Träning och OS-fusk…..

Krönika publicerad i KT/KK 2018-02-10
Handen på hjärtat, hur är det med motionerandet, träningen och konditionen? Tar du en löprunda eller några promenader lite då och då? Kanske ett pass i gymmet? Jag vill inte vara närgången, men detta med träning och motion fick för mig en liten annan dimension efter att jag läst boken ”Hjärnstark” av Anders Hansen. Jag är själv en periodare när det gäller träning. Har svårt att få till kontinuitet då bristande motivation och en krånglande rygg emellanåt sätter käppar i hjulet. Men efter att ha läst den här boken så har jag fått ny inspiration. Jag trodde i min enfald att träning gav mig fysisk styrka och bättre kondition, men att det skulle påverka min hjärna på ett så övergripande sätt var en spännande nyhet. Anders Hansen ger i sin bok en mängd bevis på hur motion ger oss bättre minne, botar ångest och depression, ger mer balans i hjärnans mycket komplexa uppgifter och får oss att må bra, inte bara fysiskt.

Det som fascinerar mig mest i Anders Hansens bok är vad som händer med minnet när man motionerar, men också att fysisk träning har exakt samma effekter som den psykofarmaka man får i tablettform. Faktiskt är motionerandet minst lika effektivt som att medicinera. Givetvis något som läkemedelsindustrin ligger väldigt lågt med. De som skär guld med täljkniv tack vare vår alltmer stressiga vardag där depression- och ångestdiagnoser exploderat bland både barn och vuxna. Att ett par joggingskor skulle kunna vara en lika bra investering för individen vill man inte höra talas om. Frågan är om läkarna också sitter fast i läkemedeljättarnas klor och inte heller de vågar ge andra råd än att bara skriva ut mediciner.

Det visar sig också att minnet och koncentrationen blir klart bättre om vi rör lite på oss. Vi kan öka vår fokusering bara genom att vara lite mer fysiskt aktiv. I magnetkameran kan man se att aktiviteten i områden som är viktiga för koncentrationen ökar i samband med att vi förbättrar vår kondition.
Sammantaget har i alla fall jag fått en ny inställning till träning. Får se om det räcker för att hålla ångan uppe.

I helgen har vinter-OS startat. Tyvärr med ett fokus som bara gör det hela ytterst tråkigt och ointressant. Jag har inte hittat särskilt mycket skrivet kring våra svenska atleters chanser till medaljer. Det enda som verkar vara intressant för journalistkåren just nu är doping och fusk. Givetvis ska alla fuskare fällas, det är självklart, men så verkar det inte vara. Det mesta är spekulationer som skapar misstänksamhet. Ena stunden fälld, nästa frikänd. Men när vissa initierade säger att det kommer att tävla en hel del fuskare även detta OS utan att de sannolikt kommer att åka fast då känns det som om det kvittar. Lite fånigt blir det också när det kommer upp att en eller ett par svenskar har lite skumma testresultat. Då protesterar hela ledartrojkan inklusive skidåkarnas egen läkare. Jag tror inte det är bara ryssar som fuskar, det har visat sig tidigare. Se bara på alla ”astmasjuka” norrmän. Nej, OS är inte längre en ärlig kamp mellan vältränade atleter. Det har blivit en jäkla soppa som inte alls är lika spännande och intressant längre. Det är med helt andra ögon jag idag följer tävlingarna.