OS i London – och i TV-soffan

Krönika publicerad i Karlskoga-Kuriren
Visst är det väl fantastiskt! Nu väntar tre långa härliga veckor i TV-soffan (där jag normalt inte befinner mig ofta). OS i London, världseliten på plats, skådespel i den högre skolan för oss idrottsnördar.
600 timmar idrott direkt i TV1, utan ett enda reklaminslag, ja förutom tjatet om vem som sponsrar sändningarna, men det kan vi väl stå ut med, med tanke på alternativet. Jag kan till och med förlåta SVT att de dammat av pensionären Christer Ulfbåge till OS. Tror det var till taekwondo och det kan jag till och med tänka mig att missa helt.  Betänk noga att detta är sista gången vi får se OS reklamfritt. Redan 2014 har Viasat tagit över och tänker då förmodligen hitta på både det ena och det andra för att punga oss och reklamköparna på sköna stålar. Så passa på att njuta.
Att kolla på OS-idrott är något alldeles speciellt. Det är nu vi kollar på dambrottning, vattenpolo, lerduveskytte, trestegskval och fäktning. Det är nu modern femkamp och hästdressyr åter blir av intresse, något de allra flesta inte ens skulle upptäcka i en vanlig programtablå. Det är vart fjärde år dessa idrotter blommar upp och når oss svältfödda tittare som helt enkelt måste kolla på allt, särskilt om det finns en litet halmstrå till en svensk medalj.
Det är dock en sak jag inte förstår i förhandssnacket till OS. Det är alla de rubriker som skapas inför varje stort idrottsevenemang.
”Så tar du makten över fjärrkontrollen” är en. En annan kan vara hur man ska få gubben att umgås med dig och inte med TV:n eller vad du kan göra av din ensamhet som försmådd kvinna. För alla dessa rubriker är riktade till kvinnor eftersom de inte gillar idrott utan nu kommer att lida alla helvetes kval när männen i huset absorberas av stavhopp, damfotboll och luftgevärsskytte.
Var kommer dessa myter ifrån och varför envisas media med att försöka upprätthålla dem? Vad är det som säger att kvinnor inte vill se idrott på TV i allmänhet och OS i synnerhet. Naturligtvis inget. Tjejer är precis lika intresserade som vi män. Jag känner förvisso ett flertal tjejer som absolut inte kommer att se en minut av OS. Grejen är att jag känner lika många män med exakt samma inställning till sport. Killar som inte kan skilja på en fotboll och en golfboll. Det är givetvis ingen som tvingar någon att kolla på OS i TV, men de som avstår kan lika gärna vara män.
I min familj går idrottsintresset kanske lite till överdrift. Här är de flesta lite av vad man skulle kalla nördar. Den enda som har lite distans är min hustru, men när det väl brinner till sitter även hon där och skriker och kallar domaren för saker som definitivt inte går att skriva här.
Blev påmind av min yngsta dotter häromdagen att hon på våren i tredje klass ramlade på skolgården och ådrog sig vad man trodde var en hjärnskakning. Hon mindes med förskräckelse läkarens ordination vilket innebar ingen TV på en hel vecka. J blev skräckslagen då ishockey-VM precis skulle starta. Hon är över trettio nu och, jo, hon blev sportjournalist. Hennes minne får beskriva hela släktens inställning till idrott när den är som bäst när vi nu vänder våra blickar mot London. Heja Sverige!

BJÖRN REIMERS


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *