Före och efter…….

Kommer det att finnas ett före och ett efter coronaviruset convid-19? Ja, det kan vi nog vara tämligen överens om. Det kommer att ta lång tid innan vi är tillbaka till ”innan corona”, om ens någonsin. En ekonomisk härdsmälta är att vänta tror dysterkvistarna. Vi kommer i alla fall att behöva hantera en stor arbetslöshet och många konkurser med psykisk ohälsa som omedelbara konsekvenser. Experter tror att självmorden kommer att öka drastiskt.
Tyckte min krönikerkollega Ida Thunberg i sin krönika för någon vecka sedan uttryckte så väl den omedelbara paniken, men samtidigt både hopp och jävlar anamma utifrån de faktum som så många småföretagare står inför på grund av coronapandemin. För väldigt många försvann 90-100 procent av alla intäkter bara så där, över en natt.

Hela samhället står inför ett å ena sidan hur vi ska rädda liv, å andra sidan hur vi samtidigt ska rädda företagen. En omöjlig uppgift som ändå måste hanteras. Varje dag ser vi regeringsfolk med finansminister Magdalena Andersson i spetsen presentera det ena åtgärdspaketet efter det andra samtidigt som näringslivsföreträdare och småföretagare, även nationalekonomer, menar att det ändå inte räcker. Alla inser vi att det inte finns obegränsat med ekonomiska resurser, men frågan är vad som är dyrast. Att rädda företagen nu till gigantiska kostnader eller starta om i ett läge med massarbetslöshet och mängder av kraschade företag? För att vi snabbt ska komma igång igen när hjulen börjar rulla så är det viktigt att det finns något att starta ifrån. Därför måste vi göra allt i vår makt för att rädda vad som räddas kan. Nu.

Många frågor kommer att ställas när det hela lagt sig. Ska staten ha ett mer övergripande ansvar när det gäller beredskapsfrågor? Har det gjorts tillräckligt för att rädda våra småföretagare? Innan denna mardröm bröt ut hade Stockholm och Göteborg varslat över 800 personer inom vården. Kommer dessa varsel att genomföras efter att saker och ting normaliserats?  När man lyssnade på partiledarna efter att vårbudgeten presenterades i onsdags så var tongångarna att vi tvärtom ska öka antalet inom vård och omsorg och inte bara öka antalet utan också se över arbetsmiljö och löner. Det är lite annorlunda ljud i den skällan.

Som sagt, det kommer att finnas ett före och ett efter Covid 19. Just nu är vi mitt i och vet egentligen inte ett dugg om vad vi har att vänta oss. Vänta och se är ordet för dagen. Det är både irriterande och frustrerande. Samtidigt dör människor omkring oss. Jag är ändå väldigt imponerad över den enorma kreativitet som väcks i tider som dessa. Restauranger som levererar matlådor hem till karantänfångar eller ut till väntande bilar. Utomhusyoga, utlåning av personal, Facebookgrupper som samordnar olika ärenden till de som sitter ensamma och inte kan ta sig ut.

När en psykolog intervjuades i TV här om veckan utifrån den fakta att väldigt många människor nu tvingas sitta hemma ensamma i karantän på grund av ålder eller tillhörande någon riskgrupp så framkom att det idag finns över 300 000 ensamma människor ute i vårt land redan innan coronapandemin drabbade oss. 300 000 som dygnet runt, året runt, är låsta i ensamhet. Jag kan bara hoppas att den kreativitet som kommit ut ur denna kris kan smitta av sig och fortsatt hjälpa dessa människor in i någon form av riktig gemenskap. Då har coronapandemin lyckats med att lösa ett stort samhällsproblem. Det vore väl helt fantastiskt.