2016 – året när allt svängde

Krönika publicerad i KT/KK december 2016
Då står vi här igen, i porten till ett nytt år. Ett blankt papper med enbart bara fyra siffror, 2017. Året som precis är på väg att ta sig i mål har på många sätt varit omtumlande. Många fantastiska musikikoner har tagit ner skylten. David Bowie, Prince, Olle Ljungström, Leonard Cohen, Freddie Wadling, George Michael, Toots Thielemans, Sven Zetterberg, Rick Parfitt för att nämna några. Andra ikoner som lämnat oss under året är Fidel Castro, Arnold Palmer, Gordie Howe, John Glenn, Torbjörn Fälldin, Bodil Malmsten, Umberto Eco, Muhammed Ali, Johan Cruijff och Zsa Zsa Gabor. Frid över deras minne.

Det mest omtumlande är nog ändå de politiska omsvängningarna som skett i vårt land och i övriga Europa under 2016. EU håller på att krackelera. Storbritannien är på väg ur, flera av länderna har bommat igen sina gränser. Nationalistiska högervindar blåser. Ordet gemenskap saknar värde. Allt detta i huvudsak på grund av ett krig i mellanöstern som skapat den största flyktingvåg sedan andra världskriget. Plötsligt dog solidariteten. Plötsligt har alla glömt.

2016 förändrades även vårt land. Som att vända på en hand gick vi från öppna hjärtan till slutna gränser. Vi hade under flera år spytt vår galla över Sverigedemokraternas försök att påverka svensk politik till att plötsligt genomföra samma politik i punkt efter punkt. Nu hette det inte främlingsfientlighet längre, nu hette det ”att ta ansvar”. Samtliga partier stod under Almedalsveckan och predikade nationalism och ”svenska värderingar”. Även Löfven vars parti alltid gått under parollen ”internationell solidaritet”. Ett helt nytt klimat spred sig och den som myste mest var väl Jimmie Åkesson med vänner.

Efter åtta år av borgerlig politik med skattesänkningar som huvudsaklig åtgärd mot allt så blev det rödgrönt. Ett litet hopp om att välfärdsslakten skulle avbrytas tändes. Men här kom en ny omsvängning. Man fortsatte att skruva åt. Nu drabbades inte bara sjuka som låg hemma och latade sig med lite cancer. 2016 skulle även rörelsehindrade och människor med andra funktionsnedsättningar plötsligt klara sig utan den assistans de tidigare fått. Klyftorna ökar fortfarande. Fler och fler räknas som fattiga, men nu har man till och med funderingar på att förbjuda fattigdom i och med att tiggeriet på våra gator och torg kan kriminaliseras. Nej, jag känner inte igen mig alls i gamla Svedala längre. Det handlar inte längre om anständighet.

Vad kan man då hoppas på när man skådar in i det stundande 2017? Ja, jag vill absolut inte vara någon domedagsprofet, men förutsättningarna för att Sverige och Europa ska återgå till ett samhälle där alla får plats ser väldigt avlägset ut. Den kyla som sprider sig ser inte ut att mildras. Tvärtom.

Men visst kommer 2017 också att bestå av höjdpunkter, både för dig och mig. Vi går mot ljusare tider, om bara några månader kan vi åka hoj igen, bara en så´n sak. För trots att det blåser kallt ute i den stora världen så måste vi ta vara på våra guldkorn i den lilla. Ta hand om våra nära och kära. Sträcka ut en hand till de som behöver den.
Till sist, strunta i att bränna upp pengarna på smällare och fyrverkerier till nyårsfirandet. Gör något vettigt för dem istället. Alltför många hundar lider alla helvetes kval under nyårsnatten. Det tycker jag de kan få slippa.
GOTT NYTT ÅR TILL ALLA!