Sverige har fått en regering, hurra….eller?

Krönika publicerad i KT/KK 2019-01-26
Carl Bildt myntade inför valet 1994 epitetet ”rödgrön röra” om den politik som då bestod av Socialdemokrater med stöd av Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Nu har den röran fått inslag av blått i lite olika nyanser vilket väl inte kan ses på annat sätt än spännande och omvälvande, men i längden fullständigt omöjligt.
Ni som varit på Görsköjs revy och upplevt Natalie Petris tungvrickande monolog i ett försök att förstå vem som tar vem efter det senaste valet, förstår vad jag påstår att det som nu uppstått är en röra utan like som ingen kan se utgången av.  Låt vara att det är lugnt nu, men när verkligheten på riktigt omfamnar regeringskansliet så undrar jag om denna udda färgkompott kan överleva i hela fyra år.

På något sätt är regeringsbildningen tillsammans med januariöverenskommelsens 73 punkter med Centern och Liberalerna ändå till viss del logisk. Har man inte majoritet måste det till kompromisser och utifrån löftet att hålla SD på armlängds avstånd så har man ju i alla fall nått detta mål. Vad som kommer att bli problem är hur vi stackars medborgare ska rösta i framtiden. De som nu lagt sin röst på S av den anledningen att de gillade deras motstånd till inskränkning i arbetsrätten, införande av marknadshyror, vinster i välfärden, utökade klyftor och skattesänkningar, är ju lurade långt upp på läktarna.  Speciellt när allt detta nu ska genomföras av Stefan Lövén själv. Det kommer, som sagt, inte att bli lätt att rösta framöver.

Inte heller kan väl S gå ut på gatorna på 1 maj på väldigt länge. Det vore hyckleri i den högre skolan. Internationalen och upp till kamp mot den politik de nu beslutat att genomföra skulle klinga oerhört falskt. Likaså borde kopplingen till LO-kollektivet vara ett minne blott.

En del kommentarer har ju givetvis kommit efter att Lövén presenterat sin regering.  En kom från Hanif Bali, givetvis, där han på Twitter säger sig se fram emot en hippie som kulturminister i och med att Amanda Lind lite överraskande utnämnts till just boss för kulturdepartementet. För egen del skulle jag vilja se många hippies i regeringen. För klimatets skull behöver vi återuppväcka hippiekulturen där prylar och konsumtion får stå tillbaka för självförsörjande trädgårdsodling och ett gemensamt ansvar för moder jord. Där empati, altruism och kärlek står före egoism och hat. Varför inte lite hippieanda också på försvarsdepartementet där man i stället för kulor och krut valde att stoppa blommor i gevärspiporna och lägga ner sina vapen. Tänk er Peter Hultqvist i blomsterkrans, sandaler och afghanpäls. Det skulle röra om i Natogrytan en hel del.

Men, nu har vi den regering vi förtjänar efter de mandat de fått av svenska folket, och vi ska givetvis ge den en chans. Det jag har svårast att förstå är ändå att så många svenskar vill ha en skattepolitik som i stort bara gynnar kring 10 procent av befolkningen, de som redan tjänar så de klarar sig. Varför ska mer pengar i plånboken ge de redan välbeställda mer morot att arbeta medan det är precis tvärt om för de mindre bemedlade? Det är en ekvation i alla fall jag inte får ihop.