Då var glada julen slut, slut slut……

Krönika publicerad i KT/KK december 2014
Då var julen än en gång över. Julgröten uppäten, granen har börjat barra och de överflödiga julklapparna är ute på Blocket. Det sista ett fenomen värt att fundera en stund över. Den här julen verkar det vara mobiltelefoner, speciellt Iphone 6, som finns i överflöd. Redan under Kalle Anka på julafton började annonserna droppa in enligt folket på Blocket. Innebär det möjligen att den marknaden är mättad eller är det bara så att vissa föredrar rena pengar och säljer därför dessa klappar mer eller mindre direkt från Tomtens säck. Förra året såldes dessa ”oönskade” julpresenter för närmare 100 miljoner kronor. Enligt en undersökning som Handelns Utredningsinstitut, HUI, gjort på uppdrag av Blocket så har två av tre svenskar fått en julklapp de aldrig använt. Kanske traditionen med paket för miljarder borde omprövas, även om det vore fientligt mot svensk ekonomi. Varför köpa och ge bort saker som ingen vill ha? Absurt!

Vi har nu precis gläntat på dörren till ett nytt år. Hur firade du? Champagne, hummer och raketer? Har du funderat på vad du EGENTLIGEN firade? Bara att det blir ett nytt år är väl inte så mycket att fira, de blir det ju varje år och dessutom blir man ju bara äldre. Jag läste en krönika av Axel Schulman i Aftonbladet. Han är inne på samma linje, ett nytt år borde sörjas inte firas. Om man därtill studerar hur världen ser ut runtomkring oss, både på nära håll och ute i det vida, så borde man sälja sorgflor istället för skojiga hattar inför nyårsafton.
På hemmaplan har vi sedan valet ett politiskt kaos. Kanske blir det lite lugnare med decemberöverenskommelsen, men jag är tveksam. De politiska blocken cementeras ytterligare och även om SD blir aningen kringskuret så vetisjutton om de inte är de som vinner på detta i längden. Jag är ganska säker på att Alliansen nu kommer att föra fram frågor i Riksdagen som de vet SD också stöder och därmed skapa majoritet för. Det visar sig ju att deras väljare nu är ganska positiva till ett samarbete med SD där samstämmighet råder. Jag tror Lövén har slappnat av för tidigt, allt medan övriga politiker gruffar om små, små detaljer och i takt med detta slåss om samma väljare. På något vis var det bättre förr. Det var i alla fall mycket enklare. Då var det riktiga arbetare som röstade på Socialdemokraterna, Centern, dåvarande Bondeförbundet, värnade om bönder och landsbygd. Folkpartiet lockade en begynnande medelklass och de rika och besuttna höll sig till högern. Nu ska alla partier locka väljare från alla. Moderaterna kallar sig för ett arbetarparti och Centern hittar nya väljare bland bratsen på Stureplan. Inte undra på att det till slut blir kaos. De tidigare politiska ideologierna är idag tunna som spindelväv. Skillnaderna minimala bland de etablerade partierna.
Nej, glädjeämnen får vi söka i den lilla världen, exempelvis att BIK Hockey har fått oss känna lite SHL-vibbar och att det faktiskt inte är långt till fotbollssäsongen och nya duster på Stora Valla. Jag ser fram emot en väldigt massa kulturevenemang i vårt närområde. Jazzklubben har återigen ett brett register av sköna artister under våren. Konsertföreningen likaså och därtill bluesfestival i mars. Teaterföreställningar från Lyset och Teater Nolby. En ny scen har växt fram på Mötesplats Alfred Nobel där spännande artister kan dyka upp, så håll utkik. Ni ska veta att ni karlskogingar är ett bortskämt släkte vad gäller idrott och övrig kultur, men när kylan tränger på utifrån behöver vi själslig värme. Jag hoppas vi ses på någon av alla dessa arrangemang. Till dess, en god fortsättning på det nya året. Ta hand om dig och dina vänner.

BJÖRN REIMERS

DIF – ljuset i coronamörkret

Jag får börja med att be om ursäkt till alla er som hört av er och tycker mina krönikor den senaste tiden handlat för mycket om fotboll. Jag lovar att bättra mig, men jag har svårt att inte också denna lördag, när allt förhoppningsvis faller på plats, ägna några rader åt fenomenet Degerfors IF. Jag vill i samma andetag nämna att för mig är fotboll mer än ett spel och ett skådespel, det är mycket mer än så. I fotboll finns allt. Krig, politik, socialt engagemang, kultur, filosofi, sammanhållning och fiendskap. Fotboll är och har varit både viktig och effektiv i samband med bland annat integration. Fotboll är ett internationellt språk som alla i hela världen talar och förstår. Fotbollen är världens mesta leksak. Att Argentina nu utlyst tre dagars landssorg efter att storstjärnan Diego Maradona tragiskt avlidit bekräftar bara fotbollens unika storhet.

Jag har alltid intresserat mig mycket för det mentala inom idrotten. Fotboll är ju egentligen väldigt enkel. Det finns ett regelverk som alla accepterar och följer. En spelplan och en boll är huvudingredienserna. Spelarna tränar i stort sett varje dag under många år av sitt idrottsliv. Träningen och dess metoder är, mer eller mindre, exakt likadan över hela världen. Varenda spelare på planen vet exakt vad de ska göra när domaren blåser igång matchen. Vad är det då som gör att ett lag kan prestera på så olika nivåer, trots dessa förutsättningar? Till och med under samma match. Uselt i en halvlek och briljant i den andra.

Någon, jag tror det var Putte Kock (för dig som nu kommer ihåg denne gamle profil) som kallade fotboll för ”den gröna mattans schack”. Det är en lysande och klockren beskrivning. En given spelplan med ett antal pjäser, fasta och ganska enkla regler. Ganska statiskt. Spelare med lång tids träning och mängder av erfarenhet. Ändå finns utrymme för nya saker, utveckling och överraskningar. Precis som i fotboll. Svårt att inte fascineras.

I lördags skulle laget ta hem de sista poängen för att därmed få inträde till Allsvenskan nästa år. Borta mot AFC Eskilstuna, ett lag som spöades med 5-0 hemma på Stora Valla. Efter 18 vinster och bara tre förluster innan så borde det vara en enkel match, eller? Vi vet hur det gick, spelet som varit Superettans stabilaste under hela året rasade ihop som ett korthus. Att påstå att spelarna inte var påverkade av stundens allvar är naturligtvis inte sant. Däremot intressant när det borde varit tvärtom, taggade till tänderna skulle AFC krossas. Motståndarna ville annat. Ingen psykolog i världen har lyckats lösa upp den här knuten. Den infinner sig ibland och det brukar vara svårt att hantera under match, oavsett hur snacket gått i halvtid. Det är en gåta som alla lagidrottare upplevt och som gjort många ledare och tränare gråhåriga.

Efter förlusten i Eskilstuna fanns förhoppningen om att få avgörandet hemma på Stora Valla. Nu blir det inte så då gräsmattan inte tål mer spel i år. Ett arenaproblem som måste lösas till nästa säsong. Jag hade förväntat mig ett rödvitt sken över vår by när slutsignalen ljuder ikväll, men nu får vi istället befästa en vana att vinna på Behrn Arena. I denna grå pandemivardag har Degerfors IF varit ljuset i mörkret under hela året. Nu väntar vi bara på pricken över i:et som avslutning på en magisk säsong. Det får gärna bli nu ikväll. Skumpan står på kylning.

Pandemi, allsvenskan och politiska hopp

Jag hade tänkt att den här krönikan skulle börja med att gratulera vårt rödvita lag till en allsvensk plats inför nästa säsong, men nu får vi vänta några dagar till innan det blir verklighet, för vi ska ju inte ta ut något i förskott, eller hur? Annars har det varit galet intensiva aktiviteter på sociala medier där människor från hela landet har engagerat sig i Degerfors IF:s jakt på den där så eftertraktade platsen i fotbollens finrum. Bara en pinne till återstår utifrån att Jönköping också vinner alla sina tre sista matcher. Supportrar planerar att ta sig till Eskilstuna den 21 november för att kunna hylla på plats. Därtill verkar det som Vulkanerna vaknat. En FB-grupp har i skrivande stund knappt 500 medlemmar och den växer stadigt. Vi som minns dessa Vulkaners engagemang, både hemma och borta, när det begav sig på 90-talet fattar hur viktiga de var och kommer att bli. Bara den förbannade pandemin till slut lämnar oss i fred.

Mitt i allt detta så ser det ut som om det också skulle kunna bli lite ordning politiskt i Degerfors. Jag skrev redan i januari i en krönika att Degerforsalliansen tyvärr hade misslyckats och att Socialdemokraterna borde ta sitt förnuft till fånga och kroka arm med Vänsterpartiet för en trygg och stabil majoritet. Nu ser det ut som det skulle kunna bli ett faktum. Klokt!
Nu får vi hoppas att Degerforsvänstern kan slänga in några gamla politiska silverryggar som med erfarenhet och klokhet kan reda ut kaoset tillsammans med sossar och liberaler.

Det är nu inte bara i Degerfors det råder politiskt kaos. Just nu håller hela världen andan kring vad det sittande presidenten i USA kan hitta på innan han tvingas lämna Vita Huset. Som en tjurig barnunge försöker han in i det sista skapa oreda. Det senaste är att han sparkat klimatforskaren Michael Kupenberg för att ersätta honom med någon klimatförnekare samt också ge försvarsministern Mark Esper foten för att han vägrade sätta in militär mot gatudemonstranter. Ju förr vi kan bli av med denna despot ju bättre. Vad kan han mer hitta på innan 20 januari? Allt hopp står nu till att Biden får komma i ordning och reda upp i den röra Trump har skapat under 4 år.  

Jag läste i vår tidning i veckan att det fortfarande går utför med skolresultaten i både Degerfors och Karlskoga. Framförallt i Karlskoga. Däremot går det fortfarande lysande för grannkommunen Storfors som återigen finns i toppen av alla kommuner i landet. Nu visade det sig att man använt gammal statistik så kanske har det blivit något bättre. Trots detta förstår jag verkligen inte varför skolpolitikerna i Karlskoga och Degerfors inte hänger på låset till skolkontoret i Storfors och lär sig hur det ska gå till. Det är en gåta. Det är ju inte fel att kopiera. Bra idéer är bara att sno, det är absolut tillåtet.

Så slog då pandemin tillbaka igen. Trots alla råd vi fått hur vi borde bete oss så har vi inte lyckats särskilt bra. Nu får vi betala. Jag kan inte säga att jag är eller ha varit någon förebild när det gäller att isolera sig. Men nu kryper allvaret in på livet igen. Lova att du gör ett nytt försök, det ska i alla fall jag göra.

Nu är det uppkavlade ärmar som gäller

Så skedde då det oundvikliga, Degerforsalliansen sprack. Det var inte oväntat, snarare tvärtom. Man kan tycka att det är tragiskt, men i botten har man själva bäddat för detta genom bland annat bristande kompetens. Kanske hade man kunnat lyckats om man förstått att utnyttja den samlade kunskap som fanns i kommunhuset vid maktövertagandet istället för att omedelbart göra sig av med ovärderlig kompetens. Särskilt som man tillsatte tre kommunalråd med minimal vana av politiskt arbete. Jag har skrivit det förut, men det tål att upprepas. Redan när man sparkade ut Max Tolf och utmanövrerade ytterligare några mycket kompetenta tjänstemän sket man i det blå skåpet. Uppenbara misstag på grund av sin bristande kunskap har sedan radats upp.

Nåja, nu står vi där vi står och jag hoppas verkligen, som kommunmedborgare, att man nu, i alla led, kan släppa på prestige, bortse från vad som hänt de senaste två åren. Sätta sig ner tillsammans och rädda vår fina kommun från den katastrof som annars lurar bakom hörnet. Jag ser Socialdemokraternas och Liberalernas gest att nu sträcka ut handen mot vänstern som en oerhört viktig början. Jag hoppas att också Degerforsvänstern visar ödmjukhet kring den uppkomna situationen och inte bara går in och tar över utan nu etablerar det som kan bli ett långt och varaktigt samarbete. För visst är det korkat att man inte tidigare kunnat komma överens då man skulle kunna skapa en trygg egen majoritet tillsammans. Något som skulle göra att man kan jobba långsiktigt och inte bara i fyraårscykler. Jag har ett flertal vänner utanför Degerfors som inte på något sätt förstår varför V och S inte kunnat samarbeta när man tillsammans har så stor del av medborgarnas förtroende. Jag har inte hela historien, men inser att det mer ligger på personnivå än politisk ideologi. Nu gäller det att allt gammalt groll läggs åt sidan.

På kort sikt ser jag ändå att den politiska kunskapen och erfarenheten finns i Vänsterpartiet. Men jag hoppas de nu inte ser chansen att köra över vad som finns kvar av det tidigare styret utan ödmjukt erbjuder sitt kunnande som sedan utmynnar i en konstruktiv samverkan med S och L. Det har varit många hårda ord på sociala medier och i insändare under de två åren som Alliansen styrt Degerfors. Det kan hända att det har satt upp en del murar, men jag hoppas innerligt att man nu kan bortse från detta och nu kroka arm. Det är ett tufft arbete som från och med nu gäller. Jag är inte det minsta avundsjuk på de som nu ska försöka ro båten i hamn.

Det är lite med hjärtat i halsgropen man nu har att följa de fem sista omgångarna i Superettan. Det som kändes som en bred boulevard mot Allsvenskan har nu krympt något efter att Degerfors IF tappat en del poäng de senaste omgångarna med en förlust och två oavgjorda de senaste fyra. Än så länge är jag inte särskilt orolig, möjligheterna är fortfarande stora och allt ligger i egna händer, men eftersom idrott aldrig är logisk och så stor del av lyckade resultat handlar om mentalitet så finns en liten strimma av gnagande oro i bröstet. En hemmavinst imorgon skulle återskapa lite lugn för visst tror vi på det, fortfarande. Uppkavlade ärmar gäller nu, både i den lokala politiken och på Stora Valla.

Svarta hål

Årets Nobelpris i fysik gick till Roger Penrose, Reinhard Genzel och Andrea Ghez för upptäckten av svarta hål. Nobelpriset ska, enligt Alfred Nobels eget testmente, gå till någon som ”gjort mänskligheten den största nytta” inom fysik, kemi, fysologi eller medicin, litteratur och fredsarbete. Hur är det då med svarta hål? I DN i söndags försökte man förklara i en artikel med rubriken ”Allt du behöver veta om svarta hål”, men särskilt klokare blev jag inte. Det enda jag skulle vilja veta om svarta hål är just hur upptäckten ”gjort mänskligheten den största nytta”. Egentligen skulle man väl kunna ställa samma fråga kring Louise Glücks poesi och priset i litteratur, men det är mycket mer subjektivt hur poesi påverkar mänskligheten positivt än några svarta hål tusentals ljusår ute i rymden. I alla fall enligt mitt sätt att se på saker och ting. Nu har jag försökt googla runt lite och det närmaste jag kom var på ”institutionen för fysik och astronomi” på Uppsala universitet där var man kan läsa: ”det korta svaret är att det inte alls påverkar livet på jorden – annat än rent filosofiskt”. Upplyser ju inte direkt hur upptäckten då platsar som Nobelpris, men om någon här kan förklara det för mig så har tidningen mitt telefonnummer. För mig känns det i alla fall som om dessa svarta hål mest slukar en jäkla massa pengar som kunde gå till något nyttigare.

En annan typ av svart hål är för mig vargfrågan, ett årligt återkommande. Länsstyrelsen har beviljat att man nu får skjuta sex vargar i Örebro län och lika många i Värmland. Totalt 24 vargar i sex olika län. Jägarna protesterar som vanligt högljutt och vill givetvis knäppa fler.  Anledningen är som vanligt att vargen skrämmer bort och äter upp allt vilt i skogen så det blir inget över till jägarna. Nu lider ju inte någon jägare av matbrist. Jakt är idag endast ett fritidsnöje med bonusen att man kan få lite fint kött i frysboxen att skryta med för gästerna om och hur tolvtaggaren föll.
Samtidigt läser jag att Skogsstyrelsen desperat uppmanar jägarna att skjuta fler älgar eftersom de käkar upp skogen, närmare bestämt nyplanterade tallplantor för miljardbelopp varje år. Lägg därtill alla trafikolyckor som årligen sker, flera med dödlig utgång. Det lär finnas drygt 300 000 älgar i landet. Om nu inte jägarna klarar av att skjuta av tillräckligt stor del av älgpopulationen så borde det väl finnas fler vargar i skogen och inte färre. Det är ju så fiffigt ordnat att naturen brukar kunna balansera sig själv rätt så bra. Det är bara när människan försöker påverka detta som obalans uppstår. Exempelvis genom att utrota rovdjuren överst i näringskedjan.

Vargfrågan är kontroversiell och alla gillar inte försvaret av vargens existens då det ibland händer att rovdjuren ger sig på vår tamboskap eller våra lössläppta jakthundar. Det är mer än tragiskt. Till viss del ändå skapat av jägarna tjuvjakt. När de exempelvis skjuter föräldraparet i en vargfamilj och därmed ofta lämnar några unga valpar som ännu inte lärt sig fullt ut att jaga själva, skapar de dessa kringstrykande ungvargar som fått korn på lättjagade får i en inhägnad hage utan elstängsel. Om nu jägarskrået är så infernaliskt glada i att döda så kan jag tipsa om att det finns kring 300 000 vildsvin som skapar oerhört mycket mer ekonomisk skada än vad vargen gör. Både på mark och jakthundar. Ge er på dem istället.

Tänk att vi inte förstår vårt eget bästa……

Tänk att vi är så unisont korkade, vi som bor i länets ytterområden, i huvudsak den norra delen samt här i Karlskoga/Degerfors. Tänk att vi inte förstår vårt eget bästa. Om vi i fortsättningen ska få någon vettig vård eller tryggt föda våra barn så måste vi ta oss till huvudorten Örebro. Det fattar väl alla att vi lallare här ute på vischan inte förstår eller kan hantera sådana stora och svåra frågor. Inte ens de som jobbar dagligen i den stora vårdapparaten förstår sitt eget bästa. Att läkare, sjuksköterskor, barnmorskor och undersköterskor vilt protesterar över hur Karlskoga och Lindesbergs lasarett sakta med säkert nedmonteras utifrån en plan som några få, men ytterst kloka och framsynta, chefer i Örebro, utarbetat visar ju bara på hur förbannat korkade de är. Att de säger upp sig och slutar kan ju bara bero på egoism och total okunskap i hur man bedriver effektiv sjukvård. Givetvis ska de som är kloka nog att stanna kvar försättas med munkavel så inga obegåvade påståenden om att ledningens så väl genomtänkta beslut emotsägs i media. Full lojalitet gentemot direktörer och höga chefer (läs Simonsson och Claesson), de allsmäktiga, är ett måste, det förstår ju alla som inte enbart har sågspån mellan öronen.

Lite svårare kan det vara för oss dumma medborgare att förstå den politiska ledningen. Men de har ju givetvis insett att de höga tjänstemän de anställt är de som vet hur en slipsten ska dras. Beslut tagna på allsmäktig nivå som de givetvis måste följa och genomdriva politiskt. Att de sedan har ett annat budskap till oss vanliga människor är inte så konstigt, det är bara sådana som politiker är. Det är ju det som kallas politik. Att de i sin tur inte riktigt har förstått att det är vi korkade undersåtar som i grunden är deras arbetsgivare och att de kanske borde lyssna på oss, det får vi ha överseende med. Det är inte så lätt att sitta mitt emellan de riktigt stora hövdingarna i toppen på sjukvården och oss simpla medborgare. Klart man lyssnar mest på de som har all kunskap. Att det kan leda till att de själva blir arbetslösa ser de nog mest som en form av skiftarbete. Förlorar man nästa val så kommer det säkert några som är precis lika korkade och maktkåta i kommande mandatperiod och som sannolikt gör bort sig precis lika mycket och vips är man tillbaka vid rodret igen. Det kallas växelbruk. Det är svårt att tro att Andreas Svahn och Karin Sundin, ytterst ansvariga politiker, där de ligger i sina sängar på kvällen, tror att de ska bli omvalda efter all kaos de skapat, förtroenden de mist, löften de givit som med facit i hand visat sig vara blå dunster och rena lögner. Men, vem vet, kanske också Donald Trump får fyra nya år i Vita Huset. Vi lever i nya tider där sanning eller lögn inte spelar så stor roll längre eftersom man, när man väl blivit vald, kör sitt eget race och kanske på något sätt tror att man kan ljuga sig kvar vid makten.   

Jag hoppas du förstår att det ligger en hel del ironi bakom ovanstående.  
Jag har sagt det tidigare och jag säger det igen. Det fungerar inte att göra stora omorganisationer utan att ha ”folket på golvet” med sig. Det kommer det inte att göra inom Region Örebro heller. Protesterna lär fortsätta i både Lindesberg och här hos oss. Den här gången ger vi oss inte. Sannolikt kommer också örebroarna att stämma in när de ser hur det börjar knasa även inne på USÖ där personalen går på knäna eller helt enkelt bara säger upp sig.
Man stängde Karlskoga BB med en ”konstruerad sanning” kring patientsäkerhet. Nu larmar personalen på kvinnokliniken i Örebro hur arbetsbelastningen riskerar just patientsäkerheten och hur en oengagerad ledningen struntar i deras problem. Hur det här ska sluta är skrivet i stjärnorna, men att Sundin och Svahn nog borde börja söka jobb någon annanstans än i Örebrotrakten är för mig ingen högoddsare. 

Pensionärslivet

Ja, nu är det officiellt, det har ju till och med stått i tidningen att jag numera kan titulera mig pensionär, något jag ju nämnde för några veckor sedan i min krönika. Och oj vad tips jag fått från när och fjärran på hur bör och jag ska tillbringa mitt nya liv. Ett stort tack till alla tipsare skickar jag här och ett särskilt stort till dig Anne Marie Käll, tidningens hovpoet, för den fina dikten och för blommor. Jag vill också lugna dig gällande mitt värv som krönikör och musikreporter. Jag kommer inte att pensionera mig från dessa uppgifter än på ett tag. Kontakten med ”folk på sta´n” som vill komma fram och diskutera en musikrecension eller innehållet i en krönika uppskattar jag väldigt mycket och passar härmed också på att tacka för alla uppmuntrande ord. 

Nu har jag inga större problem att få dagarna att gå, men jag har redan kommit in i en så pass avslappnad tillvaro att jag då och då inte riktigt vet vilken dag det är.  Men, som sagt, jag har tillräckligt många intressen för att inte drabbas av lappsjuka och efter att ha läst följande citat, fritt översatt från författaren Paulo Coelho ”En dag kommer du att vakna upp och inse att det inte finns någon tid kvar att göra alla de saker du velat göra. Gör dem nu!” så tänker jag definitivt inte sätta mig på ändan och invänta döden. Nu blir det mer tid till en nystartad bowlingkarriär, hundträning och barnbarn.

En sak som inte bara gläder mig utan säkert en stor del av medborgarna i detta avlånga land är att kulturen sakta med säkert börjar vakna upp ur coronadimman. Inte så att kulturarbetarna på något sätt ännu ser ljuset i tunneln i ekonomiska termer, men som basisten Nikke Ström sa när vi samtalade, det är ju det där med att få lira som saknas mest. Men det ska sägas att alltför många inom kultursektorns olika delar lidit fruktansvärt av pandemins härjningar och konsekvenser. Nu vädras i alla fall lite morgonluft och kanske kan publikantalet ökas på under hösten. Till dess ser vi fram emot några coronaanpassade konserter med begränsade platser. Karlskoga konsertförening har flaggat upp för åtta olika tillfällen under hösten. Även i år med sedvanlig bredd på programmet.

Apropå kultur. I förra veckan bekräftade Suzanne Hellström, klubbchef i Degerfors IF att klubbens kassakista snart är tom då inga intäkter kommer in när läktarna gapar tomma. Trots serieledning och mersmak på allsvenskan till nästa säsong så är läget mycket ansträngt enligt Suzanne. Då jag i min förra krönika tog upp att vi har en kommunledning som är fullständigt (och obegripligt) iskalla till fotbollsframgångarna blir det lite svårt att tolka vad kommunstyrelsens ordförande Carina Sätterman menar när hon, i en intervju med P4 Värmland, utlovar någon form av hjälp samtidigt som de tidigare halverat marknadsstödet samt skickat kronofogden på föreningen när de bestridit för höga hyresfakturor. Samtidigt blir man rörd av hur alla supportrar och företagare runt om i hela landet nu, via sociala medier, kraftsamlar och swishar pengar hejvilt. Det är tack vare alla dessa som det kommer att gå vägen, både sportsligt och ekonomiskt. Kvarstår hur det sedan blir med Stora Valla och allsvensk anpassning, men det får vi väl all anledning att återkomma till.

Halvtid

Hand upp – var det någon som trodde att Degerfors IF skulle, med mersmak, vara i toppen av Superettan efter att halva säsongen genomförts? OK, kanske med hjärtat, men var det någon som verkligen trodde, på riktigt?

En sak kan jag i alla fall konstatera. Det är helt fel säsong som det går extra bra för vårt rödvita lag. Serieledning efter halva säsongen, stundtals fantastisk fotboll med många mål men tragiskt nog inför tomma läktare vilket inte heller gynnar de sponsorer som investerat i föreningen. Visst, alla matcher TV-sänds, men fotboll ska upplevas live. Punkt!

Sponsorer ja, marknadsavdelningen i föreningen har haft det tufft att få företag att investera i varumärket Degerfors IF. Det blir enligt principen ”många bäckar små” som man hankar sig fram. Lite besynnerligt tycker jag. Minns när Postens Företagspaket tog kontakt med föreningen vid förra tillfället DIF tog sig till Allsvenskan. Där fanns en förståelse för hur viktigt det var att förknippas med de positiva vibbar som skapades i vår lilla by den gången. Historiskt har också Degerfors Järnverks olika ägare, över tid, varit en av huvudsponsorerna. Nyligen kunde man se följande citat i tidningen Idrottens affärer:  ”Föreningen får idag inte en krona från Outokumpu Stainless AB i stöd… Undrar vilken manegementskola i ortsidentifiering och arbetsmotivation den platsledningen hänger sig till?” Det här citatet skulle även kunna gälla den andra stora arbetsgivaren i kommunen, nämligen kommunen själv. Kommunledningen har tydligt visat att de mer ser föreningen och hemmaarenan Stora Valla som en belastning och har därför, bland en massa annat, också halverat sitt marknadsstöd till Degerfors IF. Även här eller kanske synnerligen här ifrågasätter jag kommunledningens kompentens inom marknadsföring och PR, både för interna och externa syften. Att återigen skapa ett kommunalt VI i den treenighet som tidigare varit så självklar verkar nu vara en utopi. Både korkat och sorgligt. Också med tanke på den kreativitet som skapats av den mycket aktiva sälj- och marknadsorganisationen i föreningen med Victor Lundmark, Leif Olsson och Patrik Werner i spetsen. Deras olika upptåg via Instagram och Facebook är rikskända. Borde kunna utnyttjas av kloka sponsorer med lokal anknytning.

Idag fylls riksmedia med artiklar om den lilla bruksortens fotbollslag som ännu en gång är på väg mot Allsvenskan. Något som i dagsläget inte känns särskilt avlägset även om man inte ska ropa hej ännu. Vad det skulle betyda för Degerfors, både som ort och fotbollsmetropol, är väl uppenbart. 5 000 – 6 000 på läktarna. Kanske dubbelt upp i ett derby mot Örebro SK. Mängder av tillresta supportrar. Veckovis rapportering i all riksmedia samt en stor möjlighet för föreningen att riktigt komma på ekonomiska fötter igen efter coronapandemins härjningar.
Det enda jag kan komma ihåg att riksmedia uppmärksammat från Degerfors förutom fotboll är när man beviljat nära anhörig till kommundirektören att skjuta vildsvin från balkongen. Kul, men inte särskilt positivt.

Jo förresten, en sak till som fått riksgenomslag är Degerfors biblioteks fantastiska filmsnuttar. Jag har fått ett flertal kommentarer från hela landet där dessa makalösa små kortfilmer kommenteras med skrattårar rinnande ner för kinderna. Här snackar vi kultur på hög nivå.

Degerfors IF återigen har visat att bara man vill och tillsammans så går det att skapa något stort. Att inte kommunledningen hänger på den gratisskjutsen är för mig obegripligt. Det påstår jag med 40 år inom marknadsföring i ryggen. Helt jäkla obegripligt.

Skilda världar

Jag bor inte så ofta på hotell nuförtiden, inte heller medverkar jag i konferenser eller går på seminarier, men det har tidigare varit en stor del i mitt yrkesliv. Ibland mer, ibland mindre. Jag har då och då reflekterat över de personer som har som yrke att ta hand om mig på hotellen, på konferensanläggningar eller liknande ställen. Enligt mina ovetenskapliga överslag så kommer jag fram till att runt 80 procent har utländsk bakgrund. Detsamma gäller bland taxiförare och i kollektivtrafiken i våra större städer. När åkte du i en stockholmstaxi med en förare med helsvensk bakgrund senast? Jag kan inte minnas något sådant tillfälle.

Jag går inte ofta till läkare (tack och lov), men jag har lite småskavanker som ibland behöver en del vård och viss medicinering. Det inkluderar även några besök på Karlskoga lasarett och USÖ i Örebro. Jag har reflekterat över att de läkare som tagit hand om mig, vid samtliga tillfällen jag minns, varit av utländsk härkomst med några få undantag.

Under den pågående pandemin som fortfarande gäckar oss har vi överösts av olika TV-inslag från vårdsverige, en hel del från äldrevården ute i vårt avlånga land där framförallt undersköterskor, både manliga och kvinnliga intervjuats. Har du tänkt på att en stor del av dessa har haft utländsk bakgrund. 

Just nu sitter våra rikspolitiker och försöker komma överens om en ny migrationspolitik. Det går sådär. Inget talar heller för att man ska komma överens. Högerblocket kämpar med näbbar och klor för att vi ska ta emot så få som det någonsin går. När man beskriver en individ med utländsk bakgrund i deras kretsar så är det alltid en förortsboende arbetslös eller en vilt omkring sig skjutande gängmedlem. Det är bilden som ges och svenska folket nickar instämmande. Lurade av våra politiker att invandringen är en dyr förlustaffär för landet och att alla de som kommer hit är samvetslösa utsugare. Ingen av alla dessa hotellanställda, konferensvärdinnor, taxichaufförer, läkare, sjuksköterskor eller butiksbiträden verkar existera i Kristerssons, Buschs och Åkessons eller för den del Löfvens värld, trots att de omges och servas av dem dagligen. Jag har heller inte hört någon enda journalist ställt någon motfråga i olika debatter eller försökt framhålla att just dessa människor är en viktig ryggrad i vårt samhälle som fullständigt skulle rasa samman om de inte funnits. Nej, högerfolket ser bara ligister, kriminella och ”arbetslösa parasiter” när de beskriver våra invandrande bröder och systrar. Därför ska de helst stoppas redan vid gränsen. SD vill till och med skicka tillbaka de som redan etablerat sig och skicka dem dit de ”borde bo” i stället för i Sverige. Vi lever helt enkelt i totalt skilda världar.

Givetvis har vi problem med gängkriminella ligister som ofta har invandrarbakgrund. Det är dock inte ett migrationsproblem eftersom 98 procent av de som kommit hit är skötsamma samhällsmedborgare som inget annat vill än att göra rätt för sig. Det är ett politiskt problem som sträcker sig långt tillbaka i tiden och som inte löses genom att vi stänger dörrarna till Sverige eller ropar på hårdare straff.

En gång för länge sedan fanns ordet solidaritet med i samhällsdebatten, men det är inte politiskt gångbart längre. Nu är det tuffa tag som gäller.

Blåögd men ganska stolt och trygg

Jag anses nog vara lite blåögd. Jag anser mig själv vara blåögd. Ja, jag är faktiskt nordiskt blåögd, rent fysiskt, men alltså även i relationer. Jag lider helt enkelt av den, inte helt unika åkomman och handikappet att jag litar på folk. Det kan föra med sig att man då och då blir besviken och kanske till och med lite kränkt. Men jag är det av den övertygelsen att man inte kan gå och misstänka människor för att de ska göra en illa eller ha onda baktankar. Det tror jag heller inte att de flesta har. Jag tror det beror på att man helt enkelt inte har förmågan eller ens intresset att sätta sig in i andra människors situation. Det är oftast specifika situationer som styr handlanden, speciellt gäller det när det är pengar eller makt involverade, det är i alla fall min erfarenhet.

Jag har vid några tillfällen i livet hamnat i situationer jag helt enkelt inte förväntat mig och det beror helt eller delvis på just min blåögdhet. Att man litar på saker eller på folk och känner trygghet. Det har varit fall där jag känt människorna ganska eller mycket väl och det är väl egentligen då man brukar lita på folk som mest. Tillfällen då jag blivit både ledsen och lite besviken, men när man tänkt efter en stund så inser man att jag borde förstått eller åtminstone kunnat räkna ut att alla inte tänker som jag. Vad gör man då, jo man tjurar ett tag, tänker att, va´fan, där skulle jag varit lite mer på min vakt eller den där människan kanske jag inte skulle ha litat på.  Den situationen borde jag förutsett och kalkylerat in. Kanske känner du igen dig, de flesta har nog drabbats någon gång.

Du borde ha varit mer reflekterande och framsynt, lite mer misstänksam och bevakat dina positioner säger rösten på den ena axeln. Den andra axeln har mer synpunkter på att inte fastna i bitterhet och sorg utan ta det med vetskapen om att det är din läggning att inte gå omkring och misstänka folk för varken det ena eller det andra utan bara gå vidare. För det där med att hela tiden vara på sin vakt och var misstänksam är tärande och inte särskilt konstruktivt. En del kallar det livets hårda skola och det stämmer säkert. Man behöver lite motgångar ibland för att kunna lyckas och livet består ju inte av ett konstant lyckorus. Det finns ingen lycka, bara lyckliga stunder är det någon som sagt och det skriver jag under på.

Coronapandemin har påverkat oss en hel del på olika sätt. Det här våren/sommaren har varit en av de märkligaste. Personligen har jag gått mellan ett ryck på axlarna till mild depression. Jobbigast har varit att inte kunnat träffa folk som vanligt. Barnbarnen har vi enbart kunnat träffa korta stunder och i huvudsak utomhus. En sak som det bidragit till är att jag beslutat mig för att gå i pension till hösten. Inte enbart på grund av pandemiläget, det finns också andra orsaker, bland annat resultat av min blåögdhet. Men jag har också fått en påminnelse om att livet inte är oändligt. L och jag har till hösten kamperat ihop i 46 år. Efter mitt pensionsbeslut får vi nu några år på heltid där vi helt och hållet rår över våra kalendrar. Hur det går återstår att se. Det kan väl få bli en annan krönika lite längre fram.