Vinter-OS – idrottslig fest med dystra undertoner

Krönika publicerad i KT/KK 2014-02-08
Vinter-OS! Nu börjar det! Kanske det mest klassiska av alla idrottstävlingar, alla kategorier. Åtminstone för många av oss nordbor och definitivt för mig personligen. Ena dagen hög spänning i skidskyttet. Andra en gastkramande curlingmatch växlat med galen akrobatik i snowboardgrenarna. Därtill det mest klassiska, en skidstafett mot ett taggat Norge där det nordiska brödraskapet för några intensiva minuter är bortglömt och undanskuffat.
Jag älskar dessa skådespel som numera frambringas och analyseras i minsta detalj via våra TV-apparater. När man sedan har 50 procent norskt blod i ådrorna så blir ju medaljskörden dessutom större, vilket brukar reta min omgivning en del. Vill här poängtera att jag enbart när det gäller idrottstävlingar på denna nivå har ett nationalistiskt perspektiv på tillvaron.
Vinteridrottsintresset har jag nog från min far. Det är också han som står för det norska blodet. Så länge tillbaka jag kan minnas kollade vi på all TV-sport tillsammans och särskild då de klassiska vinteridrotterna som skidor och skridsko där Sverige och Norge alltid kämpade, sida vid sida. Som barn var jag nog lite nördig i dessa sammanhang. Skrev varvtider på 10 000-metersloppen när sådana som Fred Anton Maier, Johnny Höglin och Ard Schenk gled runt i skridskoovalen i jakt på medaljer.
Nu är det alltså dags igen, ett par veckor med intensivt tävlande och där det finns flera chanser till svenska (och norska) medaljer.
Ändå är det just denna vinter något som tar emot, något som inte känns riktigt bra längst inne i hjärteroten. Jag tänker då, i första hand, på det arrangerade landet Ryssland med sina nya gaylagar och med sin korrupta organisation. 100 000 gästarbetare från de forna Sovjetstaterna har kallats in och blivit lovade väl tilltagen ersättning. Uppdrag Gransknings reportage visar annat. Där har det visat sig att många av arbetarna som byggt OS-staden Sotji och alla arenorna inte fått betalt alls. De har till och med blivit misshandlade, anklagade för stölder och därefter hemskickade. Det är en stor klump smolk i bägaren att kunna konstatera detta bara några dagar innan det hela drar igång.
Skulle vi då ha gjort något åt detta? Bojkott? Nja, man kan väl istället hoppas att all negativ uppmärksamhet faller tillbaka på arrangören. Att Ryssland inte är paradiset på jorden när det gäller mänskliga rättigheter och arbetsrättsliga förmåner är väl redan välkända fakta. Man borde kanske tänkt till redan 2007, när IOK kungjorde valet. Visst har det skett markeringar, exempelvis Obamas frånvaro där han istället skickar några homosexuella idrottare som representanter för den amerikanska ledningen.  Det har gruffats lite här och där, mest för att man måste tycker jag det känns som. Jag tror ändå att Putin ger blanka fan i vad opinionen anser om hans OS. Han har redan lyckats.
Vi får nu ändå försöka glädja oss åt det sportsliga och kanske hoppas på någon ytterligare manifestation à la Emma Green Tregaros regnbågsfärgade naglar. En i sportvärlden unik reaktion av en idrottare, där politik brukar vara tabu.
Jag har två fasadflaggor på vårt hus, en svensk och en norsk. Så här vintertid brukar den norska vaja lite morskare än den blågula. Vi får väl se om Kalla, Tre kronor, Hansdotter, Myhrer, Halfvarsson och övriga i blågult kan ändra på det. Heia Nor….Sverige!

BJÖRN REIMERS


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *