Vad blir vår nästa uppgift?

Krönika publicerad i Karlskoga Tidning 2012-04-06
I torsdagens KT/KK kunde man läsa att Karlskogas äldreomsorg ligger på den undre halvan i ett riksgenomsnitt. Mest usel var maten som fick riktigt dåligt betyg.
De boende, ”brukarna”, håller med om att det mesta blivit sämre genom åren. Förutom maten är det den sociala samvaron och informationen man tycker har mer att önska.
Patrik Jonsson, utredare på socialförvaltningen, har tydligen analyserat undersökningen och kanske funnit orsaken: ”Tyvärr ligger vi lågt och det tror vi har att göra med att vi under många år har haft stora neddragningar”. TROR! Välkommen till verkligheten min käre Patrik. Tar det verkligen flera år för en politiker eller kommuntjänsteman att förstå att om man drar ner anslagen till en verksamhet så får det konsekvenser. Saker och ting försämras? Jag trodde det var självklart, men så är det kanske inte inom den kommunala sektorn. Vi har tidigare läst om personalens protester, både inom skola och omsorg, som säger att det nu får räcka. Men på kommunkontoret tar det tydligen flera år innan man förstår konsekvenserna av sina handlingar.
Förresten, kan vi inte en gång för alla slå ihjäl ordet ”brukare”. Det är få ord i svenska språket som jag gillar mindre. Det känns för mig så oerhört nedvärderande. Vad är det för fel på boende, patient, kund eller klient. Nej, bannlys detta usla uttryck.
En annan konsekvens av nedskärningarna runtomkring oss är påfundet ”skräpplockardagarna”.  När inte längre kommunerna har råd att hålla sina gator och torg rena så får vi medborgare ta över. Nu också i Degerfors. Under vecka 17 har man anslutit sig till kampanjen, så nu ska vi gå man ur huse för att plocka skräp. Förra året var det över 600 000 personer i landet som var ute och städade sina hemmiljöer inom ramen för denna skräpplockarkampanj. I Degerfors hade vi tidigare Gunnar Rydholm som skötte om våra gator och torg. Nu är det upp till oss själva om vi vill ha lite snyggt omkring oss. Såg faktiskt ett par damer i torsdags morse som redan startat. På morgonpromenaden fanns en plastpåse med där allt synligt skräp hamnade.
Men, den kommunala nedrustningen stannar inte bara inom omsorg och renhållning. Vi vet ju hur det ser ut i många skolor. Stora personalneddragningar har gjort att undervisningen inte fungerar.  Samma inom landstingsvården. Överhuvudtaget är det så att färre människor ska göra mer. Med kända konsekvenser som resultat.
I många kommuner finns exempelvis organisationer som ”Farsor och morsor på sta´n” och andra nattvandrarsammanslutningar som tagit över en del av polisens uppgifter att hålla ordning. Den trygghet vi, via skattsedeln betalar för, kan inte längre garanteras. Vi får nu själva, mer fysiskt, bidra till att våra samhällen fungerar någorlunda.  Man kan undra vad vår nästa uppgift blir?
Det som skrämmer mig är att vi gör det utan att protestera. Hur lågt kan vi acceptera att ribban sänks inom det som vi kallar välfärd? Jag är rädd för att vi inte nått i mål ännu. Kanske är det dags för lite civil olydnad.

BJÖRN REIMERS


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *