Omklädningsrumsjargong och ”påställa”

Publicerad i KK 2011-03-17
I förra veckan klev fotbollsspelaren Anton Hysén ur den så kallade garderoben och kom ut som öppet homosexuell. Modigt och beundransvärt!  Att detta faktum sedan spred sig som en löpeld i media kan man behöva fundera en stund över. Vad säger det egentligen om vårt frigjorda samhälle? Som sagt, ge det någon minut.
Att killen i fråga heter Hysén i efternamn och har den levande legenden Glenn Hysén som far, kan det påverka helheten av historien? Sannolikt. Av någon anledning har vår nationalsymbol i tufft försvarsspel fått klä skott för det man brukar kalla jargong och som, enligt många, tar sig speciella uttryck om den utgår från ett omklädningsrum innehållande fotbollskillar. Glenn Hysén har också försvarat denna jargong som oskyldig och inte så ont menad. Att man skojar om och driver med bögar, flator, judar, negrer, tjocka, smala, fula och snygga hör liksom till den atmosfär som skapas i ett killgäng som successivt ska sammansvetsas till en enhet. Det gäller bara att gilla läget, då är man en i gänget. Man bör definitivt inte sticka ut om man inte har ett mycket starkt psyke som kan filtrera undan bombmattor av ”oskyldiga” trakasserier. Fråga örebrokillen Martin Bengtsson.
Jag vill påstå att det är just denna jargong, det lokala uttrycket är ”påställa”, som är anledningen till att ingen av Anton Hyséns likasinnade hittills vågat sig utanför garderobsdörren. Det är förbaskat olyckligt. Vi lever idag i ett väldigt öppet samhälle, åtminstone på pappret. De allra flesta av oss accepterar det som tidigare klassats som onormalt, exempelvis homosexualitet. Men, i slutna kretsar står fortfarande alla våra fördomar som spön i backen. Det enda sättet många förmår hantera dem är genom denna jargong, detta ”påställa”. Problemet är att den drabbade plötsligt inte passar in, eller vågar bejaka det som i gänget anses som udda. Därför tiger man om sina olikheter. Vågar inte klä sig som man vill eller yppa sina djupaste tankar, då är det lätt att bli nästa ”offer”. Det är ingen större skillnad på detta jämfört med skolmobbing och där är det definitivt inte accepterat. Jag har sett exempel på nära håll, och jag vet de som slutat med sin idrott, just på grund av denna berömda omklädningsrumsjargong.
Att Anton Hysén gläntat på dörren är, som sagt, beundransvärt och modigt. Det är lika modigt av farsan Glenn att stödja sin son. Han gör det också med stolthet och tack vare sitt ”kändisskap” har han lättare få acceptans.
Tyvärr är det många som underblåser individers snedvridna intellekt bara genom att hänga på i omklädningsrumsjargongen, i arbetsplatsernas fikarum, i skolkorridorer samt hemma vid köksborden.  Istället för att klart ta avstånd från dessa ”oskyldiga” trakasserier och våga stå för en egen mening. Det skulle få fler unika blommor att slå ut och berika den ibland så inneslutna vardag vi av ren slentrian godtar.
BJÖRN REIMERS


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *