulle vi få ett helt annat politikerklimat och därmed en politik som skulle främja generositet och medkänsla vilket i sin tur kanske skulle kunna utmynna i en rättvisare fördelning av våra gemensamma resurser. Det vore en nåd att stilla bedja om. För som vi alla vet – det bästa hos människan, det är hunden.
BJÖRN REIMERS


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *