Passion är också smärta……

Vulkanerna

Vulkanerna

Krönika publicerad i KT/KK 2015-11-07
Hur står det egentligen till med fotbollsmetropolen Degerfors? Är vi fortfarande fotbollens Mecka eller har vi fått ett antal medgångssupporters som sviker bara för att det går dåligt några matcher? Frågan är berättigad efter att den sista hemmamatchen för säsongen enbart besöktes av cirka 600 personer.
Det finns två svenska lag i mitt hjärta, Degerfors IF, sedan 1989 då vi flyttade hit och jag omedelbart blev frälst. Därtill Hammarby efter mina år i Stockholm och många besök på Söderstadion. Det finns många likheter mellan klubbarna, men också skillnader. Trots Hammarbys blygsamma läge i den allsvenska tabellen kommer det 30 000 till sista hemmamatchen. På söder i Stockholm går man och stöttar sitt lag oavsett var man ligger i tabellen. Det är hjärtat som styr, inte läget i tabellen eller minnet av en snöplig förlust i förra matchen. Jag saknar den inställningen i Degerfors. Vi skryter gärna om degerforsarnas förhållande till fotboll i allmänhet och DIF i synnerhet. Vi pratar om folkets lag, men jag vet inte. Har vi verkligen de äkta supportrarna? Passion är också smärta, kärlek också sorg.
Det är både tufft och kostsamt att bedriva elitidrott. Det krävs oerhörda resurser för att hålla ett lag i Superettan, för att inte tala om Allsvenskan.
Degerfors IF har en minimal budget, de lägsta lönerna, de knappaste resurserna, den minsta organisationen. När vi nu går in i ”silly season” ställs det krav på satsningar, både från spelare och omgivning. Vi får inte släppa tron på att vi kan spela allsvenskt på Stora valla igen. Visst, men då krävs att alla visa passion.
De två viktigaste inkomstkällorna är sponsorer och publik. När båda dessa kategorier sviktar blir möjligheterna att spela elitfotboll bara mindre och mindre. Speciellt om kraven finns att man ska ligga i toppen av tabellen och på sikt nå de högsta höjderna. Det är ett ständigt hjul som snurrar där inga kuggar får häkta ur, då hackar hela motorn.
Degerfors har varit bra på att ta fram talanger under årens lopp. Egna spelare som fyllt på underifrån. Några har gått vidare till Allsvenskan eller ut i Europa. Även detta har skapat välbehövliga inkomster. Många kommer hit i tonåren, går på fotbollsgymnasiet och förhoppningsvis kommer några med i A-truppen i takt med att de utvecklas i den rödvita skolan. Men om laget sviktar blir dragningskraften mindre, då finns risk att andra lag tar hand om dessa talanger. Det skapas en negativ spiral.
Så, bröder och systrar, det är faktiskt ni som bestämmer om Degerfors IF ska spela elitfotboll även i framtiden. Kommer publiken så kommer också tillräckligt med intäkter för att kunna värva rätt spelare, upprätthålla dragningskraften för unga talanger att vilja ta sig hit och då blir också företagen peppade att hänga med på tåget. Vi får en positiv spiral istället.
Men, säger vän av ordning, de spelade ju så himla uselt under hösten att det inte var värt inträdespengen. Delvis sant, men det är ju precis då som du behövs. Positiv förstärkning innebär att vi hyllar det som är bra medan vi ser mellan fingrarna på det negativa. Det finns alltid något bra att ta med sig, även vid förluster. Likväl som vi gärna står där och sjunger när segrar bärgas, lika viktigt att vi bär smärtan tillsammans när det går sämre. Om självförtroendet är sargat blir det ju inte bättre av att läktarna gapar tomma. Då behövs stödet mer än någonsin.
Så gott folk, nästa säsong höjder vi den rödvita fanan, både bildligt och själsligt och fyller Stora Vallas läktare till bredden. Visar att laget i vårt hjärta betyder något även när det går lite tungt. Först då kan vi kalla oss riktiga supporters som ger DIF:s spelare och ledare det stöd de behöver och så intensivt önskar. För, som sagt, passion är också smärta, men det är samtidigt en intensiv och sagolik glädje att tillsammans nå mål och fira segrar som en enda stor familj.