Plötsligt…..

Plötsligt förändras allt. Plötsligt raseras allt. Plötsligt avslöjas allt. Plötsligt dör många människor omkring oss. Plötsligt duger staten. Plötsligt är skattepengar viktiga. Plötsligt är vårdpersonalen betydelsefull.

Det känns nästan overkligt, men vi sitter nu i samma båt, rik som fattig, ung som gammal, man som kvinna. Mitt i all invand trygghet får vi här uppe i den kalla nord uppleva en kris på riktigt. Vi har alla nu den hårda vägen förstått att vårt samhällsbygge inte är helt perfekt. Vi har förträngt hur sårbara vi är. Många har under åren påkallat brister, men få med makt har lyssnat. Nedmonteringen av trygghet har fortsatt. Med facit i hand ter det sig otroligt korkat att vi trott så mycket på marknadens makt att ta hand om allt. Att pengar ska gå till privat konsumtion i stället för att skapa solidaritet och gemenskap via bland annat skatteintäkter. Nu ropar alla på staten, även den privata marknaden (och dess politiska företrädare) som nu står handfallen. Deras ”Just in time”-system har rasat samman. Det är precis nu man tänker på Tage Danielsson som så klokt har skaldat ”säll är den som har som rättesnöre att tänka efter, före”.

Men kan vi inte se något positivt i allt det som nu sker? Jo men visst! Se hur många samhällsmedborgare som är beredda att hjälpa till när krisen kommer. Kreativiteten verkligen blomstrar. Allt från att gå alla typer av ärenden till äldre och riskgrupper i karantän till att ändra öppettider, köra ut matlådor, låna personal, snabbutbilda vårdpersonal med mycket mera. Vi har sett de förr, när det krisar så vill vi hjälpa till på de sätt vi kan. Om vår regering och dess olika företrädare hittills har gjort allting rätt tänker i alla fall jag inte recensera, inte ännu. Snart nog har vi facit, då kan vi dra lärdom.  När det gäller public service, framförallt då SVT, så  har man försökt vara sakliga och också ansträngt sig att ställa de lite jobbiga frågorna. Att sedan olika experter har varierande svar på samma frågor har ibland förvirrat mer än lugnat, men eftersom det inte finns någon exakt fakta så gissar jag att vi får sålla lite själva. Mer direkt och iskall fakta kommer från sjukvårdspersonal via sociala medier. Från de som står mitt i skiten. Det är många gånger tufft att ta till sig.

Jag tror också vi lärt oss nya saker genom att vi fått ställa om mycket i våra jobb. Resandet har gått ner och digitala möten ökat. Jag tror det kan fortsätta även när coronakrisen är väck. Bra för bland annat klimatet.

Intressant är att högerpopulisterna är så tysta och frånvarande. Kan det bero på att det var vita och välbeställda skidturister och inte mörkhyade krigsflyktingar som förde med sig smittan in i vårt land?

Vi kan nu bara hoppas att man efter detta ser över framförhållningen av viktiga resurser inom framförallt vården. Att politiker från alla färger kan samverka kring ett större statligt krisansvar och att vi blir mer självförsörjande inom viktiga områden, inte minst gällande livsmedelsproduktion där vi idag ligger på knappa 50 procent, jämfört med vårt grannland Finland som ligger på 80 procent. När det brann som värst i våra skogar välkomnade vi med öppna armar italienska flygplan och polska brandmän. Det kan vi inte räkna med när krisen drabbar hela världen. Då måste vi se om vårt eget hus. Jag tror våra politiker fattat. Frågan är hur länge de kommer ihåg det efter att läget är normalt igen. Det blir vår plikt att påminna dem.