Jag älskar eldsjälar

Innan gården blev en teaterscen
Krönika publicerad i KT/KK 2012-06-30

I Karlskoga frodas kulturen, det kan vi väl vara överens om. Jag vet inte hur många musik- och teaterevenemang jag har bevistat och recenserat genom åren, men det är attans så många. Levande musik på många krogar, nattklubbar och pubar, en livfull jazzklubb samt en rock & bluesklubb som försöker hitta sina former.
Just nu spelas det sommarteater på Björkborn i form av Astrid Lindgrens Madicken i regi av teaterföreningen Lyset. Välbesökt med fina recensioner. Till hösten planerar Lyset att sätta upp Hemsöborna. Det finns nästan alltid något på gång.
Men det som fascinerar mig mest är nog ända Teater Nolby. Jag älskar nämligen eldsjälar. Sådana där galningar som vill lite mer än folk i gemen. Som vågar ta risker för att nå sina mål. Som ser möjligheter där andra bara ser problem. Som i stormen bygger väderkvarnar där andra bygger vindskydd. Teater Nolby är ett projekt som säkert många trodde skulle bli en dagsslända. För er som inte vet så är Teater Nolby en, sedan fem år tillbaka, teaterscen som ligger mitt ute i spenaten mellan Loka Brunn och Karlskoga. Det är Olle och Lena Söderberg som öppnat upp gårdsplanen på sin vackert belägna bergsmansgård och där byggt en spelplats som hittills härbärgerat namn som Shakespeare, Holberg, Tjeckov och Forsell. Olle och Lena är två teatermänniskor med totalt olika bakgrunder. Olle har mycket lång erfarenhet av scenen. Både på och bakom. Allt från operakören på Oskarsteatern i Stockholm till teknisk chef på Malmö Stadsteater. Lena däremot kom sent in i detta med teater. Jobbar fortfarande som distriktssköterska på heltid, men i övrigt går all vaken tid åt till Nolby-projektet.
Det jag är imponerad av är modet och beslutsamheten att få denna teaterscen mitt ute i skogen att fungera och växa. Att via den egna kärleken till konsten vara övertygade om att folk skulle vara villiga att resa flera mil ut från civilisationen för att gå på teater bland knott och annat knytt. Det är definitivt inte självklart. Att man sedan satsat en hel del egna pengar och därtill otaliga arbetstimmar vittnar om en passion utöver det vanliga. Visst har det varit några tuffa år, både publikmässigt och ekonomiskt, men det har inte hindrat nya satsningar. I år, när man sätter upp Molières Den inbillningssjuka, kommer man dessutom både att texta en föreställning för hörselskadade och syntolka en annan föreställning för synskadade. På Teater Nolby ska alla ha tillgång till kultur.
Som sagt, jag älskar eldsjälar och det de åstadkommer. Det är de som genom sitt eget driv och sin egen övertygelse skapar guldkant för oss andra slöfockar som inte vill, inte har tid eller ork.  Dit hör som ni förstår Olle och Lena Söderberg. De lever, äter, och sover teater. Olle har dessutom inte bara jobbat med årets uppsättning av Den inbillningssjuka, både som skådespelare, regissör, scenograf och producent, under sommaren. Han har också ansvarat för scenografin för Lysets Madicken vid Björkborn.  Då krävs det något extra, en del kallar det för galenskap, andra för passion. Oavsett, det är tack vare dessa eldsjälar som vi andra får chansen att njuta av den konst de presterar, så jag lutar mig tillbaka och är tacksam, så tacksam.

BJÖRN REIMERS

 


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *