2020 – ett år att bara glömma, eller……

Krönika publicerad i KT/KK
Hur sammanfattar man egentligen året 2020? Enklast är ju att bara skriva COVID-19. Punkt slut. Allt som inte handlar om coronapandemin känns som det vore ointressant, men visst har vi väl något positivt att se tillbaka på, eller?

En sak som jag tror vi rent av kan tacka pandemin för är presidentbytet i USA. Utan corona hade sannolikt Trump omvalts, det är min gissning tillsammans med många fler. Hans ointresse och oförståelse kring att behöva lita på experterna blev till slut hans fall.
En annan sak är påskyndandet av digitaliseringen. På lite sikt kommer det i ett större perspektiv att påverka hur vi ser på våra arbetsplatser. Många har fått smak på att jobba hemifrån. Det innebär att många kan förverkliga drömmen om att flytta ut på landet och ändå behålla samma jobb. Det funkar inte för alla, men jag tror det kommer att bli en trend även efter att pandemin klingat ut. Positivt för vår landsbygd.

Många har blivit med husdjur, skaffat hund eller katt. Som jag skrev i min förra krönika så hoppas jag innerligt att det varit väl genomtänkt och att tiden för din nya vän räcker till även efter att coronaviruset lämnat oss i fred och du fått stänga hemmakontoret. I så fall är det bara att gratulera till att du fått en ny familjemedlem. Mängder av forskning visar på de många positiva effekterna kring att ha hund eller för den del en katt. Man både lever längre, håller sig friskare och är alltid välkommen hem.

Ytterligare en positiv effekt av coronapandemin är att mängder av svenskar har hittat ut i naturen. I somras när resandet låg nere upptäckte många att det fanns möjligheter till rekreation i skogen runt hörnet. Trenden hänger i. Kanske det också får fler att värna våra skogar innan allt blir till ett enda stort kalhygge.

I övrigt måste jag ju också nämna årets verkliga höjdare, Degerfors IF är åter i Allsvenskan. Får lite ståpäls bara av att skriva dessa ord. Nu får vi bara hoppas att effekten av vaccinationerna gör att man också kan släppa in publik på våra arenor till sommaren.

Degerfors fick också inför 2021 ett nytt styre, en absolut nödvändighet innan allt kraschat fullständigt. Jag har i flera krönikor under året uppmanat Socialdemokraterna att kroka arm med Vänsterpartiet för att få till en stabil majoritet som kan verka mer långsiktigt. Kanske är vi där nu. Kan bara hoppas att all prestige och gammalt groll läggs på hyllan och ett klokt och genomtänkt samarbete kan få vår kommun på fötter igen.  

Personligen blev året 2020 det år jag blev pensionär efter nästan 50 år ute i arbetslivet. Det var inte direkt planerat, men bland annat var det just pandemin som fick mig att tänka om. Nu ångrar jag mig inte en tum och jag har inga som helst problem att få tiden att gå även om en del saker nu är lagda på is. Precis som alla andra i samma situation saknar jag mest umgänget med mina barn och barnbarn. Den där varma kramen när vi ses och alla mysiga samtal med de små som nu får ske digitalt. Givetvis också alla kulturevenemang som fått ställas in under året. Tills sprutan sitter i armen får vi hålla ut. Önskar dig en god fortsättning med hopp om ett lite skojigare 2021 när vi kan ses och umgås igen.

Kommentarer inaktiverade.