Vargen är död – och vad händer nu?

Varg_lagKrönika publicerad i KarlskogaKuriren
Då var Svartåvargen skjuten. troligen ”Alfahannen” enligt jaktansvariges utsago. Vad har man nu vunnit med detta? Är den nu fritt fram att släppa ut sina hundar i reviret. Kommer övriga vargar, det var enligt jaktansvarige, sju stycken vargar i flocken, sex kvar om det stämmer, nu att lägga sig platt eller smyga undan när hundarna börjar härja runt i deras revir? Vilka sakkunniga har man egentligen samtalat med när man tagit beslut om att döda denna varg i syfte att skydda sina jakthundar?

En vargflock består av ett föräldrapar (i folkmun ett alfapar) samt deras valpar, oftast från flera kullar. Några kanske utvandrar och bildar egna flockar, men flera stannar kvar och blir medhjälpare i flocken när det gäller uppfostran, vandringar och jakt. Vargflocken är en mycket välorganiserad social organisation där varje individ har sina uppgifter och där alfadjuren håller ihop det hela, egentligen som vilka föräldrar som helst. Nu har man skjutit alfahannen, fadern och familjens ledare, åtminstone är det vad man tror (och hoppas). Vad innebär det nu för de övriga i flocken? Kanske splittras den och ombildas på annat håll. Vad har man då uppnått?
När en hund kommer in i ett vargrevir så ser inte vargen den i första hand som föda utan som en inkräktande fiende, en annan varg helt enkelt. I vargtäta områden är detta scenario en av de vanligaste dödsorsakerna på varg, när en varg går in i en annan vargs revir.
Vargen har två typer av revir, ett jaktrevir och ett ”hemrevir” som är platsen i lite närmare anslutning till lyan eller lyorna eftersom det händer att vargen flyttar runt, speciellt under tiden valparna är små. Detta boenderevir kommer vargen, oavsett om det är ett föräldradjur eller bara en fjolårsvalp att försvara med sitt liv. Gud hjälpe den jakthund som tar sig in i detta revir. I jaktreviret, som är mycket större än hemreviret, jagas inkräktande vargar oftast bort.
Hunden är egentligen inte vargens fiende. De är mycket nära släktingar och rent biologiskt kan de till och med para sig med varandra, vilket då och då händer. På ”neutral plan” kommer inget speciellt att ske om varg och hund möts. Kanske leker de en stund. Snarare är det så att vargen drar sig undan före hunden. Vargens rädsla och försiktighet är nämligen genetiskt mycket starkare än tamhundens.
Men vargen kommer fortsätta försvara sin a revir mot inkräktare och dit räknas ibland tyvärr våra jakthundar. Fler hundar kommer att dödas av varg, det är en sorglig sanning och tyvärr är det bara hundägaren själv som kan påverka dödssiffrorna genom att inte släppa hunden lös i vargreviret. Åtminstone så länge vi vill ha kvar en vargstam i Sverige.
Kan man göra annat än skjuta varg för att skydda sina hundar? Jodå, det finns flera möjligheter enligt viltskadecenter. Ett enkelt och billigt sätt är att låta hunden bära pingla om halsen. Det är inte fullt utvärderat i Sverige ännu, men funkar utmärkt i exempelvis vargtäta Ryssland.
Man kan gå en kurs i antivargspårning på HundCampus i Hällefors, vilket innebär att man lär hunden att inte följa vargspår. Tester har också gjorts med att låta hunden bära skyddsväst.
Min personliga gissning är ändå att de flesta jägare vill skjuta av så mycket varg det någonsin går. Oavsett vad de säger om en kontrollerad vargstam så vill de flesta inte ha någon varg alls på sina jaktmarker. Det är ungefär samma inställning som en stor del av svenska folket har till invandring. ”Visst ska vi ta emot flyktingar, bara de inte bosätter sig i min trappuppgång eller gifter sig med min dotter”. Vargen är OK, bara den håller sig i andras skogar.
Hur det går med jakthundarna i Svartå med omnejd står skrivet i stjärnorna, men om vargflocken blir kvar så kommer fler hundar att förolyckas om de släpps lösa i reviret, så enkelt är det.

BJÖRN REIMERS
kulturen@karlskoga-kuriren.se

 


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *