Då vindarna vände

Krönika publicerad i Karlskoga-Kuriren 2011-09-01
På Länsmuseet i Örebro har under sommaren pågått en utställning om 70-talet.
Det årtionde som tog mig från ungdom till någorlunda vuxen. Det fanns också
några inslag från min uppväxtmiljö i dåtidens Örebro. En översvallande
nostalgikick.
Jag sträcker på mig och känner en viss stolthet över att faktiskt ha växt upp
under detta omtumlande decennium. Det var oerhört mycket som hände och jag
skäms inte över att jag känner mig präglad av den tiden. En tid då vi trodde vi
kunde förändra världen.
Efter kriget växte välfärden snabbt. 50-talet innebar framtidstro och en
amerikanisering av vårt samhälle och vår kultur. Man började få råd till
kvalificerad fritid, många kunde skaffa sig bil och eget hus. Flytten från
landet in till städerna fortsatte och hjulen snurrade allt fortare.
60-talet innebar frihet. Då tog sig också kvinnan ut i arbetslivet och
arbetarklassens barn började på allvar att studera. Man slängde behån, idkade
fri sex och reste utomlands.
Sedan kom 70-talet och vissa tidigare så hyllade företeelser började
ifrågasättas. Var verkligen USA den stora hjälten? Hade det växande
industrisamhället bara fördelar med sig? En politisk medvetenhet började gro,
man började fundera på alternativ. En ny musikrörelse växte fram, likaså
miljörörelsen. Den ”gröna vågen” skapades och människor flyttade tillbaka ut på
landet och försökte leva självförsörjande. Prylhetsen debatterades. Många
engagerade sig och ifrågasatte den rådande politiken, både på central och på
lokal nivå.
Jag var själv på min första alternativa jul på Power House i Örebro precis i
början av 70-talet. Gemenskapen med andra som inte hade det lika bra blev
viktig.
Väldigt många gånger funderar jag över var dessa ideal tog vägen. Var de så
befängda, så naiva att de inte fungerade? Nej, naturligtvis inte, men det kom
senare generationer som uppfostrades i en annan anda. ”Sköt dig själv och skit
i andra”.
Proggmusiken är nog det som hårdast rotat sig i min själ. De politiska texterna
och friheten att skapa musik utan kommersiella undertoner gav ibland ”hellre än
bra”-musik, men fan vad kul det var! Många av dessa texter håller dessutom
ännu. 40 långa år har passerat och jag vill absolut inte påstå att allting gått
framåt.
Visst, det kanske ibland är lite töntigt med nostalgi, men jag kan ändå
fortfarande minnas tillbaka till en tid då man vågade tro på en framtid, när
man på barrikaderna kämpade mot orättvisor. Visst är det helt fantastiskt att
vi år 2011 fortfarande skiljer på om man är man eller kvinna, vit eller svart,
fattig eller rik när det exempelvis gäller vilka jobb vi får och hur jobbet
betalas. Jag är glad att jag fick vara med om den tid nar när vindarna vände,
men jag är samtidigt ledsen över att vi inte kommit längre.
BJÖRN REIMERS


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *