Framtiden var bättre förr

Jag läste nyligen någonstans att vi just nu lever i en nostalgisk tid. Kanske är det så, det finns i alla fall en hel del saker som talar för det, bland annat framtiden. Tänker mest på klimatkriser, väderfenomen, flyktingkatastrofer, resistenta bakterier och coronavirus för att nämna några. Då är det enklare för oss som har några år på nacken att se tillbaka till ”de gamla goda tiderna”. För mig är inte nostalgi synonymt med ”det var bättre förr”.  Min bild av nostalgi är mer av att ”framtiden var bättre förr”. Vi som växte upp på 60-talet såg in i framtiden med en annan tillförsikt och en tro på en bättre värld. Sedan dess har politiken styrt högerut, det har blivit ett kallare klimat och då menar jag inte vädret. Vi pratade mycket kring solidaritet, nu är det mer av individens frigörelse.

Nostalgi kommer från grekiskans ”nostos” som betyder ungefär hemkomst eller hemresa och ”algos” som betyder smärta. Begreppet nostalgi kommer från den schweziske läkarstudenten Johannes Hofer i slutet av 1600-talet som en medicinsk term för sjuklig hemlängtan. På den tiden såg man nostalgi som en dödlig sjukdom bland exempelvis unga soldater som ute i fält led av en stor hemlängtan. Symtomen var bland annat ätstörningar, hjärtklappning smärta och apati. Idag skulle vi nog kalla det PTSD, posttraumatiskt stressyndrom, men visst kan en återblick bakåt i tiden framkalla depressioner när man ser vad framtiden har att erbjuda.

Jag läste att det nu går en nostalgivåg genom Storbritannien när nu brexit står för dörren. Vuxna britter går numera till biblioteken och lånar och konsumerar barnböcker för att sjunka tillbaka till svunna tider när brittiska samväldet var att räkna med.
Andra symptom på nostalgi är TV-serier som ”Vår tid är nu”, ytterligare en Star Wars-film och att den gamla mobila knapptelefonen har fått en renässans.

För mig är nostalgi ett viktigt inslag i min vardag. Det kan innebära vinylkvällar vid skivspelaren, en Hasse & Tage-revy eller varför inte en kväll i replokalen med gamla polare från förr där vi lirar gamla rockdängor från tonårstiden. Jag fick en ordentlig nostalgikick ganska nyligen när jag, bara sådär, började lira bowling igen efter 15 års uppehåll. Många minnen finns från en 30-årig karriär, allt från elitserien till korpen, och det är fortfarande lika skoj. Jag tycker man ska fylla livet med så många saker som möjligt man tycker är kul.

Nostalgi och framtidsvyer i all ära. Jag försöker ändå leva så mycket det går här och nu, men det är inte alltid enkelt. Vi har svårt för att uppskatta och vara tacksamma det vi har. Njuta i vardagen. Gräset är ju alltid lite grönare på andra sidan. Du vet, om jag bara fick renovera badrummet, ha en BMW som grannen eller köpa den där nya gitarren så skulle livet bli en aning enklare och gladare.

Samtidigt är det också en viss tillfredsställelse att ha något fint att se fram emot. En resa, vårens antågande eller besöket av en god vän man inte sett på länge. Huvudsaken är att vi tar vara på varje dag, stannar upp och upplever.

Det var inte bättre förr, men ibland är det fint att bara luta sig tillbaka och minnas.