Våga tänka utanför boxen

Det har under de senaste veckorna skrivits en hel del om gängvåld, skadegörelse och allmän stökighet under sommarkvällarna i framförallt Karlskoga. Både polisen, socialtjänsten och kommunen har uttalat sig efter att en mamma i en insändare berättat om hur hennes blivit oprovocerat misshandlad av ett ungdomsgäng. Vi har också kunnat läsa att skadegörelsen på skolor och förskolor kostar väldigt stora pengar. Det här är inga nyheter, så har det sett ut i stort sett varje sommar i både Karlskoga och Degerfors. Frågan är hur det kan fortsätta så här utan att det stoppas. När polisen och socialtjänsten säger att ”de gör så gott de kan” så kan jag inte se det på annat sätt att bättre än så här blir det inte. Man vill inte/kan inte/orkar inte/försöker inte/har inte resurser till eller prioriterar annat. För om man vill/kan/orkar/försöker/tillsätter resurser så skulle situationen se annorlunda ut, det är jag tämligen säker på. Exakt hur överlåter jag dock till experterna. Kanske våga tänka lite utanför boxen, se hur andra orter jobbar med dessa frågor. Socialförvaltningens recept var enligt tidningsartikeln att du och jag ska gå ut på gatorna och ta hand om saken. Så sker nu också i och med att organiserad och frivillig nattvandring återupptas. Det är hedervärt, men för mig är det en absolut nödlösning.

Tony Ring nämner i sammanhanget kommunens ”extrema satsning” på grundskolan som ett annat, mer långsiktigt recept. Ju fler som klarar betygskraven och kan läsa vidare är medicinen ”mot en massa konstigheter” enligt Ring. Det är delvis sant och givetvis bra att man satsar på skolan, men oavsett så faller en del ur och hamnar därmed i riskzonen, även oavsett betyg. Dessutom tror jag en hel del av de som jobbar inom skolan i Karlskoga förvånas över vad som menas med ”extrem satsning”. Åtminstone de jag talar med.

Enligt de sakkunniga jag känner i ämnet ”ungdomar i riskzonen” så skulle den satsningen ske redan tidigt i förskolan. Med de stora barngrupperna som man nu bakar ihop i förskolan tillsammans med en hel del outbildad personal blir uppföljningen på de barn som behöver stöd för att på ett bra sätt ta sig vidare i skolhierarkin mer eller mindre obefintlig. Mina källor till det påståendet är ett otal nära vänner som jobbat inom barnomsorgen i väldigt många år. När man därtill har sekretess mellan förskola och skola finns det få möjligheter att följa upp de barn som går över den gränsen. Som kuriosa kan nämnas att när våra barn gick på dagis i Sundbyberg på 80-talet var det 12 barn i gruppen på tre välutbildade pedagoger som dåvarande dagisfröknar numera kallas, ändå gnällde vi ibland.

Men mitt i denna debatt så gladdes jag av en insändare undertecknad Niclas Lagerstam. Gissningsvis en i dagsläget rastlös entreprenör som liksom väldigt många med honom har, mer eller mindre, bakbundits av Covid-19-viruset. Niclas utlovade idéer och funderingar på hur ungdomsproblemen skulle kunna lösas. Han angav dessutom en ungefärlig prislapp. Jag säger bara en sak, lyssna på Niclas. Ni som har möjlighet att påverka, sätt er ner och hör på vad han har att säga. Niclas är en person som kan tänka och agera utanför boxen. Polis, socialförvaltning och kommun har hittills misslyckats under flera år. Ta chansen och visa att ni vill mer än ni åstadkommit så här långt. Släpp prestigen och sluta knuffa problemen mellan er. Det finns en hel del medborgare som är rädda att gå ut på kvällarna.