Banker och feminism…

Bankens pengar är inte för alla

Bankens pengar är inte för alla

Krönika publicerad i KT/KK 2014-05-31
För en tid sedan blev en god vän ställd inför ett problem. Han valde att avsluta ett tvivelaktigt jobbsamarbete. Det gick helt enkelt inte att fortsätta. Då han drev sin rörelse i eget bolag var planerna att dra igång på nytt i lite annan form. Kunderna fanns och investeringarna för att komma igång igen var inte särskilt stora. Men vad händer då, jo banken säger nej till ett mindre lån med motiveringen att han inte har någon inkomst.
Men, säger min kompis, om jag bara får låna denna mindre summa så kan jag omedelbart köra igång och då får jag ju en inkomst och kan därmed betala tillbaka lånet och mina andra räkningar. Men det blidkade inte banken. Om man inte har några pengar då får man heller inte låna några.
Hemma i min brevlåda har det sista tiden droppat in tolv olika erbjudanden från olika banker och låneinstitut. En dag kom det fyra olika! Samtliga vill låna mig upp till 300 000 kr utan någon som helst säkerhet.  Och märk väl, detta trots att jag inte ansökt och definitivt inte behöver låna några pengar. Men eftersom jag redan har pengar så är det fritt fram att låna nästan hur mycket som helst. De så gott som kastar stålarna efter mig medan min kompis får hitta andra vägar. Lite konstigt känns det att banken är villig att låna ut till onödig konsumtion men inte till samhällsutveckling i form av nya företag.
I måndags vaknade vi upp till ett Europa målat i dystert brunt. Det var med viss chockstämning man tog till sig nyheterna från EU-valet. Tog det verkligen bara 70 år att glömma? Man kan undra hur de haft det med historieundervisning i länder som Frankrike, Holland, Danmark, Ungern och Grekland. Har man verkligen glömt?
Men lite får vi väl ändå glädjas åt att F! tog sig in i EU-parlamentet. Kanske ett begynnande uppvaknande för att jämställdheten mellan könen äntligen måste tas på fullt allvar. Inte bara svamla om visioner. För oss som växte upp på 60- och 70-talen, känns det oerhört frustrerande att man idag, 40 år senare hanterar samma frågor. Hade jämlikhet mellan könen varit ett faktum hade F! aldrig uppstått som parti och företeelse. Nu kan vi bara hoppas att de tar sig in i vår riksdag också så att Gudrun och gänget kan rikta blåslampan mot de betonghäckar som varje gång frågan kommer upp slentrianmässigt påstår sig vara feminister bara för att det är politiskt korrekt.
Jag hörde i ett radioinslag oroliga vänstersympatisörer fundera över om inte Gudrun Schyman kommer att stjäla V- och S-röster till F!. Jo, sannolikt. Med det kan bara betyda att de som flyttar över inte är nöjda med den förda jämställdhetspolitiken. Det räcker, som sagt, inte att säga att man är feminist, det måste visa sig även i verkligheten. Hade man gjort det hade vi inte tjatat om samma saker som för 40 år sedan och F! hade aldrig uppstått.
Tydligt är att man också börjar ta klimatfrågorna på allvar, det tyder miljöpartiets framgångar på. Övriga partier påstår sig givetvis ta dessa frågor på allvar, men det är oftast helt utan trovärdighet med visst undantag från V. Det är bara att se hur två regeringar har låtit statliga Vattenfall hejdlöst investera i europeisk kolkraft.
Jag vet att Europafrågorna inte är likställda med de frågor som blir viktigast inför riksdagsvalet i september. Ännu mindre synkar det med de lokala frågorna som ställs i kommunalvalen. Men jag måste ändå flagga för att den vind som sakta börjat blåsa när det gäller klimat, djurhållning och jämställdhet inte bör ignoreras av de etablerade partierna i mittfåran. Det kan straffa sig. Fyra av tio förstagångsväljare i EU-valet röstade på MP eller F!, det är värt att notera.
Det kommer att bli en intensiv och spännande valrörelse framöver. En svag vänsterbris fläktar mitt i all främlingsfientlighet och ondska.  Låt oss hissa seglen och glida med. Det tror jag leder oss till en mänskligare omvärld där vi alla är bröder och systrar.
BJÖRN REIMERS


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *