Nu får det vara nog

Krönika publicerad i KT/KK 2018-01-27
Rubriken är hämtad från en polismans reaktion efter att man sprängt (igen) vid en polisstation i Malmö. Tidigare sprängdes ju också en polisbil. Givetvis helt oacceptabelt. Att det får vara nog med sådana tilltag skriver nästan alla under på. Men man kan också se detta med att det får vara nog ur en helt annan polisvinkel. Trygghet har ju blivit det nya mantrat för våra rikspolitiker oavsett färg. Man pratar om hårdare straff, gängens dödsskjutningar, våldtäkter och i slutändan fler poliser. Sällan dock om det jag tror mest skapar oro och otrygghet för de allra flesta medborgare i vårt land, vardagsbrottsligheten. Det är otäckt med dödsskjutningarna i våra storstäder, men för gemene man är jag övertygad om att otryggheten för de flesta ligger i villa- och bilinbrott, bedrägerier och rån som ofta drabbar gamla, känslan av förföljelse på väg hem från bussen en sen lördagskväll, moped- och cykelstölder och liknande. Allt det där som händer oss varje dag och som polisen skiter fullständigt i att befatta sig med. Det är det här det får vara nog med. Jag tycker det är förbaskat konstigt att det inte röner större protester. Istället har det skapat en uppgivenhet där vi har slutat att polisanmäla då det inte är någon idé. Ribban för detta sänks hela tiden från att tidigare kanske gällde enklare stölder till numera så grova brott som våldtäkter. Förtroende för polisen sjunker som en gråsten. Det är inte särskilt svårt att förstå.

Sedan det här med hårdare och längre straff. Visst ska busarna låsas in, men är det inte bättre att satsa på att få fast dem först innan vi skriker på tuffare åtgärder. Det är ju lite si och så med den saken just nu. Dessutom tycker jag det återigen är ett uttryck för politiska misslyckanden. En brist på långsiktighet och idéplanering. Problemen börjar ju inte här och nu om nu någon skulle få för sig att tro det. Det finns en lång historia bakom varför en massa dynga dyker upp idag. Politiska misslyckanden med skolan, integrationen, segregationen och fattigdomen ute i storstädernas förorter under alla år är det vi nu betalar för. Neddragning lite här och där. Godtyckliga försök att släcka bränder. Att vi då dessutom har omorganiserat polismyndigheten till en koloss på lerfötter gynnar ju inte direkt situationen. Och återigen får vi uppleva en politisk situation där ingen kan erkänna att de faktiskt har gjort fel. Jag har sagt det förut, men säger det igen. Svensk politik är ett enda hoppande från tuva till tuva utan några långsiktiga mål. Det enda som gäller är att behålla eller ta makten. Sedan är det bara att se åt vilket håll vindarna blåser och vända kappan därefter. När sedan något aktualiseras, som exempelvis ökad gängkriminalitet, då är det precis som det uppstod precis nu. Sedan försöker regering och opposition överträffa varandra i inövade floskler om hur just de har alla lösningar. Trots att de samtliga har misslyckats under mängder av år. Alla dessa överträffanden kommer vi att få höra till leda under valåret 2018, ända tills vi har skavsår i öronen. Vi lever trots detta i ett av väldens mest fantastiska länder. Så jag håller med polismannen i Malmö, nu får det fan i mig vara nog. Sluta tjafsa, erkänn när det går fel, kavla upp ärmarna och rädda kvar den välfärd vi under så lång tid byggt upp. Det är det som det handlar om. Inget annat.