Det är begäret som ger kickarna

Om jag fattat saken rätt så ska sommaren, förutom sol och bad, också innefatta en hel del shopping. Att botanisera runt på loppmarknader och bonnaktioner samt givetvis ett Ullaredsbesök bör ingå i planerna. Att handla prylar som man innan absolut inte visste att man behövde har tydligen blivit något av ett folknöje.  De flesta jag känner pratar om Ullared som det närmaste man kan komma himlen. Det är ju såååå billigt!
Nej, jag har inte sett TV-serien om detta shoppingtempel, bara hört fantastiska historier i fikarummet på jobbet. Jag har heller inte varit där.
Jag kom att tänka på detta med loppmarknader, Ullared och andra liknande platser när jag läste en bok som bland annat handlade om den danske filosofen Sören Kierkegaard för en tid sedan. Kierkegaard, som själv var en shopoholic, hade sina egna teorier om konsumtion. Speciellt om varför shoppandet inte räcker för att skapa mening i livet vilket ju talar emot han egna och många av oss andras beteenden. ”Den egentliga njutningen ligger inte i njutningen som sådan utan i föreställningen därom” skrev han i boken ”Antingen – eller”. Något som nutidens hjärnforskare håller med om.  De som nu kartlagt delar av vår hjärna påstår att längtan efter det vi vill uppleva eller äga ger mer än själva behovstillfredsställelsen. Forskningen konstaterar att den största njutningen inte är den korta lycka vi känner när vi fått det vi önskat utan själva begäret inför. Då stämmer det som Nalle Puh säger: ”Fastän det är väldigt gott att äta honung, så finns det ett ögonblick alldeles innan man börjar äta den som nästan är ännu bättre”.
Fundera själv en stund över vad som sker i kroppen när du packar upp julklappen, födelsedagspresenten eller dagens loppisfynd. Först upphetsning. Sedan lugnet och tillfredsställelsen när du håller det du så länge åtrått i din hand. Uppmärksamma sedan hur länge lyckan varar. När blir denna trofé bara en pryl bland andra prylar? Kika dig omkring, kolla i dina skåp och lådor, garderoben och garaget och betrakta dina förbleknande drömmar. För inte så länge sedan var den där fula, röda tröjan svaret på alla dina önskningar. Men nu…..
Det värsta är att kroppen gör allt för att hjälpa dig förvärva dessa ting. Du ser något du gärna vill ha, stort eller smått. Genast frigörs hormonet dopamin som gör dig upphetsad och motiverad.
Dopaminet påverkar inte bara din lust utan gör också dina muskler beredda att skrida till handling.
En gång i tiden var habegäret en överlevnadsfaktor. När det inte fanns så mycket mat var det viktigt att passa på när tillfället bjöds. Numera, då vi har allt vi behöver, blir du ändå dopaminduschad och påmind om att en hummer till lördagsmiddagen aldrig är fel, att den fullt fungerade mobiltelefonen borde bytas och att ett par nya dojjor är ett absolut måste. VILL HA skriker hjärnan och lyckoendorfinerna bubblar i kroppen. Men efter ett tag avtar det kemiska påslaget i hjärnan. Den nya telefonen har förlorat sin glöd, den snygga klänningen ser ut som vilken trasa som helst. Det verkar som vi också är programmerade att tröttna på våra förvärv och därmed söka ny njutning.
Jag ska villigt erkänna att jag emellanåt också drabbas av dessa begär. Men jag förstår inte handlandet för handlandets skull. Jag köper gärna den senaste telefonen eller läsplattan. Skyller på att man måste ju hänga med. Kanske har jag en kamera för mycket och visst skulle jag klara mig utan motorcykel, men samtidigt lever vi ju bara en gång. Ett par tusen böcker i bokhyllan talar sitt tydliga språk.
Men, som sagt, vi måste vara medvetna om att äga en massa saker ger ingen tillfredsställelse. Det är begäret efter att ha det vi ser som ger kickarna. När vi väl betalat och släpat hem alla onödiga prylar har upphetsningen lagt sig och blicken höjs mot nya mål. Handen på hjärtat, visst känner du igen dig?


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *