Fotboll, fotboll, fotboll……

fotboll_1Krönika publicerad i KT/KK 2015-07-04
Världens i särklass vanligaste och kanske viktigaste leksak, fotbollen, är ständigt i luften för oss fotbollsälskare. VM för damer, EM för U 21, VM-kval och givetvis Superettan där Degerfors har klar toppkänning när serien nu går till halvtidsvila.
Fotboll är oerhört förknippat med känslor. Vi är kanske inte så heta här hemma i norra Europa som italienare, engelsmän och spanjorer, men media gör allt de kan för att hålla grytan kokande. Det är väl särskilt i kvällspressen det mesta är uteslutande svart eller vitt. Inga utrymmen för misslyckande där inte, då smyger de vassa pennorna fram och sticker hål på de ballonger de själva pumpat upp till bristningsgränsen. Inte ens hjältar och levande legender som Pia Sundhage går fria från katastrofrubrikerna. Samma reportrar som lovordade hennes inträde som svensk förbundskapten och damfotbollsfrälsare efter succéerna med USA sågar nu henne jäms med fotknölarna och begär unisont hennes avgång. Denna gång hjälper det sannolikt inte ens med en Dylantolkning till eget gitarrkomp. Möjligen då ett OS-guld om hon blir kvar så länge. Ett kval återstår ju dessutom.
Glädje är det i DIF-lägret. När Superettan tar halvtidspaus ligger Degerfors IF på allsvensk kvalplats. Det får vissa att drömma om svunna tider då AIK, Malmö FF och de blåvita änglarna från Göteborg besökte Stora Vallas gröna gräsmatta. Att det betyder ytterligare åtgärder på arenan, bland annat ännu fler sittplatser är det väl bara nuvarande ägarna Degerfors kommun som bekymrar sig om.
Sprudlande glädje har det också varit i Tjeckien och U 21-EM. De nederlagstippade svenska landslaget har med eftertryck visat att man kommer långt med yster sammanhållning, kärlek till spelet och ett sagolikt jävlar anamma. Det här är grabbarna som älskar det de gör. Den eminente fotbollskrönikören Erik Niva på Aftonbladet fångade vad det handlar om när han skrev:
”Alla har tillbringat varenda ledig pojktimme på en särskild grusplan, gräsplätt eller gatstump – och alla passar fortfarande på att återvända dit så fort de får en semesterdag hemma. Skillnaden ligger i det sistnämnda”. Det räckte ända till EM-guld och det bevisar än en gång den sanning som säger att vilja för det mesta slår klass.
Jag intervjuade Ola Toivonen och Peter Samuelsson inför ett 60-tal unga fotbollspelare och deras föräldrar för ett par veckor sedan då OP Fotboll College hade en sammankomst under sin sommarcamp på Stora Valla. Båda poängterade vikten av det vi kallar spontanfotboll, det vill säga den fotboll som spelas utanför den organiserade träningen. Båda dessa gjorde inget annat än spelade fotboll. Varenda vaken timme utanför skoltid. Också på rasterna. Precis som killarna i U 21 och sannolikt också tjejerna i damlandslaget. För det räcker inte med träning två till tre gånger per vecka och däremellan stillasittande vid datorn om man som ung fotbollsspelare med någon som helst ambition ska avlösa Guidetti, Hiljemark, Lewicki och de övriga i dagens U 21. Det är den bittra verkligheten. Men, det dessa fick med sig gratis från gatan och parkerna håller nu sakta men säkert på att dö ut. Om det är ett problem lär det visa sig framöver. När jag förra helgen besökte Örebrocupen och hejade på några av våra barnbarn infann sig i alla fall ingen känsla av panik hos mig. Sprudlande ungar, mängder av glädje och en del tårar visade på passion och kärlek till världens största lek, fotboll.
Jag har bara en stående käpphäst när det gäller svensk fotboll. Nu står planerna som grönast och sommarvärmen smeker oss behagligt. Då tar fotbollen paus i flera veckor. Hur tänkte de ansvariga där egentligen? Det kan man fundera lite över under upptakten på frysta februariplaner och i leran under serieavslutningarna i oktober/november.
Ha en fin sommar, med eller utan fotboll!


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *