Första maj, EU-val och den globala högervridningen

Krönika publicerad i KT/KK 2019-05-04
Första maj – en dag som för mig personligen innefattar mycket av en lång tradition. Från när jag som liten grabb följde med min pappa Einar, som till denna dag klätt upp sig i vit skjorta och slips, till manifestationerna i Kungsträdgården under 70- och 80-talen där huvudparollen var solidaritet, jämlikhet och rättvisa. På senare tid hemma i Degerfors.

Men, första maj är inte sig likt. Idag är arbetarnas dag också nedsolkad med nazistpropaganda. Det sker under polisskydd och signifikativt nog i yttrandefrihetens namn, en av demokratins viktigaste hörnstenar och som dessa onda krafter vill förbjuda. Ur led är tiden.

Arbetarrörelsen sviks nu också av Socialdemokratin. Efter Januariöverenskommelsen för S en till största del borglig politik där man numera bland annat utreder LAS och en uppluckring av arbetsrätten. Man ska även se över strejkrätten. Det kan man tycka vad man vill om, med det är viktiga fundament som socialdemokratin byggts kring. Sveken svider nu som en örfil hos många arbetstagare. Därtill ryker i höst värnskatten vilket ju inte direkt sänker utan utökar klyftorna i vårt samhälle. Som jag ser det är det hyckleri av S att denna första maj marschera under röda fanor och sjunga Internationalen. Detta tillhör arbetsrörelsen, den som S nu helt öppet bedrar.

Vi går nu snart också till EU-val. EU är ett projekt jag är väldigt kluven till. Jag kan förstå andemeningen i EU:s uppkomst som ett fredsprojekt, men nu liknar denna sammanslutning mera en koloss på lerfötter som totalt tappat greppet och där nu högerkrafterna hoppas på allt mer makt. Något som lett till att SD nu tänkt om och inte längre vill dra sig ur utan som de säger vill ”förändra EU inifrån” vilket i min värld på sikt betyder ett Europa i fotspåren på Ungern och Polen.

Jag hamnade nyligen i en diskussion kring detta med högervridningen inom både EU och övriga världen, inte minst i Trumps USA, där den ”kristna högern” med sin homofobi, rasism, Ku Klux Klan och sina hatkampanjer har stort inflytande och som nu växer i Europa, bland annat i Ungern. För mig är det en omöjlighet att stå långt ute på högerflanken och samtidigt kalla sig kristen, åtminstone gällande den kristendom jag känner till och växte upp med.

Om Jesus idag återvände skulle han omedelbart gå in i vänsterpartiet. Till det finns fler uppenbara självklarheter som stödjer detta. Jesus stor alltid på de svagas sida, han skilde inte på kön, hudfärg, nationalitet eller andra sociala attribut. Han såg bara människor. Han kastade månglarna ut ur kyrkan, idag skulle det kunna jämföras med att kasta ut penningkåta riskkapitalister ut ur vård, omsorg och skola.
”Det är lättare för en kamel att komma in genom ett nålsöga, än för den som är rik att komma in i Guds rike”. Ja, ni vet, det finns massor av Jesuscitat som stärker min tro på att han var övertygad vänsterpartist.

Precis som att nazisterna försöker stjäla arbetarnas dag så har delar av den kristna kyrkan stulit, omförvandlat och inskränkt kristenheten till något jag är övertygad om att den Jesus jag känner absolut inte skulle gå med på. Sedan tycker jag att religion och politik ska hålla sig så långt ifrån varandra som det någonsin är möjligt, men det kan vi ta en annan gång.

Fotbollssverige skrattar åt oss…..

Krönika publicerad i KT/KK 2019-04-20
Min hustru, som alltid korrekturläser mina krönikor, brukar då och då uttrycka att jag blivit en grinig gammal gubbe som bara gnäller på allt och alla i mina texter. Vid närmare eftertanke så har hon kanske rätt.
Så nu var det tänkt att mina lördagstankar denna gång skulle hålla en positiv anda nu när våren står för dörren, koltrasten sjunger, vitsipporna slår ut och den första motorcykelturen hägrar. Det skulle handla om Pierre Barsoma som i min gamle vän Börje Ågrens anda nu arrangerar Degerforsfesten mitt i byn. Det skulle också handla om glädjen i att Karlskoga konsertförening kan genomföra höstens planerade jazzkonserter då kommunen går in med garantimedel i en förhoppning om att statens kulturråd tänker om till nästa år.
Det skulle också handla om Gittan Pettersson som tillsammans med sina medarbetare gjort Berget i Degerfors till en mötesplats för både bruksfôlk och utsoknes.

Avslutningen skulle ha blivit något i den här stilen: ”Så nu gläds vi alla åt att våren är här och att Degerfors IF idag fortsätter vinna och att en riktigt stor och entusiastisk publik dyker upp. Vi ses på Stora Valla!”

Men så blev det tyvärr inte. Det visar sig att planen på Stora Valla fortfarande inte håller måttet. Gräset på stora delar av planen är dött. Stora Valla är helt enkelt inte spelbar. Jag brukar inte så ofta ta till stora ord, men i det här fallet är det stor skandal. Hela fotbollssverige skrattar åt oss. Uttalanden som ”när ska ansvariga inom Degerfors kommun inse att det bedrivs elitidrott i kommunen” eller ”alla som håller på med gräs vet att om det bildas is så måste den bort omedelbart, annars är det kört” är saker som ringer i mina öron efter att ha pratat med både ”vanligt folk” och gräsexperter.

Degerfors IF må vara en ideell förening, men är också en arbetsgivare som omsätter miljoner och som är i händerna på en kommunal organisation som i sin tur ska se till att förutsättningarna för att verksamheten kan bedrivas ska vara intakta.
Ansvarig för skötseln av Stora Valla är arenachefen Ulf Jangentorp. Enligt honom har de gjort allt som stått i deras makt för att få till en spelbar plan till seriepremiären. Han fick efter förra besiktningen i vår tidning oemotsagd förklara just detta, vilket givetvis inte är sant för då hade vi inte behövt åka till Örebro för att se vårt lag spela. Den enda anledningen till just detta är tragiskt nog inkompetens. Ett av många bevis för detta är att man spelar fotboll på samtliga elitarenor i landet utom på Stora Valla. Till och med i lilla Strömtorp.

Nu hjälper det förvisso inte att gnälla och att hänga folk. Faktum kvarstår, vi får återigen åka till Örebro. Med det måste ändå bli en väckarklocka för alla ansvariga inom kommunledningen. Vi har ett elitlag i vår lilla by som just nu toppar Superettan. Vi måste ha samma kompetens och glöd i alla som jobbar runt laget, inte minst planskötarna. Det krävs inte bara kunskap, det skadar inte med lite passion och stolthet också. Vi behöver en ny organisation kring Stora Valla. Hittills har DIF förlorat minst en halv miljon. Se nu för f-n till att det inte blir mer.

Ingen hemmapremiär och några tips till kommunledningen

Krönika publicerad i KT/KK 2019-04-06
Jag skrev ju för några veckor sedan att årets version av Degerfors IF ser grymt bra ut och visst fick vi en smakstart med 4-1 i bortamötet mot Syrianska. Suget inför hemmapremiären var stort, men vad händer? Det blir ingen hemmapremiär då arenan inte är spelbar. Luften gick ur, varför kan man spela fotboll i hela landet, men inte i Degerfors? En befogad fråga till ansvariga för vaktmästeriet på Stora Valla som enligt initierade jag pratat med inte håller måttet när det gäller planskötsel. Nu blir det Örebro i stället och inga garantier att Stora Valla ens är spelbar till nästa hemmamatch. Beräknad förlust för DIF, ca 200 000 kr, vem står för dem?
Nu är det inte bara på Stora Valla det är kaos. Det svårt att veta om man ska skratta eller gråta gällande alla blunders som den nya regimen lyckats med på väldigt kort tid. Kulmen var väl ändå att ge kommunens ryggrad och väldigt kompetente kommunchefen Max Tolf foten. Orsaken är dold i samma dimma som de förnyelser man torgför men som inget vet vad det innebär.

Man kan väl, utan att vara elak, klart konstatera att den nya regimens tre första månader inte varit särskilt lyckosamma. Är man, som alla tre kommunalråden, färska i sina roller, är det kanske inte så tokigt att ge saker och ting tid, stämma av med mer rutinerade kollegor eller konsultera extern expertis och inte bara skylla på orutin

Men, jag är inte sämre än att jag som vd och företagsledare kan dela med mig av några råd. För att lyckas som chef och ledare bör man omge sig med rätt människor där den egna kompetensen tryter. Så här en lista på den, enligt mig, optimala organisationen:

JA-SÄGAREN – Gasen i ditt team. Ja-sägaren säger ja till ALLT vilket stärker och motiverar dig som ledare att fortsätta komma på idéer för utveckling.

NEJ-SÄGAREN – Teamets bromskloss. Säger nej till ALLT vilket gör att du ifrågasätter dina beslut och förslag på utveckling. Nej-sägaren ser även till att du drar ner på utvecklingstakten vilket kan vara ett välkommet och ofta nödvändigt inslag, dock kanske inte i ditt fall då vi medborgare i kommunen hittills inte sett något som helst av utveckling från nya Alliansens sida.

IFRÅGASÄTTAREN – Kvalitetssäkraren i ditt team. Jobbar alltid med frågorna vem, vad, när, hur och varför. Säkerställer att beslut som tas är genomtänkta och säkrade. Är oftast otroligt skarp och intelligent. Det här personen är din viktigaste vän, tro mig.

MOTORN – Pulsen i ditt team. Ser till att ALLA i teamet är på banan. Motorn är otroligt lojal och ställer alltid upp. För motorn är rättvisa viktigt – att alla är med och bidrar till teamets utveckling.

ADMINISTRATÖREN – Spindeln i nätet. Administratören har koll på ALLT. Det är personen som kan svara på alla operativa processer och rutiner, som har koll på lagar och regler och som ser till att det skjuts med vattentäta skott inom teamet. Spelar i samma liga som Ifrågasättaren, var rädd om hen.

 

Några saker är extra markerade. Saker jag tycker den nya ledningen ska fokusera extra på så är jag övertygad om att det kommer att gå mycket bättre i fortsättningen. Allt för Degerfors bästa, eller hur?

Släng prestigen och bli bäst i klassen………

Krönika publicerad i KT/KK 2019-03-23
I förra veckan kikade jag på ett avsnitt av Vetenskapens värld på SVT som handlade om skogsbränder. Forskarna tror på en fördubbling av bränder de närmaste åren på grund av klimatförändringarna. Världens skogsbrandsexperter finns bland annat i Kanada där intensiv forskning har pågått länge. Där har man kommit fram till att lövträd uppblandat i våra stora gran- och tallskogar skulle vara ett bra sätt att förhindra spridning av uppkommen skogsbrand.

I Sverige ser man annorlunda på saken, där går lönsamhet före säkerhet om man ska tro de skogsägare som uttalade sig i programmet, bland annat statliga Sveaskog. Även om lövskog skulle vara en lösning så minskar det inkomsterna. Alltså, trots vad experterna säger så kör vi på som vanligt. Brinner det får försäkringsbolagen stå för fiolerna verkar vara svenska skogsägares modell.

Jag har aldrig förstått varför man inte rättar sig efter och följer de som är bäst i klassen, oavsett i vilket sammanhang. Kanske särskilt när det handlar om människoliv.

Skolan är ett annat exempel. Svenska skolresultat är usla i jämförelse med många andra. I vårt grannland Finland är det precis tvärtom. Borde inte då svenska skolpolitiker kvista österut och lära sig hur det går till. Nej, vi kör på i Björklunds anda, trots att nästan inga förbättringar sker.

Det finns mängder av exempel där det vore enkelt att öppna sina sinnen och släppa på prestigen och helt enkelt ta efter de som lyckats, oavsett vad det gäller. När jag hamnade i reklambranschen för väldigt många år sedan sa min chef; om du ser en bra idé, sno den! Det är ofta ett bra sätt att lyckas.

En god vän till mig driver Hundcampus i Hällefors, en hundskola där jag både gått som elev samt verkat som lärare under sammantaget tio års tid. Allt jag kan om hundar och hundträning har jag lärt mig av denne Lennart Wetterholm.

Lennart var under många år chef för försvarets hundtjänst. I den rollen var hans fokus att svenska försvaret skulle ha världens bästa hundtränare som skapade världens bästa hundar för de uppgifter de hade och har. En given sak var att vända sig till Svenska Brukshundklubben, SBK, en för världen unik organisation för hundverksamhet av olika slag. Men Lennart fann inte vad han sökte för i den organisationen stöter man allt som ofta på just prestige. Då höjde han blicken och kikade ut över världen. Var fanns de absolut allra bästa? Med en oerhörd envishet lades kolossalt mycket tid att hitta, besöka och ta lärdom. Ibland med sin arbetsgivare i ryggen, ibland på eget bevåg. Det blev många års semestrar i världens alla hörn. Lennart fick och har fortfarande vänner ute i världen bland de allra bästa inom hundträning. Själv är han sedan många år en av dem. Få vet mer om hundträning och inget har avstannat fast han idag är 70+.

Hos Lennart fanns ingen prestige när han började sitt projekt, bara en stor nyfikenhet och beslutsamhet. Han sökte upp de bästa i en ambition att skapa världens bästa hundförare, vilken han också lyckades med. Jag förstår inte att fler inom olika skrån har Lennarts fokus. Ofta hör man att ”det här kan jag” och ”vi har den bästa lösningarna” när det egentligen är just prestige som gör att kunskaperna och därmed framgångarna stagnerar. Vi skulle komma så mycket längre utan denna jäkla prestige och omotiverad stolthet, oavsett vad det gäller.

 

Kanske dags för lite gula västar…..

Krönika publicerad i KT/KK 2019 03-02
Bland det vackraste och häftigaste jag vet är starten på Vasaloppet. Det är ett makalös skådespel när den stora färgglada kolossen av mänsklig kärnkraftsenergi sätter igång och med stor målmedvetenhet tar sina första av många miljoner stavtag innan målet i Mora hägrar.
Nej, jag har aldrig åkt själv. Jag är inte skapt för sådana utmaningar, men det hindrar inte att jag ändå älskar dessa bilder och har missat få tv-sändningar under alla år.

I år var vädret lite emot, men det var ju ändå vinter med snö och minusgrader, precis som det ska vara på dessa breddgrader. Frågan är hur länge. Det faktum att klimatförändringarna ger oss ett varmare klimat tror jag få nu förnekar, ja, bortsett från politiker, kol- och oljemiljardärer och dylikt löst folk som har valt att både blunda och hålla för öronen.

Om jag gillar och är fascinerad av vasaloppsskådespelet så, på tal om väder, imponerar ändå den unga klimataktivisten Greta Thunberg ännu mer på mig. Hon har blivit en enormt viktig maktfaktor, jag hoppas verkligen hon orkar fortsätta på sin inslagna väg. Hon har fått många med sig, 30 000 på gatorna i Belgien, 4 000 i Tyskland. Många också i Storbritannien, Kanada, USA, Australien, Afrika. En världsomfattande rörelse har startats av denna 16-åriga tjej från Stockholm. Hennes korta historia är oerhört fascinerande och som började med en sittstrejk utanför riksdagshuset i Stockholm mot politikernas ovilja att ta klimathoten på allvar.

I Sverige har dock efterföljarna lyst med sin frånvaro. Många hyllar Greta, men gator och torg har i stort varit tomma. Vi svenskar har bleknat en hel del när det gäller att unisont protestera eller manifestera en åsikt. Här biter man ihop, muttrar lite vid fikabordet på jobbet och på sin höjd skriver en insändare. Vi som växte upp på 70-talet minns marscherna mot Vietnamkriget, protesterna mot Sydafrikas apartheidpolitik, dramatiken kring almprotestesterna i Kungsträdgården och husockupationen vid kvarteret Mullvaden på söder i Stockholm för att nämna några exempel. Det känns som vi har mycket längre till protester och lite civil olydnad idag. Nu är det enklare att lägga ut något på sociala medier där, i och för sig, ganska stora grupperingar samlas kring någon fråga. Kanske kunde lite ”gula västar” friska upp debatten en del. Vi är helt enkelt lite för tråkiga som det är nu.

VM på skidor har passerat. Norge förnedrade och utklassade övriga världen. Vi kunde dock glädjas år våra svenska tjejer som bland annat tog två stafettguld. Som hälften norsk och hälften svensk har jag inget emot Norges framgångar annat än att det kanske inte är så bra för sporten i stort.   Ändå lägger ett nytt dopingavslöjande sordin på mästerskapet. Några åkte fast, men vi vet inte säkert om det funnits fler fuskare som inte gjorde det.  Bara den känslan gör att det inte är lika roligt.

I Degerfors kommer torg-, Coop- och Captiva-frågan att leva vidare. Precis som på riksnivå blir det nu en politisk ledning som ska genomföra beslut som går emot deras egna övertygelse. Jag är skeptisk till att nuvarande ledning kommer att ens försöka genomföra den plan som klubbades i senaste fullmäktige och där nuvarande lednings motförslag förlorade. Hoppas jag har fel.

 

Definitiva besked och allsvenskt på Stora Valla

Krönika publicerad i KT/KK 2019-02-23
Så kom då svaret från Coop lagom strategiskt innan nästa kommunalfullmäktigemöte som är nu på måndag. Svaret, som kom via en pressrelease, var konkret och definitivt. Om inte torget byggs om enligt den ”gamla planen” med infart för bilar och parkering nära entrén så blir det ingen satsning, då lägger man ner butiken och friställer 13 personer. Det mycket udda förslaget att flytta busshållplatsen och skapa parkeringar efter gatan kan det väl inte varit någon som egentligen trodde på. Det kändes verkligen som en desperat handling.  Man kan nu se Coops beslut som ett hot och man kan spekulera kring och fundera över om butiken kan vända sin olönsamhet med hjälp av några parkeringsplatser. Efter styrelsens svar spelar det nu inte så stor roll. Följs inte den ursprungliga planen slår butiken igen. Punkt! Samtidigt spricker planen om små och billiga lägenheter för framförallt ungdomar i Coophusets överbyggnad och därmed också den mycket välbehövliga upprustningen av den bedrövliga fasaden. För mig en lika viktig fråga som butikens vara eller inte vara i den här härvan.

Förhoppningsvis hamnar ärendet inte i någon långbänk eftersom den nu ska upp i fullmäktige redan på måndag. Jag gissar att det kommer ganska mycket folk och jag kan verkligen fundera över vem det är i det nya styret som går upp i talarstolen och försvarar tilläggsplanen innan en enad allians röstar för nedläggning av Coop, vilket ju blir fallet om man följer sina tidigare ställningstaganden. Man behöver dock lite hjälp då KD:s Jan Johansson till slut ställde sig utanför och gick i opposition. Jämvikten i Degerfors fullmäktige gör ändå det hela ganska skakigt. När budgeten togs räckte det med att en SD-representant blev sjuk och inte hann ersättas för att Alliansen skulle vinna via ordförandens utslagsröst. Är du intresserad av Coop-frågan tycker jag du ska ta dig till Tunet på måndag och se hur de folkvalda verkligen vill.

Det är alltid spännande att följa fotbollens ”silly season”, speciellt nu när det varit lite vår i luften och fotbollssäsongen närmar sig. Det är ju bara en dryg månad till avspark. Den 31 mars borta mot Syrianska FC i Södertälje och hemmapremiär på Stora Valla mot Jönköpings Södra den 6 april. Jag pratar givetvis om Degerfors IF, laget i våra hjärtan.

Jag tycker årets lag verkar väldigt spännande, både gällande de nyförvärv som tillkommit och vad man lyckats behålla. Tränartrojkan är kvar vilket innebär kontinuitet och är givetvis väldigt viktigt. Det är visserligen så gott som omöjligt att dra några slutsatser kring försäsongsmatcher, men visst blir man lite imponerad av den senaste matchen mot Malmö. Alla vet hur svårt det är att hålla sig i serietoppen, men jag sticker härmed ut hakan och påstår att det är i år som återtåget till allsvenskan startar och skickar samtidigt ut en liten påminnelse till ansvariga för kommunkassan. Ytterligare upprustning av Stora Valla är ett måste om DIF tar steget upp. Förbundet kräver ju bland annat 3 000 sittplatser under tak och en hel del annat för att Stora Valla ska bli en allsvensk arena. Om inte, får Degerfors sannolikt spela hemmamatcherna i Örebro. Osäkert om man kan få dispens under första säsongen. Det här kan bli en obekväm fråga under året och som inte finns med i någon budget.

Sverige har fått en regering, hurra….eller?

Krönika publicerad i KT/KK 2019-01-26
Carl Bildt myntade inför valet 1994 epitetet ”rödgrön röra” om den politik som då bestod av Socialdemokrater med stöd av Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Nu har den röran fått inslag av blått i lite olika nyanser vilket väl inte kan ses på annat sätt än spännande och omvälvande, men i längden fullständigt omöjligt.
Ni som varit på Görsköjs revy och upplevt Natalie Petris tungvrickande monolog i ett försök att förstå vem som tar vem efter det senaste valet, förstår vad jag påstår att det som nu uppstått är en röra utan like som ingen kan se utgången av.  Låt vara att det är lugnt nu, men när verkligheten på riktigt omfamnar regeringskansliet så undrar jag om denna udda färgkompott kan överleva i hela fyra år.

På något sätt är regeringsbildningen tillsammans med januariöverenskommelsens 73 punkter med Centern och Liberalerna ändå till viss del logisk. Har man inte majoritet måste det till kompromisser och utifrån löftet att hålla SD på armlängds avstånd så har man ju i alla fall nått detta mål. Vad som kommer att bli problem är hur vi stackars medborgare ska rösta i framtiden. De som nu lagt sin röst på S av den anledningen att de gillade deras motstånd till inskränkning i arbetsrätten, införande av marknadshyror, vinster i välfärden, utökade klyftor och skattesänkningar, är ju lurade långt upp på läktarna.  Speciellt när allt detta nu ska genomföras av Stefan Lövén själv. Det kommer, som sagt, inte att bli lätt att rösta framöver.

Inte heller kan väl S gå ut på gatorna på 1 maj på väldigt länge. Det vore hyckleri i den högre skolan. Internationalen och upp till kamp mot den politik de nu beslutat att genomföra skulle klinga oerhört falskt. Likaså borde kopplingen till LO-kollektivet vara ett minne blott.

En del kommentarer har ju givetvis kommit efter att Lövén presenterat sin regering.  En kom från Hanif Bali, givetvis, där han på Twitter säger sig se fram emot en hippie som kulturminister i och med att Amanda Lind lite överraskande utnämnts till just boss för kulturdepartementet. För egen del skulle jag vilja se många hippies i regeringen. För klimatets skull behöver vi återuppväcka hippiekulturen där prylar och konsumtion får stå tillbaka för självförsörjande trädgårdsodling och ett gemensamt ansvar för moder jord. Där empati, altruism och kärlek står före egoism och hat. Varför inte lite hippieanda också på försvarsdepartementet där man i stället för kulor och krut valde att stoppa blommor i gevärspiporna och lägga ner sina vapen. Tänk er Peter Hultqvist i blomsterkrans, sandaler och afghanpäls. Det skulle röra om i Natogrytan en hel del.

Men, nu har vi den regering vi förtjänar efter de mandat de fått av svenska folket, och vi ska givetvis ge den en chans. Det jag har svårast att förstå är ändå att så många svenskar vill ha en skattepolitik som i stort bara gynnar kring 10 procent av befolkningen, de som redan tjänar så de klarar sig. Varför ska mer pengar i plånboken ge de redan välbeställda mer morot att arbeta medan det är precis tvärt om för de mindre bemedlade? Det är en ekvation i alla fall jag inte får ihop.

Politikerfloskler och tiggarligor……

Krönika publicerad i KT/KK 2019-01-12
Är det något jag är mäkta trött på så är det politikerfloskler, halvsanningar och rena lögner. Numera är samtliga politiker så mediatränade och avtrubbade att de inte själva fattar hur korkat deras framträdanden låter och uppfattas.

Senast i raden är Andreas Svahn, Region Örebros hövding. I förra lördagens KT/KK framhölls att Andreas Svahn i ett svar till en interpellation om just tystnadskultur inom regionen inte höll med om att det existerar något sådant i vår region. Detta trots att många vittnar om motsatsen. Andreas floskelsvar var att ”det ska vara viktigt att tillåta och uppmuntra kritiska åsikter”. Givetvis, men nu är det ju inte så och det vet ju dessutom Andreas. För i måndagens tidning då detta med tystnadskultur följdes upp så säger samma Andreas Svahn att han fått signaler från andra politiskt aktiva och före detta medarbetare att denna tystnadskultur förekommer. I samma tidning framgår också, via en insändare av Britt Larsson, barnmorska på Karlskoga lasarett, att hon vid åtskilliga tillfällen påtalat detta, både via insändare och direkt till Andreas och hans kollegor. Givetvis har denna tystnadskultur påverkat exempelvis sommarstängningen av Karlskoga BB, men som i de allra flesta fall när det gäller politikeransvar i Region Örebro så är det strutsmetoden som används. Varför en ren lögn och ett undanglidande i stället för att ta ansvar? Nu undrar jag stilla, vad kommer Andreas Svahn att göra åt det faktum att tystnadskulturen ju faktiskt existerar. Vi väntar med spänning på hans åtgärder samt transparens i frågan och jag hoppas nu att media ligger på och följer upp.

I Vellinge kommun råder det nu lite oklarheter kring om det existerar en eller om det möjligen finns två tiggare i kommunen. Att Alina utanför ICA är en kan man vara ganska säker på, men polischefen tror att det faktiskt kan finnas en till. Oavsett en eller två så har en av landets absolut rikaste kommuner infört tiggeriförbud. Tidigare avslog Länsstyrelsen kommunens försök till tiggeriförbud, men efter att ha överklagat i tre instanser fick man till slut rätt i Högsta Förvaltningsrätten. Ett mycket lyckligt kommunalråd gladdes i TV över beslutet då hon är väldigt bekymrad över de otäcka tiggeriligorna, men att hon givetvis bryr sig om de utsatta tiggarna. Jag funderar lite över hur mycket pengar man lagt ner på överklaganden för att bli av med Alina utanför ICA samt också vilken liga som hon ingår i. Jag läste någonstans att Polisen i Vellinge spelat in ett meddelande på rumänska som de spelat upp för Alina utanför ICA där det framgår att den numera är olagligt att tigga i Vellinge kommun, ja om man inte har gul jacka med Lionsmärke på förstås.

Nu verkar det som om nya regimen i Karlskoga med Tony Ring i spetsen ska gå på samma linje som i Vellinge. Här har ju dessutom handlarna koll på att det är tiggeri i organiserad form, vilket, märkligt nog, gått polisen förbi. Hur stor och mäktig tiggeriligan är i Karlskoga har inte framgått, men det har väl sannolikt handelns företrädare koll på. Kanske är det också de som står för att ett förbudsmeddelande på lämpligt språk spelas upp för dessa ligamedlemmar. Möjligen kan det annars vara ett jobb för den nya kommundirektören när hen tillträder.

2019, året när klokheten segrade……..

Klimatångest

Krönika publicerad i KT/KK 2018-12-29
Julhelgen har passerat och vi står på tröskeln till ett nytt år.  Jag har tillsammans med min familj haft en intensiv men fantastisk jul. Alla barn och barnbarn samlade under de tre juldagarna kring gran och kring bord. En vit jul blev det också, i dubbel bemärkelse sedan många år tillbaka i vår familj. Barnen har stojat och lekt, kanske i ett tempo som ligger ett snäpp för högt för en gammal gubbe som jag, men det har funnits assistans från de lite äldre barnen och några timmars frist i skogen med hundarna har gjort att man ändå pallat trycket. När jag ser på de yngsta som när de skrattar och leker så kan jag ändå inte undgå att känna lite ett sting av oro. När de är i min ålder skriver vi slutet av 2070. Hur ser vår värld ut då? ”Om det finns det jobb, om det finns mat, om det är drägligt där dom bor, finns det får och kor och vatten och luft”? Som Hasse & Tage skaldade redan 1970.

Klimatet har blivit det stora samtalsämnet, klimatångest ett allt vanligare ord. Klimatrapporterna avlöser varandra i allt snabbare takt och experterna är ense, det går allt snabbare utför nu. Arktis smälter, extremväder ödelägger stora områden där de drar fram, minns skogsbränderna hemma i Sverige och inte minst de i Kalifornien under den gångna sommaren. Alla är nog innerst inne medvetna om vad som måste göras, men ändå fortsätter de flesta av oss att leva i stort som vanligt.

Frågan är för stor för att vi vanliga människor ska ta hela ansvaret. Det räcker inte med att ställa bilen och ta tåget eller källsortera soporna längre. Vi måste göra mycket mer, men samtidigt vill vi ju kunna unna oss lite lyx ibland. Hur ska det gå med Thailandsemestern om vi måste sluta flyga, ska vi inte kunna unna oss något? Kött på grillen är ju dessutom väldigt gott. Allt medan luftföroreningarna nu ökar istället för att minska.
För att vi ska ha en mikroskopisk chans att klara de uppsatta målen som sattes i Paris och som nu skulle preciserar i Katowice är det inte bara du och jag utan hela det politiska etablissemanget som måste visa att alla överenskommelser inte bara är ord på papper utan något alla måste ta på extremt stort ansvar. Då kan man inte som Moderater och Kristdemokrater, stödda av SD, pissa på vår oro genom att minska ner klimatsatsningarna med flera miljarder. Om man tror att sänkta skatter ska rädda världen så bör man ägna sig åt något mindre viktigt än politik. Vi behöver ledare som vågar bryta mönster istället för att samla billiga och kortsiktiga poäng.

Jag hoppas verkligen att Greta Thunberg och hennes efterföljare under det kommande året tas på fullaste allvar av de som har makten att göra något viktigt. Jag hoppas maktens män och kvinnor vill kunna se sina egna barn och barnbarn i ögonen och säga, vi gjorde allt vad vi kunde för att rädda den värld du och dina barn ska växa upp i.

Låt oss hoppas att 2019 blir det året då det vände, då viljan att rädda vår planet inte längre bara är politiska floskler utan någon som är på riktigt. Att det i framtida historieböcker står skrivet att just 2019 var det året klokheten segrade över kortsiktiga vinster och smutsiga oljepengar. Låt oss hoppas, för våra barn och barnbarns skull. GOTT NYTT ÅR!

 

Nu är det (snart) jul igen…..

Nja, så är det tyvärr inte….

Krönika publicerad i KT/KK 2018-12-15
Nu doftar det glögg och bakas pepparkakor i varenda vrå. Klappar slås in och skinkan åker snart in i ugnen. Handeln slår nya rekord, trots, eller kanske tack vare Black Friday. Snacket om årets julkalender har lagt sig. I år verkar den vara riktigt bra enligt de flesta.

Jag har lite svårt för julen nu för tiden, för mig slutade den vara på riktigt den dagen vi inte längre kunde fira hos min mormor och morfar. Ni vet, en så´n där jul som alltid var vit och som doftade saffran och kryddnejlikor inkluderat mormors hemgjorda korv, leverpastej och eget vörtbak. Visst har julen fått vara traditionell och mysig så länge våra barn varit i julåldern, men numera är det viktigaste att hela familjen, med barn och banbarn, får träffas och umgås. Att julen börjar redan i början på november spelar in på minussidan, det blir bara för mycket. Likaså är jag smått allergisk mot all dålig julmusik som pumpas ut i radion och i butiker. Gnälligt, jo kanske, men julen har fått lite för många baksidor som höljer framsidan i dimma.

Julen ska vara barnens högtid, men så är definitivt inte fallet för väldigt många. Ungefär en halv miljon barn lever i en familj som dränks i alkohol under helger som julen. Barn som redan kring första advent, när första glöggflaskan korkas upp, har ont i magen. Det finns många barn där någon jul aldrig blir på riktigt då familjens ekonomiska resurser är totalt obefintliga. Barn som aldrig i sitt liv fått en julklapp.
Därför vill jag hylla några som förstått vad julen egentligen handlar om, gemenskap, solidaritet och medmänsklighet.
Jag var under en tid medlem i motorföreningen DACA, Drivers Against Child Abuse. En av våra prioriteringar var just de barn som av olika skäl inte fick fira en god jul. Jag kan lova att det var uppskattat. Många tårar har rullat ner för mina kinder i umgänget med några av dessa barn. DACA blev sedan ”Årets medmänniska” på Svenska hjältar-galan förra året. En mycket värdig vinnare. En annan Svenska hjältar-vinnare är Vilda Kidz i Luleå, en ideell organisation som startades av familjen Karlsson och som gör magiska underverk för utsatta barn som aldrig annars skulle få chansen till en meningsfull tillvaro, bland annat under julen.

I Karlskoga har vi vår egen julängel, Åsa Karlström, som ser till att ge många familjer möjlighet att fira lite jul via sina matkassar och paket till barnen. Varmare hjärta än Åsas är svårt att hitta som med sin egen bakgrund har samma erfarenheter som de barn och familjer hon nu hjälper.

Det finns väldigt många fler organisationer och privata initiativ som ger av sig själva för de som har det tufft. I min gamla hemkommun Sundbyberg håller simhallen öppet på julafton för hemlösa och andra utsatta. Volontärer tar hand om dem, de får mat, chansen att bada, duscha samt få en klippning. Man har också samlat på sig lite kläder som är fritt att ta med sig. Ett fantastiskt initiativ.

Oavsett hur du firar din jul, skänk en tanke och kanske en slant till någon av alla dessa som ger av sig själva för att omfamna andra under kommande helger. Vi som lever i överflöd kan med små medel ge lite guldkant till så många, det enda som behövs är lite engagemang. Värt att tänka på i dessa dagar. GOD JUL!