Kan man förbjuda fattigdom….?

Krönika publicerad i KT/KK 2014-01-25
Ska de vara förbjudet att tigga, eller omvänt som professor Bo Rothstein vill ha det, förbjudet att ge och därmed ”bidra till fortsatt social förnedring”?
Debatten om ökandet av tiggeri på våra gator och torg har gått varm den senaste tiden. Många fattiga från Rumänien med romsk härkomst åker till Sverige för att söka jobb, men hamnar oftast som tiggare på gatorna. En tillvaro som, enligt dem själva, är bättre än den de kommer ifrån, hemma i Rumänien. Där har romer lika högt status som råttorna på sophögarna.
Men att vi har tiggare på våra gator är ju inte grundproblemet. Tiggeri är en följd av fattigdom. Att förbjuda tiggeri är som att försöka förbjuda fattigdom. Så länge klyftorna i våra samhällen består eller ökar så permanentar vi också fattigdomen. Så länge våra politiker enbart bedriver politik som gynnar de som redan har det bra och samtidigt diskriminerar hela grupper av människor på grund av etnicitet eller folkgruppstillhörighet så kommer också problemen att bestå. Enda lösningen är att utrota fattigdomen. Det skulle även, om inte bota, så i alla fall begränsa både kriminalitet och sexslaveri.

En annan debatt som tagit fart är feminismen. Jag känner mig lite osäker på vad gemene man lägger i ordet feminism, men jag har en känsla av att vi alla inte riktigt har samma uppfattningar om ordets betydelse.  Jag har dock en föreställning om att man i mångt och mycket ägnar sig åt fel saker. På perifera ickefrågor som tar fokus från det som är viktigt. För mig handlar det mer om mänskliga rättigheter än om feminism. Jag menar att det i stort är precis samma sak. För mig handlar det om att vi ska ha lika lön för samma arbete. Vissa påstår att löneklyftan i stället ökar just nu. Frågan har varit aktuell i hundra år utan att den gått i mål.
Det handlar också om att en kvinna/tjej ska kunna gå hem på kvällen utan att fundera på hur hon ska undvika att bli våldtagen. Också att om en kvinna säger nej så betyder det också nej. Jag begriper inte att det ska vara så förbannat svårt att fatta just detta för våra rättsinstanser. Tveksamheten gäller ju bara om det handlar om våldtäkt eller ej. Om jag frågar min granne om jag kan ta hans nya BMW och han säger nej, så håller det inte i rätten om jag påstår att jag uppfattade hans nej som ett ja och tagit den ändå, det är jag ganska övertygad om.
För mig är också feminism/mänskliga rättigheter att man som tjej (och kille) får se ut som man vill vad gäller bland annat klädsel och kroppsform. Likaså att man kan få det jobbet man sökt på sina meriter och inte om man bär huvudduk eller inte.

En tredje debatt som sakta men säkert är på väg att åter etablera sig är frågan om sex timmars arbetsdag.  En fråga som jag tror blir mer och mer viktig för nya generationer. Idag har vi som har arbete så bra vi någonsin kan ha det, medan de utan jobb får det allt sämre. Dags att dela med sig, att fler får tillgång till de arbetstillfällen som erbjuds och att de som påtvingats deltidsarbete kan få möjlighet till full lön. Det är inte rimligt att småbarnsföräldrar ska behöva jobba åtta timmar dagligen och kanske behöva barnomsorg upp mot tio timmar med restider inräknat. Vi ser fritid som en allt mer viktigare företeelse.
Kalkylerna för att få ihop detta rent samhällsekonomiskt är kanske inte så enkla, men visst går det om man vill.
Det parti som tar dessa tre frågor på allvar och försöker göra något vettigt åt dem ska få min röst i september, det är ett löfte.
BJÖRN REIMERS

 


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *