Personlig service och spontanitet….

Alla behöver i en kram ibland

Alla behöver vi en kram ibland

Jag var på Kreta under förra veckan. Det var för mig första besöket på den vackra grekiska ön, men förhoppningsvis inte sista. En fantastisk natur och trevliga människor gav upplevelsen extra krydda. Det där med trevliga människor är något som påverkar och intresserar mig väldigt mycket och som jag har funderat en hel del över. Jag tror att vi i grunden alla är ganska sällskapliga individer, men beter oss väldigt olika i skilda kulturer. Det märks tydligt när det kommer till service. I många delar av världen har man behållit det man kan kalla personlig service, något vi själva helt håller på att montera ner och ersätta med en massa olika former av teknik.
På Kreta hyrde jag en skoter under en dag. Den levererades personligen till hotellet där jag bodde och när jag skulle tanka som kom det ut en kvinna och fyllde tanken åt mig.
Vid de tillfällen vi åt lunch ”på sta´n” så avslutades den alltid med att personalen, samtidigt som notan beställdes in, kom in med en liten dessert och ett glas Raki, vilket är motsvarigheten till italiensk Grappa (sprit gjord på druvor). Givetvis utanför notan. Samma sak i vissa butiker. När köpet var genomfört skulle affären konfirmeras med ett handslag och en skvätt Raki. Det behöver givetvis inte vara sprit, det är själva gesten som fascinerar mig.
Går man in i en vanlig livsmedelsbutik utomlands finns det sällan obemannade utgångskassor. I väldigt många fall också någon som plockar i kassen åt dig med ett ”Have A Nice Day, Sir” som avsked. Jag kan givetvis plocka i mina varor själv, men det är själva sättet det sker på som jag gillar. Det är med en invand artighet och känsla. Här i Sverige, speciellt i storstäderna, känner jag mig ofta som något som katten släpat in i mötet med butikspersonalen. Nåja, det finns givetvis undantag.

När man bor på ett turisthotell är det ganska enkelt hur man skiljer ut en svensk landsman från övriga. Möts man i ingången till resturangen så får man ögonkontakt, ett varmt leende och kanske ett ”god morgon” av engelskmannen eller italienskan medan svensken tittar ner i golvet. Är vi nordbor verkligen uppfostrade så? Har vi så svårt att möta, för oss, okända människor.

En annan sak är spontanitet. Utanför Sverige händer det då och då att man kan få en komplimang för något ganska trivialt. Det är oftast trevligt, men händer sällan här hemma. Jag har testat det några gånger med lite olika resultat. Ett exempel; jag passerade genom Kista centrum en regnig dag för en tid sedan. Mitt i centrum stod en mycket vacker ung dam och pratade i mobilen. Hon var väldigt härligt klädd i fina färger och lite udda stil. Hon var helt enkelt väldigt fin. Precis när jag passerade henne avslutade hon samtalet. Jag kunde inte låta bli, jag stannade upp framför henne, tittade henne i ögonen och sa: Oj vad du är fin! Såg att hon blev en aning tagen på sängen, men jag gick bara vidare. Efter några meter fick jag en hand på min axel. Det var den fina tjejen som sprungit ikapp. Hon gav mig en varm kram och en liten smekning över kinden medan hon såg mig djupt in i ögonen. Sedan skildes vi utan ett ord. Allt var över på några sekunder, men en händelse som vi säkert båda har bevarat på något sätt och sannolikt inte kommer att glömma i första taget. Det borde inte vara så svårt att vara spontana mot varandra. Det är ju enbart trevligt med ett leende eller en kram lite då och då, eller hur? Så nästa gång du ser en tjej med snygg frisyr eller en kille med en tuff jacka, berätta det för dem. Jag lovar att det inte gör ont. Kanske får du något fint tillbaka. Det är dessutom trevligt att samla på små leenden och det ger också god karma för oss som tror på sådant. Prova!

BJÖRN REIMERS


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *