Vi har blivit med valp

WåfflanVi är med valp. Jovisst, igen skulle man kunna säga. För vilken gång i ordningen tänker jag inte ens fundera över, men visst är det förbaskat märkligt att när man sitter där hemma och velar över de sista besluten innan man fullt ut bestämt sig och fått OK från en uppfödare man gillar så är hjärnan fullständigt utblankad från tidigare erfarenheter. Jag tänker på det där med kisstorkning, sönderbitna skor, de små såren på händer och bakhasor efter små, små jäkla pirayatänder och inte minst de tidiga mornarna, även på helgerna, när den lilla måste ut och kissa. För att sedan när man väl fått på sig kläderna och sömndrucken raglat ut i trädgården och fått valpens saker och ting gjorda, vad händer då? Jo, då går den lilla marodören in och lägger sig i korgen och somnar om medan man själv just piggnat till så pass att man åtminstone hittar till kaffemaskinen. Men alla medaljer har ju en baksida. Framsidan är ju betydligt ljusare och mysigare. Just nu är det kul att se hur den lilla schnauzertjejen tar höga skutt för att, totalt orädd, hoppa upp och bita sin väldigt mycket större schäferkompis i nos, öron och hals. Vi har snart kommit över baksidorna.

Det går inget vidare för moderaterna. Vad händer då, jo, man kräver givetvis Anna Kindberg Batras avgång. Egentligen tycker jag det är lite lustigt. Lika lustigt som att det nu går bra för Centern och där Annie Lööv hyllas. Politik har inte längre något verkligt innehåll känns det som. Man röstar helt enkelt på personer.

”Nej, jag gillar inte Björklund, han är så burdus”. ”Egentligen gillar jag inte Centern heller, men Annie verkar så rejäl så hon får min röst”. Så kan det låta just nu och för mig är det mycket märkligt. Förvisso är de olika partiernas politik inte så olika som man kan tro när man hör dem debattera, men att personen går före innehållet och ideologin är för mig en gåta. Visserligen sa min mamma en gång i tiden att hon röstade på Yngve Holmberg för att hon tyckte han var så snygg, men å andra sidan hade hon ingen aning om politik, hon gillade bara snygga karlar.

Det är samma som att byta tränaren när ett idrottslag går dåligt, trots att ett helt kollektiv underpresterar eller möjligen inte räcker till. Kortsiktiga åtgärder i desperation brukar sällan vara några bra lösningar.

I onsdags var jag och kikade på Uno Svenningsson när han uppträdde på Flotten. En ny grej av Niclas Lagerstam med vänner. Jag gillar den killen. Han vågar det få andra vågar. Kör lite utanför boxen, som detta med gratiskonserter. Konceptet med flotten är helt klart spännande även om jag tycker att glappet mellan scenen och publiken är lite för stort för att få till den där sköna kontakten. I övrigt ändå ytterligare ett kul projekt av entreprenörer med egna idéer.

Kul också att vi får ett O´Learys med bowlingbanor i Karlskoga. Gamla superbowlarna Tomas Leandersson och Asko Juola i spetsen borgar för ett bra alternativ till den befintliga hallen. Ska även detta bli spännande.

Juni månad är här och med den sommaren. Vi får väl se vad det blir med det, men oavsett väder hoppas jag du får en skön ledighet framöver. Vi behöver andrum och själslig vila ibland samt träna på den där konsten att helt enkelt inte göra ett förbaskat dugg. Svårt men nyttigt. Ha en fin sommar!