Första maj, EU-val och den globala högervridningen

Krönika publicerad i KT/KK 2019-05-04
Första maj – en dag som för mig personligen innefattar mycket av en lång tradition. Från när jag som liten grabb följde med min pappa Einar, som till denna dag klätt upp sig i vit skjorta och slips, till manifestationerna i Kungsträdgården under 70- och 80-talen där huvudparollen var solidaritet, jämlikhet och rättvisa. På senare tid hemma i Degerfors.

Men, första maj är inte sig likt. Idag är arbetarnas dag också nedsolkad med nazistpropaganda. Det sker under polisskydd och signifikativt nog i yttrandefrihetens namn, en av demokratins viktigaste hörnstenar och som dessa onda krafter vill förbjuda. Ur led är tiden.

Arbetarrörelsen sviks nu också av Socialdemokratin. Efter Januariöverenskommelsen för S en till största del borglig politik där man numera bland annat utreder LAS och en uppluckring av arbetsrätten. Man ska även se över strejkrätten. Det kan man tycka vad man vill om, med det är viktiga fundament som socialdemokratin byggts kring. Sveken svider nu som en örfil hos många arbetstagare. Därtill ryker i höst värnskatten vilket ju inte direkt sänker utan utökar klyftorna i vårt samhälle. Som jag ser det är det hyckleri av S att denna första maj marschera under röda fanor och sjunga Internationalen. Detta tillhör arbetsrörelsen, den som S nu helt öppet bedrar.

Vi går nu snart också till EU-val. EU är ett projekt jag är väldigt kluven till. Jag kan förstå andemeningen i EU:s uppkomst som ett fredsprojekt, men nu liknar denna sammanslutning mera en koloss på lerfötter som totalt tappat greppet och där nu högerkrafterna hoppas på allt mer makt. Något som lett till att SD nu tänkt om och inte längre vill dra sig ur utan som de säger vill ”förändra EU inifrån” vilket i min värld på sikt betyder ett Europa i fotspåren på Ungern och Polen.

Jag hamnade nyligen i en diskussion kring detta med högervridningen inom både EU och övriga världen, inte minst i Trumps USA, där den ”kristna högern” med sin homofobi, rasism, Ku Klux Klan och sina hatkampanjer har stort inflytande och som nu växer i Europa, bland annat i Ungern. För mig är det en omöjlighet att stå långt ute på högerflanken och samtidigt kalla sig kristen, åtminstone gällande den kristendom jag känner till och växte upp med.

Om Jesus idag återvände skulle han omedelbart gå in i vänsterpartiet. Till det finns fler uppenbara självklarheter som stödjer detta. Jesus stor alltid på de svagas sida, han skilde inte på kön, hudfärg, nationalitet eller andra sociala attribut. Han såg bara människor. Han kastade månglarna ut ur kyrkan, idag skulle det kunna jämföras med att kasta ut penningkåta riskkapitalister ut ur vård, omsorg och skola.
”Det är lättare för en kamel att komma in genom ett nålsöga, än för den som är rik att komma in i Guds rike”. Ja, ni vet, det finns massor av Jesuscitat som stärker min tro på att han var övertygad vänsterpartist.

Precis som att nazisterna försöker stjäla arbetarnas dag så har delar av den kristna kyrkan stulit, omförvandlat och inskränkt kristenheten till något jag är övertygad om att den Jesus jag känner absolut inte skulle gå med på. Sedan tycker jag att religion och politik ska hålla sig så långt ifrån varandra som det någonsin är möjligt, men det kan vi ta en annan gång.