Firma Werner/Lindskog staty utanför det nyrenoverade Stora Valla

Tänk att livet ibland kan vara så enkelt att leva, enbart på grund av en resultatet i en fotbollsmatch. Jag har hela veckan upplevt kluvenhetskänslor inför DIFs möte med Hammarby. Två av föreningarna i mitt hjärta som jag tidigare försökt beskriva känslorna runt. Måste också tillstå att det kändes ovanligt lätt att acceptera den Rödvita segern, vilket måste innebära att känslorna för Vulkanlaget från Degerfors på allvar tagit överhand. Något jag faktiskt inte tänker göra så mycket åt.
Det är oerhört vackert att se över 5 000 på Stora Valla igen. Känslorna och minnena från den allsvenska tiden bubblar upp som en drycken i en omskakad Coca Cola-flaska. Allt som då upplevdes känns numera som en saga, svår att förstå att den faktiskt är sann, men en sådan här kväll som den mot Hammarby smyger det sig på och man blir bara så där härligt glad i hela kroppen. Tänk att det där med fotboll kan vara så känslosvallande.
Patrik Werner och Jonas Lindskog har tillsammans med grabbarna i laget gjort ett större arbete än de själva förstår. De har nyfrälst ett helt samhälle, som under några tunga år av turbulent ledarskap tappat tron på allt vad elitfotboll inneburit. Nu är vi plötsligt ett lag i toppen av Superettan och har inte ett dugg att skämmas för.  Skulle nu detta gå hela vägen, en tanke, både hemsk och alldeles för stor för att just nu  hantera, är det väl inte helt otroligt att duon Werner/Lindskog står staty utanför ingången till ett fräscht och nyrenoverat Stora Valla. För vänner i kommunhuset, nu kan ni väl inte längre blunda för att dessa gröna kvadratmeter mitt i byn just nu är en av era absolut viktigaste frågor att hantera, eller…..?

Kommentarer inaktiverade.