Vårkänslor när fotbollssäsongen äntligen ska igång

Visst kan du nu förnimma den där speciella doften av nyklippt gräs blandat med lite lerjord och liniment? Förväntningarna och den där lilla klumpen i magen som både är läskig men samtidigt härlig. Synen av människor med röda halsdukar som fladdrar lite i en vårfrisk vind.

För snart är det dags igen! Fotbollssäsongen hägrar i takt med att våren börjar visa sig från den rätta sidan. Det är slut på dragiga försäsongsmatcher i snöyra och snålblåst.
Vårt kära Degerfors IF har nu haft tid att slicka såren efter en tuff säsong 2016, både sportsligt och ekonomiskt. Årets trupp är spikad så nu återstår bara för tränare och manskap att gå ut och prestera. Visst har en del skador rört till det, men några nya ansikten har visat att de vill ta en plats. Nu är det också oerhört viktigt att du och jag ställer upp. Om det fortsätter att vara glest på läktarna blir det svårt att hämta igen den ekonomiska svackan oavsett kommunens hjälp med en hyresfri arena under ett par år.  Dessutom så försvinner ett av de viktigaste elementen kring det här med levande idrott, stämningen runt planen.

Jag kan dock ha en viss förståelse för att publiken har svikit. Åtminstone ur ett historiskt perspektiv. När jag flyttade till Degerfors för knappt 30 år sedan såg det lite mer annorlunda ut på Stora Valla. Grabbarna som sprang ut till match var till stor del födda och uppväxta på Bruket, i Kanada, Strömtorp, Svartå eller möjligen Åtorp. Väldigt många hade en naturlig relation till spelarna. Det var grannens pôjk, ett barnbarn eller en gammal klasskompis som skrudad i rött och vitt, försvarande bygdens färger. Idag är det annat. En helt och hållet opersonlig startelva med något enstaka undantag. Det förtar givetvis en del av känslorna hos många. Jag minns tanterna på Konsum som nästan alla ventilerade senaste drabbningen på Stora Valla med kassörskan eller med varandra. Det förekommer inte längre. Jag inser givetvis att det är omöjligt att återskapa den tiden i slutet av 80-talet och några år in på 90-talet. Att det då fanns så många spelare från de egna leden var väldigt unikt för svensk fotboll.

Samtidigt hade vi också de trogna och högljudda Vulkanerna som varje match, både borta och hemma, stödde sitt lag i vått och torrt. Det är rasande tråkigt att läktarna på Stora Valla numera domineras av bortafansen.

Men nog med nostalgi. Nu kan vi bara blicka framåt. Vi har slagit både allsvenska Djurgården och exdito Helsingborgs IF på försäsongen. Tunga skalper som visar att det finns kvalitet. Hemmapremiären blir mot nykomlingarna Norrby från Borås den 8 april. Norrby IF är lillebror till Elfsborg och har inte varit i elitfotbollen de senaste 20 åren. En munsbit kan man tycka, men så fungerar ju inte idrott. Se bara på BIK Karlskoga. Få har trott på att de skulle spela ett direktkval till SHL. Vi håller givetvis alla tummar där också.

Så nu uppmanar jag alla med en rödvit själ att ta med sig minst en, kanske icke hittills frälst, kompis till Stora Valla och låter hen uppleva lite av den gröna mattans schack med rödvita förtecken. Vi på läktaren brukar kallas den tolfte spelaren, det ligger mycket i det. Stöttningen ger energi och självförtroende. Så kom igen nu, ALLA TILL VALLA! I år ska det bli andra bullar.