En vit jul?

Vit jul?

Krönika publicerad i Karlskoga-Kuriren 2010-12-23
Da´n före doppareda´n. Har du hunnit jula klart ännu? Är skinkan griljerad? Klapparna inslagna? Granen klädd? Strumpan upphängd? Gardinerna bytta? Julkorten postade?  För det är ju en del att tänka på i dessa dagar, och det är därmed lätt att hamna på en stressnivå som mera stjälper än hjälper. Men måste man verkligen flänga runt och fixa med allt detta för att det ska vara möjligt att fira jul? Visst skulle det räcka att bara träffas, umgås med ”de sina” och ha mysigt? Vi är ju trots allt några som skulle kunna ha den möjligheten. Men tyvärr blir julen inte så för alla.
Första gången ordet jul finns nedtecknat i skrift är från 900-talet. Det var norske kungen Harald Hårfagres hovskald som skriver att kungen önskar ”dricka jul” ute till havs ”och taga upp Frejs lek”. Att dricka jul förblev länge den vanligaste termen för vårt sätt att fira jul. De första avbilderna av svenskt lantligt julfirande är ungefär 200 år gamla och visar just män som dricker öl. Tyvärr har alldeles för många bevarat denna tradition väl bokstavligt. Julen är en av våra absolut blötaste helger. Systembolagskassorna fullkomligt glöder ikapp med övrig handels grälla neonskyltar och stora klingande kassar bärs hem till våra julbord.
I julhelgen arbetar därför socialjourer, poliser och sjukvårdspersonal för högtryck. Då fylls kvinnohusen med misshandlade kvinnor och barn när en förvirrad man, pojkvän och/eller far tagit ut sin fyllefrustration på sin närmaste omgivning.
I andra familjer finns inte speciellt mycket utrymme för någon jul på grund av sjuka och utförsäkrade föräldrar. Här existerar inga tindrande barnaögon, långa önskelistor eller julbordsfrosseri.
Julen har också andra sidor. Tidningen Expressen har i veckan kopplat på en psykolog för att läsarna ska kunna få hjälp med sitt julfirande under rubriken ”Så håller ni sams i jul”. Vad är det då som gör att vi sätter våra relationer på spel under en tid som vi kallar för familjehögtid. Har det att göra med att ordet ”familj” fått en annan betydelse än det varit traditionellt. Ni som sett ”Tomten är far till alla barnen” förstår vad jag menar. I många familjer är detta kompromissernas och flackandets högtid. Alla måste få ett besök och vem ska få rå om oss på själva julafton? Påfrestande för alla parter. Julen blir något slags kvitto på att relationerna verkligen fungerar när nu allt ställs på sin spets.
I dagens höga tempo är vi beroende av stunder av stillhet. Det gäller inte minst våra barn. Julen ska ju vara deras högtid. Så lova mig att ta vara på varandra en helg som denna. Vi behöver våra närmsta och vi behöver våra vänner. Utan dem, intet. Släng en tanke på de som måste fira i ensamhet och de som inte får uppleva någon frid. SMHI har lovat en vit jul, kan du lova detsamma? För barnens skull?


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *