Kanske dags för lite gula västar…..

Krönika publicerad i KT/KK 2019 03-02
Bland det vackraste och häftigaste jag vet är starten på Vasaloppet. Det är ett makalös skådespel när den stora färgglada kolossen av mänsklig kärnkraftsenergi sätter igång och med stor målmedvetenhet tar sina första av många miljoner stavtag innan målet i Mora hägrar.
Nej, jag har aldrig åkt själv. Jag är inte skapt för sådana utmaningar, men det hindrar inte att jag ändå älskar dessa bilder och har missat få tv-sändningar under alla år.

I år var vädret lite emot, men det var ju ändå vinter med snö och minusgrader, precis som det ska vara på dessa breddgrader. Frågan är hur länge. Det faktum att klimatförändringarna ger oss ett varmare klimat tror jag få nu förnekar, ja, bortsett från politiker, kol- och oljemiljardärer och dylikt löst folk som har valt att både blunda och hålla för öronen.

Om jag gillar och är fascinerad av vasaloppsskådespelet så, på tal om väder, imponerar ändå den unga klimataktivisten Greta Thunberg ännu mer på mig. Hon har blivit en enormt viktig maktfaktor, jag hoppas verkligen hon orkar fortsätta på sin inslagna väg. Hon har fått många med sig, 30 000 på gatorna i Belgien, 4 000 i Tyskland. Många också i Storbritannien, Kanada, USA, Australien, Afrika. En världsomfattande rörelse har startats av denna 16-åriga tjej från Stockholm. Hennes korta historia är oerhört fascinerande och som började med en sittstrejk utanför riksdagshuset i Stockholm mot politikernas ovilja att ta klimathoten på allvar.

I Sverige har dock efterföljarna lyst med sin frånvaro. Många hyllar Greta, men gator och torg har i stort varit tomma. Vi svenskar har bleknat en hel del när det gäller att unisont protestera eller manifestera en åsikt. Här biter man ihop, muttrar lite vid fikabordet på jobbet och på sin höjd skriver en insändare. Vi som växte upp på 70-talet minns marscherna mot Vietnamkriget, protesterna mot Sydafrikas apartheidpolitik, dramatiken kring almprotestesterna i Kungsträdgården och husockupationen vid kvarteret Mullvaden på söder i Stockholm för att nämna några exempel. Det känns som vi har mycket längre till protester och lite civil olydnad idag. Nu är det enklare att lägga ut något på sociala medier där, i och för sig, ganska stora grupperingar samlas kring någon fråga. Kanske kunde lite ”gula västar” friska upp debatten en del. Vi är helt enkelt lite för tråkiga som det är nu.

VM på skidor har passerat. Norge förnedrade och utklassade övriga världen. Vi kunde dock glädjas år våra svenska tjejer som bland annat tog två stafettguld. Som hälften norsk och hälften svensk har jag inget emot Norges framgångar annat än att det kanske inte är så bra för sporten i stort.   Ändå lägger ett nytt dopingavslöjande sordin på mästerskapet. Några åkte fast, men vi vet inte säkert om det funnits fler fuskare som inte gjorde det.  Bara den känslan gör att det inte är lika roligt.

I Degerfors kommer torg-, Coop- och Captiva-frågan att leva vidare. Precis som på riksnivå blir det nu en politisk ledning som ska genomföra beslut som går emot deras egna övertygelse. Jag är skeptisk till att nuvarande ledning kommer att ens försöka genomföra den plan som klubbades i senaste fullmäktige och där nuvarande lednings motförslag förlorade. Hoppas jag har fel.