Folket kommer alltid att segra…..

Krönika publicerad i KT/KK 2014-03-08
Nu gnabbas det i sociala medier och på nätet i övrigt utifrån de mycket oroande händelserna i Ukraina och på Krim. Många vänstersympatisörer försöker på flera sätt försvara ryssarna och den avsatte presidenten Janukovytj genom jämförelser och utfall mot den stora makten i väst, USA medan högervingen förbannar Putin och hans Ryssland för sitt vapenskrammel utan att se likheter med USA:s breda roll som världspolis.  Alla har givetvis sina poänger, men jag har väldigt svårt att förstå hur många inom vänstern kan försvara galenskaper och skitstövlar i den gammelkommunistiska världen som Putin, Castro eller nu Janukovytj lika väl som högern grymtat ilsket när lika stora dynghögar som Bush, Thatcher och PW Botha med flera blivit kritiserade av ”den andra sidan”. En skitstövel är väl en skitstövel, oavsett politisk färg eller, för den del, religiös tillhörighet.
Vad har då hänt? Jo, ett folk har rest sig mot en korrupt ledning, knutit näven och förbannat en regim som enbart skott sig själva, nallat i kassan och stoppat pengarna i egna fickor. En bred folklig protest där gammal som ung, arbetare, som student protesterat. Alla vill ha till ändringar och samtliga har varit beredda att gå ut på gatorna för att visa sitt missnöje mot landets vanstyre och mot motviljan att närma sig EU och Europa. Med facit i hand kan man även lägga till protesterna mot den överdrivna lyxen i den palatsliknande bostaden som dignade av guld och kristall. Inte direkt ett hem som borde stå i harmoni med en gammal kommunist som Janukovytj. Å andra sidan är hans bostad en enkel sommarstuga i jämförelse med det palats som paret Ceaucescu bebodde utanför Bukarest innan de störtades. Ytterligare ett exempel på när ett folk tröttnar på maktmissbruk och politiskt förfall.
Mina egna övertygelser har alltid stått klart till vänster om mitten. Det bygger på tankar om solidaritet, människors lika värde och rättvis fördelning av våra resurser. Men makt förblindar, oavsett politisk färg, det finns det många exempel på. Det är lätt att tappa kompassen när prasslet av sedlar blir verklighet. Inte för alla men hos många. Se hur lätt vissa socialdemokratiska politiker bytt sida efter den politiska karriären. Men som sagt, inte alla förlorar moralen helt. Skulle ni kunna sett Tage Erlander som storgodsägare? Nej, jag tänkte väl det.
Breda folkuppror mot sittande makt är, så gott som alltid, av godo. När folk reser sig och går ut på gatorna är det oftast den lilla människan mot maktens orättvisor. Människor som har krav på att få tillbaka sitt människovärde. Att få leva i en dräglig tillvaro i frid och i en demokrati värd namnet. All få dela och dela med sig. Leva i trygghet med sina nära. Fritt få säga och tycka vad man vill utan att behöva vara rädda för repressalier.
Därför kommer hon alltid att protestera när missförhållandena blir för stora, oavsett om de kommer från höger, vänster eller uppifrån. Så har skett på olika platser i världen gentemot olika regimer och/eller religioner, både demokratiskt valda och andra. Till och med i Sverige. Och makten kommer alltid att skramla med vapen, men till sist, åtminstone för det mesta, gå förlorande ur striden.
Men det finns också andra orättvisor, minst lika aktuella:
”Så länge vi behöver fira kvinnodagen, betyder det att vi inte har lika rättigheter. Målet är jämställdhet, så att vi inte längre behöver en sådan här dag”. Citatet är myntat av den luxemburgska EU-kommissionären Viviane Reding, så sent som 2009. Idag firar vi åter den internationella kvinnodagen, så då kan vi inte ha nått jämlikhet ännu. Först 1945 antogs jämlikhet mellan män och kvinnor som en mänsklig rättighet och så sent som 1978 stod den internationella kvinnodagen på FN:s lista över högtidsdagar. Nu skriver vi 2014 och fortfarande är denna fråga glödande aktuell. För oss som är uppväxta på 70-talet har vi företeelser som exempelvis Grupp 8 kvar i minnet. Då debatterades rätten till dagisplatser, men också rätten till heltidsarbete och de låga kvinnolönerna. Grupp 8 förordade också kortare arbetstid för att båda föräldrarna skulle ta lika del av hushåll och barn.  Känns frågorna möjligen igen?


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *