Nu är hon jordad

Då var det över, begravningen alltså. En förunderlig ritual är det. Det är klart att man sörjer sin gamla mor, någon som varit nära under hela ens liv ska ju bara finnas där. Men jag har förlikat mig med att man efter 92 år har rätten att få slippa. att man liksom gjort sitt och nu är det dags för andra att ta över. Jag har också under ett antal år studerat buddhismen och jag tycker de har en bättre syn på det här med döden. Läs gärna ”Den Tibetanska livs och dödsboken”, den ger lite andra perspektiv.
Nåja, har man aldrig varit ledsen förut så blir man det definitivt av stämningen på en begravning. Och då hade vi ändå lättat upp med lite jazzmusik.
Glädjande var ändå att detta är ett tillfälle när vi kunde samla ihop alla barnen. Det är tyvärr inte så ofta vi kan ses alla på en gång. Tråkigt dock att den engelska delen av släkten inte kunde komma på grund av askmolnet. Vi ser fram emot att träffas i sommar.
Lite kul kuriosa var också att mor begravdes på samma dag som min syster Gittan gifte sig, för 50 år sedan. Guldbröllop och begravning samma dag alltså.

Kommentarer

Nu är hon jordad — 1 kommentar