En tripp till Milano

 En tripp till Milano
Passade på att åka till Milano några dagar sedan vi sist hördes av. Tog med mig sonen för att också hälsa på dotter som för tillfället bor och jobbar i Milano med enda uppgift att följa Zlatan för en av våra kvällstidningar. Ett jäklans skitjobb hon åkt på.
Det var ju förstås derbyt Inter-Milan som lockade. En helt galen tillställning skulle det visa sig. Annars är inte norra delen av Italien någon direkt höjdare i november. De fyra dagarna vi var på plats var det nog regnuppehåll sammanlagt i ett par timmar. Det betyder inte att det inte är värt att åka dit just nu. Exempelvis bestämde sig sonen för att aldrig mer äta pizza på hemmaplan efter att ha provat på den äkta Milanesiska.
Annars ska man helst äta Risotto Milanese, (härligt krämig med saffran) när man är i Milano, gärna med Osso bucco, kalvlägg med ljuvligt doftande kryddor.
För mig som hundägare var det intressent att se att alla hundar var välkomna på alla kaffebarer. Jag blev kompis med både en pudel och en cockerspaniel på det som blev vårt frukosthak under några dagar. En frukost bestående av en cappucco och en croissant samt dagens Corriere dello Sport. Ja, mest att titta på bilderna då eftersom min italienska inte är direkt lysande.
Höjdpunkten på Milanovistelsen var ändå derbyt Inter-Milan med Zlatan Ibrahimovic som huvudrollsinnehavare. Ja, ni har ju facit. Zlatan fälld i straffområdet efter 4 minuter. Själv exekutor där han tryckte in straffen med sådan pondus att hela Interläktaren fick sina burop i halsen. Jo, det är faktiskt helt sant. Under hela tiden sedan Zlatan satte sin fot på gräsmattan buade och visslade samtliga ”Interistas” ut sin tidigare så omhuldade kelgris oavbrutet. Värst var det när hans namn kom upp på stortavlan vid spelarpresentationen samt vid fällningen som ledde till den avgörande straffen.
När han sedan, grönare i ansiktet än Grodan Boll av den laser som Interfansen försökte stoppa honom med, ändå dunkade inte den skoningslöst så slutade plötsligt buandet. På något sätt så slocknade hatet och man ”hedrade” den långe resten av matchen genom att helt sluta häckla honom. Förunderligt och stort på något vis.
Från det ena till det andra, har sett att alla tidningar med självaktning måste ha någon form av lista. Antingen i egen regi eller via någon krönikör. Kan inte påminna mig att denna tidning du just nu håller i handen lever upp till detta, men det tänkte jag nu, som krönikör, råda bot för. Dagens lista blir passande, fotbollsmatcher jag aldrig glömmer. Se fram emot en ny lista om 14 dagar.
1. Milan-Liverpool Champions league-final 2005 (3-3)
2. Degerfors-Djurgården, kval till allsvenskan 1992 (2-1)
3. Sverige-Rumänien VM 1994 (7-6 efter straffar)
4. Degerfors-Parma 1993 (1-2)
5. Inter-Milan 2010, Zlatan straff i 4:de min (0-1)
BJÖRN REIMERS


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *