Inga kommentarer……

En svensk krigare

En svensk krigare

Krönika publicerad i KT/KK 2014-04-05
Det är få saker som gör mig så härsken och dystert som när folk inte vill ta ansvar och stå för sina beslut och förehavanden. Vet inte hur många gånger jag retat mig på politiker som väljer ”inga kommentarer” via en pressekreterare när någon fråga bränt till runt deras person eller de beslut de har tagit. Nu senast tänker jag på Maud Olofsson som vägrar att möta KU och besvara frågor runt en vårt lands största ekonomiska flopp någonsin, statliga Vattenfalls köp av energibolaget Nuon. En fullständigt galen affär på nästan 100 miljarder kronor. Ett överskattat företag som redan nu har nedvärderats med runt 30 miljarder och en affär som många experter varnade för. Givetvis ska inte Maud O bära hela hundhuvudet. Det är givetvis hela regeringen som står ansvarig. Det jag retar mig på är lögner och slingranden som att ”jag minns ingenting” och liknande. Fan, tanten har ju nyss gett ut sina memoarer. Det enda hon gjort den senaste tiden är ju att minnas tillbaka. Tragiskt!
Men, det finns faktiskt ännu värre saker att reta sig på. Jag har precis lagt ifrån mig boken Spår av journalisten Lena Sundström. Visst minns ni den kontroversiella avvisningen av två män till Egypten för ett antal år sedan? Boken beskriver ingående Kalla fakta-trions avslöjanden runt denna avvisning och hur de samtidigt drog ner byxorna på den dåvarande socialdemokratiska regeringen, med Anna Lindh och Göran Persson i spetsen.

En annan typ av krigare

En annan typ av krigare

I december 2001 greps och utvisades Mohammed Alzery och Ahmed Agiza från Bromma flygplats i Stockholm. båda var egyptiska medborgare, som försökt finna en fristad i Sverige efter att ha varit förföljda i sitt gamla hemland. Det visade sig att det var CIA-agenter som utfört flygtransporten till Egypten med den svenska regeringens goda minne. När avvisningen avslöjas påstår de ansvariga politikerna att de fått garantier från Egypten att inget ont ska hända de båda männen. Mänskliga rättigheter ska gälla. Ingen tortyr, något som annars var välkända metoder i Mubaraks Egypten.
En trio på TV4:s Kalla fakta lyckas, trots envetet motstånd, gräva fram en hel massa obehagliga sanningar och kartlägga USA:s och CIA:s arbete med att kidnappa oskyldiga människor och ta dem till länder där de torterades och fängslades. Allt enligt en galen plan mot terrorism. Detta är inget som förvånar. Det som upprör mig är att toppen av den svenska regeringen, trots att det fått tydliga signaler om att inget står rätt till, forsätter hålla god min och neka till vetskapen om att Egypten fullständigt gett fan i några garantier.

Regeringen ljuger inför FN, trots att de vet hur båda männen torterats å det grymmaste och att de satts i fängelse utan någon rättvis rättegång.
Hela regeringen inklusive inblandade tjänstemän duckar givetvis. Maskar dokument och lägger ut rökridåer. Vägrar att intervjuas. Som om nu detta skulle vara nog. När Kalla Fakta-trion försöker få ut dokumenten på nytt efter att Göran Perssons regering fallit och Alliansen tagit över rodret så blir reaktionerna exakt desamma. Den nya regeringen skyddar den gamla. Dokumenten är numera hemligstämplade. Utrikesministern som numera heter Carl Bildt vägrar ge med sig.
Trots att mängder av politiker och tjänstemän känt till att de egyptiska garantierna inte var vatten värda och att de två männen genomlidit alla helvetes kval i tortyrceller så vägrar man kategoriskt att stå för och erkänna sina misstag. Ett enda anonymt telefonsamtal till en journalist eller advokat hade kanske räddat dessa män från denna fruktansvärda behandling. Men man har väjt undan. Livrädda för repressalier från den stora draken i väst.
Detta är bara ett exempel på hur lite de stora orden som solidaritet och mänskliga rättigheter är värda hos våra styranden när det verkligen gäller. Det får mig spy och tappa all tro på ledande politiker, oavsett färg. Att makt förblindar är alltför välkänt. Men att inte kunna stå för sina misstag är uselt, speciellt när man i andra sammanhang slår sig för bröstet och utmålar sig som stolta företrädare för humanism och mänskliga rättigheter.
Det beskrivna fallet är 14 år gammalt, men det utvisas fortfarande människor från Sverige till nationer som inte ryggar för tortyr och omänsklig behandling. Hur ansvariga kan sova gott om nätterna är för mig fullständigt ofattbart. Fundera lite extra på det nästa gång du hör en av våra företrädare prata om internationell solidaritet, humanitet och mänskliga rättigheter.
BJÖRN REIMERS


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *