Hur kunde det bli så här……?

Krönika publicerad i KT/KK 2014-02-22
Om man betänker att den moderna människan, homo sapiens, har funnits i så där 200 000 år, det beror lite på vilken forskare man frågar, då har vi cirka 190 000 år varit jägare och samlare. Under många tusen år gick vi då omkring på den afrikanska kontinenten och samlade rötter, nötter, frukter och bär samt la ner ett och annat byte, skalade en och annan krabba och drog upp en fisk ibland innan några av de mest nyfikna började röra sig upp över Asien och Europa. Man var cirka 20-30 personer i gruppen som levde tätt tillsammans. I övrigt kände man kanske till ytterligare något hundratal som man också bytte gener med ibland. De jobbade enbart 3-4 timmar om dagen med sitt samlande, resten av tiden vilade de, satt och snackade och hade trevligt. De delade solidariskt med sig av vad de funnit, då alla inte hade fullgod lycka varje dag. Barnen lekte omkring dem, fanns alltid i släptåg för se lära och härma. De allra minsta tog alla i gruppen hand om. De fick full uppmärksamhet och mycket kärlek.
Ägodelarna var få och enkla. Ett ganska behagligt liv, ur hand i mun. Man levde i fred. Det finns inga tecken på krig och våld om man får tro forskarna. Nej, samarbete och samverkan var nödvändigt för att överleva. Det fanns heller inga hövdingar eller hierarkiska strukturer. Man rådslog runt de erforderliga besluten. Språket gav människan möjlighet att kommunicera, undervisa och skvallra. Något vi förfinat under årtusenden. Se bara på hur vi idag använder våra mobiltelefoner.
Det är först de senaste 10 000 åren vi började skapa det samhälle vi idag lever i. Vi började odla marken och hålla husdjur. Vi ändrade helt och hållet livsstil och fick plötsligt förbaskat bråttom. Maktstrukturer växte fram. Vissa fick slita ont för sitt uppehälle, andra skodde sig och skapade rikedomar. Kulturer föddes och föll. Religioner växte fram och dess prästerskap blev betydelsefulla. Våld och ond bråd död blev vardag. Man uppfann saker som beskattning och byråkrati.
Hur kunde det bli så här? Vilket liv är vi egentligen skapade för? För egentligen har vi ju inte förändrats speciellt mycket under de senaste 10 000 åren om man betänker att det endast är fem procent av den tid den moderna människan existerat. Rent genetiskt funkar ju president Obamas hjärna precis som bushmannens i Kalahariöknen.
Alltså borde vi fortfarande, innerst inne, vara fredliga och samarbetsvilliga individer som gärna tar hand om varandra och ser till att alla i vår grupp mår bra. Vi är skapade att endast arbeta några timmar om dagen, utan några chefers påverkan, för att sedan umgås med människorna i och utanför vår grupp. Sitta runt lägerelden (köksbordet) och samtala. Men hur gör vi? Vi snor omkring som skållade troll. Stressar och sliter för att få råd att köpa en massa saker som vi egentligen inte behöver. Vi lämnar bort våra barn och våra gamla. Vi ödelägger naturen och skövlar dess tillgångar. Vi har konstruerat fantastiska saker, åkt till månen och byggt skyskrapor. Vi kallar detta för utveckling. Jag undrar hur våra urfäder skulle se på den saken om de fick uppleva hur vi lever våra liv?
Vi har skapat ett samhälle som inte synkar med vår genetik. Vi har helt enkelt kört över evolutionen, vilket kan vara en av anledningarna till att vi inte mår så bra som vi borde. Därför tror jag det är nödvändigt att vi öppnar upp för förändringar. Mycket går nu åt fel håll. I stället för inflyttningarna till våra stora städer borde tåget gå åt andra hållet. Vi är inte gjorda för att bo i trånga lådor travade på varandra. Vi vill känna frihet. Sex timmars arbetsdag borde ses som en fullkomlig självklarhet. Mer tid för våra barn och våra kära.
Nej, mina vänner, vi är bedragna. Det ekorrhjul vi lurats in i är en fälla som sakta men säkert bryter ner oss. De enda vinnarna är läkemedelsindustrin som hela tiden skapar nya och dyra piller för att hålla oss på benen. När hjulen snurrar fortare och fler springer med kallas det populärt för tillväxt. Den tillväxten håller på att ruinera både oss och vår natur i jakt på ytterligare rikedom. En dag kommer våra barnbarn och deras barn att få betala dyrt för detta. Det borde bekymra mer än vad som nu sker.

BJÖRN REIMERRS


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *