Släng prestigen och bli bäst i klassen………

Krönika publicerad i KT/KK 2019-03-23
I förra veckan kikade jag på ett avsnitt av Vetenskapens värld på SVT som handlade om skogsbränder. Forskarna tror på en fördubbling av bränder de närmaste åren på grund av klimatförändringarna. Världens skogsbrandsexperter finns bland annat i Kanada där intensiv forskning har pågått länge. Där har man kommit fram till att lövträd uppblandat i våra stora gran- och tallskogar skulle vara ett bra sätt att förhindra spridning av uppkommen skogsbrand.

I Sverige ser man annorlunda på saken, där går lönsamhet före säkerhet om man ska tro de skogsägare som uttalade sig i programmet, bland annat statliga Sveaskog. Även om lövskog skulle vara en lösning så minskar det inkomsterna. Alltså, trots vad experterna säger så kör vi på som vanligt. Brinner det får försäkringsbolagen stå för fiolerna verkar vara svenska skogsägares modell.

Jag har aldrig förstått varför man inte rättar sig efter och följer de som är bäst i klassen, oavsett i vilket sammanhang. Kanske särskilt när det handlar om människoliv.

Skolan är ett annat exempel. Svenska skolresultat är usla i jämförelse med många andra. I vårt grannland Finland är det precis tvärtom. Borde inte då svenska skolpolitiker kvista österut och lära sig hur det går till. Nej, vi kör på i Björklunds anda, trots att nästan inga förbättringar sker.

Det finns mängder av exempel där det vore enkelt att öppna sina sinnen och släppa på prestigen och helt enkelt ta efter de som lyckats, oavsett vad det gäller. När jag hamnade i reklambranschen för väldigt många år sedan sa min chef; om du ser en bra idé, sno den! Det är ofta ett bra sätt att lyckas.

En god vän till mig driver Hundcampus i Hällefors, en hundskola där jag både gått som elev samt verkat som lärare under sammantaget tio års tid. Allt jag kan om hundar och hundträning har jag lärt mig av denne Lennart Wetterholm.

Lennart var under många år chef för försvarets hundtjänst. I den rollen var hans fokus att svenska försvaret skulle ha världens bästa hundtränare som skapade världens bästa hundar för de uppgifter de hade och har. En given sak var att vända sig till Svenska Brukshundklubben, SBK, en för världen unik organisation för hundverksamhet av olika slag. Men Lennart fann inte vad han sökte för i den organisationen stöter man allt som ofta på just prestige. Då höjde han blicken och kikade ut över världen. Var fanns de absolut allra bästa? Med en oerhörd envishet lades kolossalt mycket tid att hitta, besöka och ta lärdom. Ibland med sin arbetsgivare i ryggen, ibland på eget bevåg. Det blev många års semestrar i världens alla hörn. Lennart fick och har fortfarande vänner ute i världen bland de allra bästa inom hundträning. Själv är han sedan många år en av dem. Få vet mer om hundträning och inget har avstannat fast han idag är 70+.

Hos Lennart fanns ingen prestige när han började sitt projekt, bara en stor nyfikenhet och beslutsamhet. Han sökte upp de bästa i en ambition att skapa världens bästa hundförare, vilken han också lyckades med. Jag förstår inte att fler inom olika skrån har Lennarts fokus. Ofta hör man att ”det här kan jag” och ”vi har den bästa lösningarna” när det egentligen är just prestige som gör att kunskaperna och därmed framgångarna stagnerar. Vi skulle komma så mycket längre utan denna jäkla prestige och omotiverad stolthet, oavsett vad det gäller.