Hur otrygga är vi – egentligen?

Krönika publicerad i KT/KK 2018-05-16
Är det verkligen möjligt att en majoritet av svenska folket tycker invandring är det viktigaste inför höstens val? Har i så fall Sverigedemokraterna lyckats dupera både oss vanliga människor och politiska motståndare så till den milda grad att vi plötsligt tror på deras mantra om att alla problem i vårt samhälle kan ledas till invandring och integration? Och är det inte så att media är så infångade i denna fråga att de hänger på och förstärker alla dessa teser. Något som till slut gjort att det blivit till en sanning. Jag skulle vilja från hatare och invandrarfientliga få lite mer hårda och konkreta fakta kring hur de personligen drabbats negativt av att det till vårt land kommit ett antal människor som flytt undan krig, död och elände.  För mig finns det i alla fall massor med andra problem att fokusera på där ute i verkligheten.

Otrygghet har också blivit ett mantra inom det politiska vokabuläret. Av våra drygt 10 miljoner innevånare i landet, hur många av dessa har själva varit i en situation som skapat oro? Är det inte så att det är medias rapporterande om gängvåld, våldtäkter och skjutningar i förorterna som skapar oro och inte dagliga upplevelser i vardagen. Visst är det tufft i många områden med rån, hot och våld, men ser man på saken i stort är Sverige ett av de tryggaste länderna på denna jord.

När man läser SOM-institutets senaste rapport så kommer invandring och trygghetsfrågorna ganska långt mer på listan. I topp ligger miljöfrågor. Har våra politiker och media överhuvudtaget noterat detta. Nej, man hamrar på om invandringsfrågor, löften om fler poliser, otrygghet och hårdare straff.

Man kan också fundera över hur mycket politikerföraktet stärkts av alla kappvändare som hela tiden vänder på en femöring för att eventuellt hitta någon ny väljare. Politisk ideologi är ett minne blott från svunna tider.

På tal om politikerförakt, hur illa har alla turer runt KEMAB-affären tufsat till sossarna i Karlskoga? Finns det ens någon som innerst inne kan ha något förtroende kvar? Att företrädare går ut och tokförsvarar den ena dumheten efter den andra när klara fakta ligger på bordet känns lite som ett ”Bagdad Bob-fenomen”. Eller också tror man att vanliga människor är så korkade att de nog enkelt går att dupera. Jo, kanske är det så. Valdagen får ge besked.
Att man därtill har en kommundirektör som inte kan svara på frågor utan att ta till juridisk hjälp är en riktig rysare. Vem skulle inte vilja vara en fluga på väggen när den taktiken läggs upp. Att sedan elevresultaten fortfarande rasar i takt med att man utlovar ytterligare besparingar inom skolan samtidigt som man skryter om en väloljad ekonomi känns som extra stort hål i huvudet.
På något sätt känns det som man med detta redan kastat in handduken och bett om att få bli utbytta, men det är en reflektion från en vanlig människa och krönikör. Politiska pampar med mångårigt regerande bakom sig tänker sannolikt inte som jag. Nåja, i torsdagstidningen kom en liten vändning gällande pengar till skolan. Vi får se vad det kan tänkas bli av detta. Det hade varit ett veritabelt självmord att gå till val på nedskärningar i skolan när det ser ut som det gör i Karlskoga

Jag kan inte säga att jag längtar efter valdagen, jag har farhågor om ett smärre kaos när resultaten kommer, oavsett vinnare. Den som lever får se.

 

Kommentarer inaktiverade.