Ta vara på livet……

Krönika publicerad i KT/KK 2012-11-02
Som i ett slag drar ibland de allra mörkaste skyarna över himlen och skymmer allt ljus, förmörkar det innersta skrymslet i själen och uppvisar de djupaste av livets orättvisor. Sådana dagar är det lätt att man tappar kursen. Grubblet bubblar upp, axlarna sänks och modet skrumpnar ihop likt ett russin. Jag har under senare tid återigen blivit påmind om hur skör den tunna tråd är som uppehåller vårt liv är. Två nära bekanta har, alldeles för unga, nyligen fått ta färjeturen över Karons flod och lämnat jordelivet bakom sig. I båda fall har det vederstyggliga och ännu otämjda odjuret cancer blodtörstigt slagit till med alla sina vassa klor fullt utspärrade. Två människor fulla av liv och kreativitet. Två människor med familjer och vänner. Två människor med massor kvar att uträtta. Två människor, älskade och älskande. Vid sådana här tillfällen är det omöjligt att inte drabbas av livsfrågor, speciellt inte i min ålder. Hur lever vi egentligen våra liv? Hur lever jag mitt? Tar vi verkligen vara på den ynnest det faktiskt är att få vandra dessa stigar? Är vi lyckliga? Tar vi hand om varandra? Ger vi och tar emot kärlek?
Jag var på begravning. Brukar ha svårt för sådant. Hittar ofta på svepskäl för att få stanna hemma, men denna gång kändes det rätt. Eftersom jag inte tillhör den kristna tron har jag svårt för detta med att bli överlämnad i Guds händer och prästerskapets ursäkter varför en allsmäktig Gud låter unga människor dö i förtid, men det är ju fritt att tro. Prästen talade annars mycket om kärlek. Kärlek till familj, vänner, kollegor. Det låter ju så himla självklart, men hur ser det ut egentligen? Smygrasism, jantelagar och avundsjuka förpestar många arbetsplatser och andra mötesplatser. När istället glädje av att se andra lyckas och just kärlek borde få råda.
Visst existerar fortfarande värme, men vi håller successivt på att forma ett iskallt samhälle där det viktigaste är individuell framgång. Vi har inte tid med varandra, inte ens med våra barn. Förskola, skola och numera också inhyrda läxläsningskonsulter får fixa deras uppväxt medan den vuxna mänskligheten sliter med sina karriärer.
Jag läste här om dagen ett uttalande av Dalai Lama där han svarade på frågan vad som förvånar honom mest:”- Människan, sa Dalai Lama. Hon offrar hälsan för att tjäna pengar. Sedan offrar hon pengar för att återfå hälsan. Hon är så angelägen om sin framtid att hon inte njuter av nuet. Följden blir att hon inte lever i nuet, inte heller i framtiden. Hon lever som hon aldrig skulle dö och så dör hon utan att någonsin ha levt”.
Dagens västerlänning i ett nötskal.
Tänk att vi har så svårt att ta vara på våra liv, att leva här och nu. Nej, låt oss emellanåt ta tillvara dagen precis som den är. Njuta av höstens färger, vinden i håret, barnens skratt och värmen från någon nära. Berätta för en vän hur mycket den betyder för dig. Ge kärlek och ta emot. Ingen av oss vet hur långt vår livstråd sträcker sig. Släpp därför grubblerierna om varför det blev som det blev och strunta för en dag i framtida bekymmer. Lev idag. Lev nu.
För precis som Mäster Vreeswijk säger i visan, ”du kan ingenting ta med dig dit du går”. Inget kan vara mer sant.
BJÖRN REIMERS


Kommentarer

Ta vara på livet…… — 1 kommentar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *