Ett nytt landskap

klintberg_Råttan i pizzanPublicerat i KT/KK 2014-09-27
Den 15 september 2014 vaknade Sverige upp till ett nytt landskap. Den brittsommarvärme som under några dagar smekt oss och fått våra anleten att le var som bortblåst. En malande oroskänsla svepte in som en dimma över ett morgontidigt höstlandskap. Något var annorlunda och skrämmande.
781 120 röstberättigade personer i detta mellanmjölkens land hade under dagen innan gått till valurnorna och lagt sin röst för främlingsfientlighet, hat och rasism. På ett parti som skyller alla brister i samhället på invandring. Som ser flyktingar från olika krigshärdar runt om i världen som parasiter. Vuxna och barn som lyckats fly från slakt på oliktänkande. Som fått lämna allt bakom sig och som fått betala galet höga summor pengar till hjärtlösa människosmugglare för att kunna rädda sig och sina familjer.
Många känner nu uppgivenhet. Vad är det som gjort att tre kvarts miljon människor känt sådant starkt missnöje att de vill sätta stopptecken vid våra gränser och bara se de som flyr för sina liv som en kostnad. Som en böld på samhällskroppen.
Det kan kanske tyckas tradigt att jag fortsätter tjata runt dessa frågor. Men jag kan aldrig ge upp tanken att vi i grunden är tänkande varelser med en genetisk inprogrammering för hjälpsamhet. Därför är inte valresultatet för mig slutet på en lång resa av rasistpropaganda. Nej, det är början på ett uppror mot främlingsfientlighet och hat. Det är fortsättningen på den folkrörelse mot rasism som framtvingades när våra torg fyllts av stöveltramp och andra vidrigheter. Vi är 87 procent kvar som lyssnat på uppdiktade ”råttan i pizzan-historier”, men vänt dem ryggen då vi lever efter andra sanningar. Alla vi har nu ett livsviktigt uppdrag. Vi måste ge vår uppväxande generation verktyg att stå emot den hatagitation som sköljer över dem. De tvingas nu in i ett samhälle där vi skiljer på vi och dem, sanktionerat av starka politiska krafter. Min penna kommer alltid att vara vässad och beredd till motangrepp mot dessa krafter.
Första artikeln i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna lyder: ”Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. De har utrustats med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av gemenskap”. För 87 procent av oss svenskar är detta, tack och lov, en självklarhet.
Men, det gäller nu inte bara att bemöta alla dessa övertygade Sverigedemokrater. Vi måste nogsamt uppmärksamma och bekämpar den vardagliga smygrasismen. Vi hör ständigt små lustigheter i olika sammanhang som klassas som skämtsamhet, men som kan vara oerhört kränkande. Vi vet också att jobbansökningar från Hamed eller Abebi snabbare sorteras bort före Pärs och Lisas.
Lärarna och förskolepersonalen måste bli mycket mer lyhörda på skolgårdarna och i klassrummen. Det går inte att rycka på axlarna och konstatera att ”pojkar är pojkar” eller ”lite får man tåla” när ungarna kränker varandra.  Det är inte okey.  Inte heller är det OK när journalister beskiver ”en man av utländsk härkomst” i rapporter om exempelvis brottslig verksamhet. Aldrig har vi läst om en ”blåögd skåning” i samma situation. Byt ut ordet invandrare mot medborgare, för det är precis vad våra nya svenska är. Invandrare är de bara precis den dagen de kliver genom tullen.
Till slut, om vi skapar ett rättvist och solidariskt samhälle där klyftorna minskar och där alla ges chansen till ett värdigt liv. Där människor är viktigare än pengar, då minskar vi riskerna för missnöje och därmed grogrunden för främlingsfientlighet och utanförskap. Då har SD ingen plattform att basunera ut sin rasism ifrån. Det krävs lite från oss alla för att det ska bli möjligt. Låt oss börja redan idag.
BJÖRN REIMERS


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *