De börjar sakta men säkert kräla ut ur sina hålor……..

När börjar bokbålen brinna?

När börjar bokbålen brinna?

Krönika publicerad i KT/KK 2015-10-10
Så här skrev Rickard Jomshof, partisekreterare
 för Sverigedemokraterna, landets tredje största parti på Facebook för en tid sedan: ”Eftersom Sverige inte är Ungern, eftersom vi inte sitter i regeringsställning (än) och eftersom media i Sverige inte fungerar som media i Ungern, är vi tvungna att anpassa oss till den verklighet som råder här.”
Han skulle också kunna sagt: Eftersom press- och yttrandefrihet är viktiga byggstenar i landet Sveriges demokrati så är vi i SD nödsakade att ljuga om våra verkliga avsikter, för dessa är inget vi idag vill avslöja och torgföra. Först när vi fått egen majoritet kan vi genomföra våra verkliga idéer.
Med cirka 20 procent stöd i olika undersökningar börjar nu SD:s partiföreträdares vita skjortor under de dyra kostymerna att gå mer och mer emot brunt. Tuppkammen växer, nu krälar de sakta men säkert ut ur sina hålor och ger oss en fingervisning om deras egentliga avsikter med vårt land via en politik som vi börjar känna igen från 30-talets Tyskland. När får vi se första bokbålet?
Kan man hoppas att ett sådant uttalande som Jomshofs ovan får normalbegåvade människor att litegrann tänka till? Kan man få de näringslivsföreträdare som tydligen förhandlar med SD i frågor som vinster i välfärden att förstå vilka de ger sig i lag med? Eller är profiten viktigare?
När rasistsympatisörerna i våra nordiska grannländer fick inflytande i respektive lands motsvarighet till vår riksdag och vi samtidigt garvade lite överlägset åt de två tomtarna Karlsson och Wachtmeister och deras tombackar så kunde jag väl aldrig tro att vi egentligen hade 2 miljoner presumtiva rasister i vårt land. 2 miljoner helt vanliga människor som kunde ryckas med i den rasistretorik som nu framförs av Rickard Jomshof och hans gelikar och inte nog med det.  De kunde därtill tänka sig att rösta på ett parti som för en politik där man gör skillnad på mäniskor utifrån var de är födda, hur de ser ut och vilken religion de tillhör. Skamligt är ordet, sa Bull.
Svenska folket har öppnat sina hjärtan och sina plånböcker. Där samhället inte räcker till just nu har frivilliga från mängder av organisationer engagerat sig i den strida ström av asylsökande som nu tar sig till Europa och Sverige. Det känns fantastiskt! Vi är i grunden en nation med en vidöppen själ när det verkligen behövs, det finns det många historiska bevis för.
Men det är inte alla som har samma fokus. En del ser chansen att tjäna pengar, grova pengar. Vårdföretaget Attendo, vars rykte vi väl känner till har upptäckt hur ensamkommande flyktingbarn är en lysande affär, det visar Svenska Dagbladets granskningar.  En lägenhet med fyra ensamkommande barn som kräver dygnet runtöversikt faktureras men en kvarts miljon i månaden. Överbelagda boenden i Attendos regi kostar staten nästan 2 000 kr per dygn och barn. Det skapar en lönsamhet som är tre gånger större än snittet för ett börsnoterat bolag. Det gör att Henrik Borelius, vd för moderbolaget Attendo, kan plocka ut en lön på 9 miljoner om året inklusive pensionsavsättningar. Men så har han ju också varit sakkunnig rådgivare till gamla Alliansregeringen när det gällde att bygga upp den privata vårdapparaten.
Att vi människor ställer upp för varandra i nöd ligger i våra gener. Men att profitera i närheten av ocker och göra affär av andra människors ofrivilliga elände smakar skit i min mun. Det är rent ut sagt för jävligt.
BJÖRN REIMERS