Sverige har fått en regering, hurra….eller?

Krönika publicerad i KT/KK 2019-01-26
Carl Bildt myntade inför valet 1994 epitetet ”rödgrön röra” om den politik som då bestod av Socialdemokrater med stöd av Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Nu har den röran fått inslag av blått i lite olika nyanser vilket väl inte kan ses på annat sätt än spännande och omvälvande, men i längden fullständigt omöjligt.
Ni som varit på Görsköjs revy och upplevt Natalie Petris tungvrickande monolog i ett försök att förstå vem som tar vem efter det senaste valet, förstår vad jag påstår att det som nu uppstått är en röra utan like som ingen kan se utgången av.  Låt vara att det är lugnt nu, men när verkligheten på riktigt omfamnar regeringskansliet så undrar jag om denna udda färgkompott kan överleva i hela fyra år.

På något sätt är regeringsbildningen tillsammans med januariöverenskommelsens 73 punkter med Centern och Liberalerna ändå till viss del logisk. Har man inte majoritet måste det till kompromisser och utifrån löftet att hålla SD på armlängds avstånd så har man ju i alla fall nått detta mål. Vad som kommer att bli problem är hur vi stackars medborgare ska rösta i framtiden. De som nu lagt sin röst på S av den anledningen att de gillade deras motstånd till inskränkning i arbetsrätten, införande av marknadshyror, vinster i välfärden, utökade klyftor och skattesänkningar, är ju lurade långt upp på läktarna.  Speciellt när allt detta nu ska genomföras av Stefan Lövén själv. Det kommer, som sagt, inte att bli lätt att rösta framöver.

Inte heller kan väl S gå ut på gatorna på 1 maj på väldigt länge. Det vore hyckleri i den högre skolan. Internationalen och upp till kamp mot den politik de nu beslutat att genomföra skulle klinga oerhört falskt. Likaså borde kopplingen till LO-kollektivet vara ett minne blott.

En del kommentarer har ju givetvis kommit efter att Lövén presenterat sin regering.  En kom från Hanif Bali, givetvis, där han på Twitter säger sig se fram emot en hippie som kulturminister i och med att Amanda Lind lite överraskande utnämnts till just boss för kulturdepartementet. För egen del skulle jag vilja se många hippies i regeringen. För klimatets skull behöver vi återuppväcka hippiekulturen där prylar och konsumtion får stå tillbaka för självförsörjande trädgårdsodling och ett gemensamt ansvar för moder jord. Där empati, altruism och kärlek står före egoism och hat. Varför inte lite hippieanda också på försvarsdepartementet där man i stället för kulor och krut valde att stoppa blommor i gevärspiporna och lägga ner sina vapen. Tänk er Peter Hultqvist i blomsterkrans, sandaler och afghanpäls. Det skulle röra om i Natogrytan en hel del.

Men, nu har vi den regering vi förtjänar efter de mandat de fått av svenska folket, och vi ska givetvis ge den en chans. Det jag har svårast att förstå är ändå att så många svenskar vill ha en skattepolitik som i stort bara gynnar kring 10 procent av befolkningen, de som redan tjänar så de klarar sig. Varför ska mer pengar i plånboken ge de redan välbeställda mer morot att arbeta medan det är precis tvärt om för de mindre bemedlade? Det är en ekvation i alla fall jag inte får ihop.

Politikerfloskler och tiggarligor……

Krönika publicerad i KT/KK 2019-01-12
Är det något jag är mäkta trött på så är det politikerfloskler, halvsanningar och rena lögner. Numera är samtliga politiker så mediatränade och avtrubbade att de inte själva fattar hur korkat deras framträdanden låter och uppfattas.

Senast i raden är Andreas Svahn, Region Örebros hövding. I förra lördagens KT/KK framhölls att Andreas Svahn i ett svar till en interpellation om just tystnadskultur inom regionen inte höll med om att det existerar något sådant i vår region. Detta trots att många vittnar om motsatsen. Andreas floskelsvar var att ”det ska vara viktigt att tillåta och uppmuntra kritiska åsikter”. Givetvis, men nu är det ju inte så och det vet ju dessutom Andreas. För i måndagens tidning då detta med tystnadskultur följdes upp så säger samma Andreas Svahn att han fått signaler från andra politiskt aktiva och före detta medarbetare att denna tystnadskultur förekommer. I samma tidning framgår också, via en insändare av Britt Larsson, barnmorska på Karlskoga lasarett, att hon vid åtskilliga tillfällen påtalat detta, både via insändare och direkt till Andreas och hans kollegor. Givetvis har denna tystnadskultur påverkat exempelvis sommarstängningen av Karlskoga BB, men som i de allra flesta fall när det gäller politikeransvar i Region Örebro så är det strutsmetoden som används. Varför en ren lögn och ett undanglidande i stället för att ta ansvar? Nu undrar jag stilla, vad kommer Andreas Svahn att göra åt det faktum att tystnadskulturen ju faktiskt existerar. Vi väntar med spänning på hans åtgärder samt transparens i frågan och jag hoppas nu att media ligger på och följer upp.

I Vellinge kommun råder det nu lite oklarheter kring om det existerar en eller om det möjligen finns två tiggare i kommunen. Att Alina utanför ICA är en kan man vara ganska säker på, men polischefen tror att det faktiskt kan finnas en till. Oavsett en eller två så har en av landets absolut rikaste kommuner infört tiggeriförbud. Tidigare avslog Länsstyrelsen kommunens försök till tiggeriförbud, men efter att ha överklagat i tre instanser fick man till slut rätt i Högsta Förvaltningsrätten. Ett mycket lyckligt kommunalråd gladdes i TV över beslutet då hon är väldigt bekymrad över de otäcka tiggeriligorna, men att hon givetvis bryr sig om de utsatta tiggarna. Jag funderar lite över hur mycket pengar man lagt ner på överklaganden för att bli av med Alina utanför ICA samt också vilken liga som hon ingår i. Jag läste någonstans att Polisen i Vellinge spelat in ett meddelande på rumänska som de spelat upp för Alina utanför ICA där det framgår att den numera är olagligt att tigga i Vellinge kommun, ja om man inte har gul jacka med Lionsmärke på förstås.

Nu verkar det som om nya regimen i Karlskoga med Tony Ring i spetsen ska gå på samma linje som i Vellinge. Här har ju dessutom handlarna koll på att det är tiggeri i organiserad form, vilket, märkligt nog, gått polisen förbi. Hur stor och mäktig tiggeriligan är i Karlskoga har inte framgått, men det har väl sannolikt handelns företrädare koll på. Kanske är det också de som står för att ett förbudsmeddelande på lämpligt språk spelas upp för dessa ligamedlemmar. Möjligen kan det annars vara ett jobb för den nya kommundirektören när hen tillträder.

2019, året när klokheten segrade……..

Klimatångest

Krönika publicerad i KT/KK 2018-12-29
Julhelgen har passerat och vi står på tröskeln till ett nytt år.  Jag har tillsammans med min familj haft en intensiv men fantastisk jul. Alla barn och barnbarn samlade under de tre juldagarna kring gran och kring bord. En vit jul blev det också, i dubbel bemärkelse sedan många år tillbaka i vår familj. Barnen har stojat och lekt, kanske i ett tempo som ligger ett snäpp för högt för en gammal gubbe som jag, men det har funnits assistans från de lite äldre barnen och några timmars frist i skogen med hundarna har gjort att man ändå pallat trycket. När jag ser på de yngsta som när de skrattar och leker så kan jag ändå inte undgå att känna lite ett sting av oro. När de är i min ålder skriver vi slutet av 2070. Hur ser vår värld ut då? ”Om det finns det jobb, om det finns mat, om det är drägligt där dom bor, finns det får och kor och vatten och luft”? Som Hasse & Tage skaldade redan 1970.

Klimatet har blivit det stora samtalsämnet, klimatångest ett allt vanligare ord. Klimatrapporterna avlöser varandra i allt snabbare takt och experterna är ense, det går allt snabbare utför nu. Arktis smälter, extremväder ödelägger stora områden där de drar fram, minns skogsbränderna hemma i Sverige och inte minst de i Kalifornien under den gångna sommaren. Alla är nog innerst inne medvetna om vad som måste göras, men ändå fortsätter de flesta av oss att leva i stort som vanligt.

Frågan är för stor för att vi vanliga människor ska ta hela ansvaret. Det räcker inte med att ställa bilen och ta tåget eller källsortera soporna längre. Vi måste göra mycket mer, men samtidigt vill vi ju kunna unna oss lite lyx ibland. Hur ska det gå med Thailandsemestern om vi måste sluta flyga, ska vi inte kunna unna oss något? Kött på grillen är ju dessutom väldigt gott. Allt medan luftföroreningarna nu ökar istället för att minska.
För att vi ska ha en mikroskopisk chans att klara de uppsatta målen som sattes i Paris och som nu skulle preciserar i Katowice är det inte bara du och jag utan hela det politiska etablissemanget som måste visa att alla överenskommelser inte bara är ord på papper utan något alla måste ta på extremt stort ansvar. Då kan man inte som Moderater och Kristdemokrater, stödda av SD, pissa på vår oro genom att minska ner klimatsatsningarna med flera miljarder. Om man tror att sänkta skatter ska rädda världen så bör man ägna sig åt något mindre viktigt än politik. Vi behöver ledare som vågar bryta mönster istället för att samla billiga och kortsiktiga poäng.

Jag hoppas verkligen att Greta Thunberg och hennes efterföljare under det kommande året tas på fullaste allvar av de som har makten att göra något viktigt. Jag hoppas maktens män och kvinnor vill kunna se sina egna barn och barnbarn i ögonen och säga, vi gjorde allt vad vi kunde för att rädda den värld du och dina barn ska växa upp i.

Låt oss hoppas att 2019 blir det året då det vände, då viljan att rädda vår planet inte längre bara är politiska floskler utan någon som är på riktigt. Att det i framtida historieböcker står skrivet att just 2019 var det året klokheten segrade över kortsiktiga vinster och smutsiga oljepengar. Låt oss hoppas, för våra barn och barnbarns skull. GOTT NYTT ÅR!

 

Nu är det (snart) jul igen…..

Nja, så är det tyvärr inte….

Krönika publicerad i KT/KK 2018-12-15
Nu doftar det glögg och bakas pepparkakor i varenda vrå. Klappar slås in och skinkan åker snart in i ugnen. Handeln slår nya rekord, trots, eller kanske tack vare Black Friday. Snacket om årets julkalender har lagt sig. I år verkar den vara riktigt bra enligt de flesta.

Jag har lite svårt för julen nu för tiden, för mig slutade den vara på riktigt den dagen vi inte längre kunde fira hos min mormor och morfar. Ni vet, en så´n där jul som alltid var vit och som doftade saffran och kryddnejlikor inkluderat mormors hemgjorda korv, leverpastej och eget vörtbak. Visst har julen fått vara traditionell och mysig så länge våra barn varit i julåldern, men numera är det viktigaste att hela familjen, med barn och banbarn, får träffas och umgås. Att julen börjar redan i början på november spelar in på minussidan, det blir bara för mycket. Likaså är jag smått allergisk mot all dålig julmusik som pumpas ut i radion och i butiker. Gnälligt, jo kanske, men julen har fått lite för många baksidor som höljer framsidan i dimma.

Julen ska vara barnens högtid, men så är definitivt inte fallet för väldigt många. Ungefär en halv miljon barn lever i en familj som dränks i alkohol under helger som julen. Barn som redan kring första advent, när första glöggflaskan korkas upp, har ont i magen. Det finns många barn där någon jul aldrig blir på riktigt då familjens ekonomiska resurser är totalt obefintliga. Barn som aldrig i sitt liv fått en julklapp.
Därför vill jag hylla några som förstått vad julen egentligen handlar om, gemenskap, solidaritet och medmänsklighet.
Jag var under en tid medlem i motorföreningen DACA, Drivers Against Child Abuse. En av våra prioriteringar var just de barn som av olika skäl inte fick fira en god jul. Jag kan lova att det var uppskattat. Många tårar har rullat ner för mina kinder i umgänget med några av dessa barn. DACA blev sedan ”Årets medmänniska” på Svenska hjältar-galan förra året. En mycket värdig vinnare. En annan Svenska hjältar-vinnare är Vilda Kidz i Luleå, en ideell organisation som startades av familjen Karlsson och som gör magiska underverk för utsatta barn som aldrig annars skulle få chansen till en meningsfull tillvaro, bland annat under julen.

I Karlskoga har vi vår egen julängel, Åsa Karlström, som ser till att ge många familjer möjlighet att fira lite jul via sina matkassar och paket till barnen. Varmare hjärta än Åsas är svårt att hitta som med sin egen bakgrund har samma erfarenheter som de barn och familjer hon nu hjälper.

Det finns väldigt många fler organisationer och privata initiativ som ger av sig själva för de som har det tufft. I min gamla hemkommun Sundbyberg håller simhallen öppet på julafton för hemlösa och andra utsatta. Volontärer tar hand om dem, de får mat, chansen att bada, duscha samt få en klippning. Man har också samlat på sig lite kläder som är fritt att ta med sig. Ett fantastiskt initiativ.

Oavsett hur du firar din jul, skänk en tanke och kanske en slant till någon av alla dessa som ger av sig själva för att omfamna andra under kommande helger. Vi som lever i överflöd kan med små medel ge lite guldkant till så många, det enda som behövs är lite engagemang. Värt att tänka på i dessa dagar. GOD JUL!

Jag tror faktiskt det är kört….

Krönika publicerad i KT/KK 2018-12-01
Jo, jag tror nu det är definitivt kört att få ihop en regering utan ett nyval. Jag brukar tillhöra optimisterna, men det som man nu kallar för en öppning i och med Annie Löövs besked att kanske släppa fram Lövén genom ett stort antal krav är enligt mig kvalificerat nonsens. Krav som dessutom inte ska vara förhandlingsbara. Hur kan någon ens fundera över om den käre Stefan är så maktkåt att han gärna sitter kvar även om han måste föra en borgerlig politik. Det är givetvis helt uteslutet. Hur många röster skulle han få om fyra år om kan gick med på något så korkat. Nej, nu är det bäddat för nyval om inget drastiskt händer.

För mig känns det även kört vad gäller allt vad klimatomställningar heter. Två nya rapporter från världsmeteorologiorganisationen WMO och FN visar att växthusgaserna aldrig varit högre än idag samtidigt som koldioxidutsläppen fortsätter att öka i stället för att minska. På sätt och vis är det logiskt. Vi människor och våra hjärnor är så funtade att vi inte riktigt kan hantera saker som ligger för långt bort i framtiden. Försök få tonåringar att spara till pension så får du se. I dessa fall lever de flesta av oss mer här och nu. Men när det gäller klimathoten så vet vi med stor säkerhet via modern forskning att om vi inte ställer om NU så är det försent. Det finns inte mycket för tillfället som talar för vi kommer att lyckas. Jo, det finns en väldigt stor del av vår mänsklighet som är beredda att göra det som krävs, men tyvärr en alltför liten del av de som verkligen har makten att ge de rätta verktygen. Inte ens våra mest gröna politiker på hemmaplan har förmågan göra tillräckligt. Alla vet att de krävs tuffa beslut, men det är ingen som vågar. Annie Lööv, som säger sig representera ett grönt parti, sprider också floskler och rättar sig snabbt in i ledet om konsekvenserna av miljöåtgärder stöter sig med näringslivets profit. Representanter i Miljöpartiet har försökt höja rösten och vad händer då, jo de blir utskrattade i de flesta medier och är i stort sett politiskt pulvriserade. Med nöd hankade de sig kvar strax över fyraprocentspärren vid senaste valet.

Det som oroar mest är ändå vad som händer ute i den stora vida världen där förnekarnas förnekare, Donald Trump nu fått sällskap av Brasiliens nyvalda president Jair Bolsonaro, en ännu värre pajas som tillsammans med ett flertal högerpopulister, i och utanför Europa, fortsätter att sprida lögner omkring sig och förneka verkligheten. Kina bygger fortfarande kolkraftverk medan experterna basunerar ut hotbild efter hotbild. Det ska hända något mycket drastiskt för att alla dessa hycklare ska övertygas om vad som komma skall utifrån deras politik.

Så, trots alla varningar är vi fortfarande i en brant utförsbacke och jag tror inte vi kommer att klara tvågradersmålet. Tyvärr. Vi ser inte så långt bort mot den annalkande katastrofhorisonten som vi borde. Inte ens i det lilla, se bara vad som händer när bensinpriset stiger. Nej, jag må nu kallas för en gammal sur pessimist, men ingen blir ju å andra sidan gladare än jag om jag nu skulle ha fel.

Sjukvård eller sjuk vård

Krönika publicerad i KT/KK 2018-11-17
Samtidigt med röran kring regeringsbildning och att turerna kring torget i Degerfors rullar vidare mot okända mål så händer mycket spännande inom svensk sjukvård just nu. Exempelvis att en privat vårdcentral i Sollefteå, Voon (vård och omsorg i Norrland), som drivits som ett kooperativ och som startade då landstingsvården inte räckte till, nu gått i konkurs. Orsak: patienterna som strömmade till var för sjuka. Jodå, du läste alldeles rätt. Stängningen är ett faktum då ett för stort antal patienter krävde lite för stora vårdinsatser, såsom röntgenundersökningar och liknande. Voon har 8 000 patienter inskrivna som nu måste få vård någon annanstans. Tydligt är att, för att driva vård i Sverige, så krävs att patienterna är någorlunda friska när de söker hjälp. I annat fall går budgeten inte ihop. Att vården är underfinansierad är väl ett understatement när vi inte kan ta hand om patienten utifrån hur sjuk hon/han är utan hur mycket stålar det finns i kassan.

En annan spännande händelse är vad som nu sker på sjukhuset i Östersund. Där han man bestämt att inte operera rökare. Jo, du läste rätt igen. Norrlänningarna är på hugget. Det handlar om att rökare löper större risk för att drabbas av komplikationer, så säger modern forskning enligt Region Jämtland Härjedalen. Besluten gäller för ortopeden som var de som gick i bräschen för att nu följas av kirurgavdelningen. Rökfri minst sex veckor före ingreppet och likaså sex veckor efter. Om man vägrar kan man nekas operation. Undantag ges dock för akuta ingrepp och cancerpatienter.
Jag förstår givetvis att hälsan försämras av rökning och att detta också är självförvållat, men räcker det för att nekas sjukvård? Det är ju inte förbjudet att röka. Ännu. Det här tänket går ju att utveckla och då kan man ju fundera över vilka som skulle stå på tur. Övervikt och fetma har väl liknande komplikationer så snart införs säkert en idealisk matchvikt inför operation. Kan tänka mig att cyklister också ligger illa till. De lever ju också farligt och att cykla omkull är ju också oftast självförvållat till viss del. Listan kan säkert göras längre, här finns ju pengar att tjäna.

Jag vet inte vad det kommer att ha för långsiktiga effekter, men jag kan nu konstatera att Moderaterna nu gör det mesta för att normalisera Sverigedemokraterna. De gör det tillsammans med ett urval företrädare för svenskt näringsliv och ett antal ledarskribenter i svensk media. Anledningen är ju inte så svår att räkna ut. I M:s fall givetvis maktlystnad och hos näringslivsföreträdarna den egna plånboken. Ledarskribenternas motiv är dock mer diffust. Det jag undrar över är om de verkligen förstått vad SD är för en sammanslutning. Kan det vara så att samtliga är så blåögda att de inte ser att de släpper fram ett parti där dess ledning har Viktor Orbán i Ungern som politisk förebild. Där den ena företrädaren efter den andra torgför främlingsfientliga inlägg och annat hat på sociala medier. Eller är det kanske så att just det faktiskt inte spelar någon större roll?

Och vinnaren blev……Kronhallen!

Som det en gång såg ut…..

Krönika publicerad i KT/KK 2018-11-02
Nyligen kunde vi läsa att Karlskoga låg i toppskiktet gällande landets fulaste stad. Nu gällde det i och för sig enbart stadskärnan och där råkar Karlskoga illa ut på grund av Kulan med omgivning. Att man har många vackra stråk, sjön Möckeln nästan ända in i centrum och fin gammal bruksbebyggelse bevarad som väger upp fulheten i centrum fick inget gehör i just den här omröstningen.

Men på tal om fula centrum så ligger inte Degerfors långt efter. Att åka in i centrum är som att som att komma tillbaka till någon gammal öststat innan murarna föll med den hemska Coopbyggnaden och dess överdel mitt i byn. Nu finns det vettiga planer på att kanske bli av med detta hemska blickfång i en uppgörelse mellan kommunen, Coop och fastighetsägaren. Men nej, det nya styret har flaggat upp för att inte gå vidare med dessa planer. Argumenten känns dock ihåliga. Man lutar sig mot kommunallagen och menar att man inte får gynna någon enskild näringsidkare. Men ska inte en kommunledning verka för ett fungerande näringsliv samt värna arbetstillfällen och en lokal handel? Är inte (S) traditionellt för den kooperativa tanken så folkrörelseparti man vill vara och har inte den blå sidan av den nya kommunalliansens rikspolitiker alltid promotat vikten av konkurrens? Man har ju under sina år vid makten avreglerat både apotek, bilprovning, tågtrafiken, vård, omsorg och skola i konkurrensens namn. Nu verkar det som det kvittar om Coophuset blir ett ödehus och Kronhallen blir ensam på täppan.

Jag gillar definitivt inte Coops utpressningsmetod att hota med nedläggning om man inte får några strategiskt placerade parkeringsplatser och en ny ingång. Jag tror personligen inte heller att det är lösningen på deras dåliga lönsamhet men jag är däremot säker på att man kan förhandla fram bra idéer som gynnar alla om bara viljan finns. Dessutom få fason på den hemska byggnaden och samtidigt få ett antal små lägenheter till en vettig kostnad. En chans för våra ungdomar att starta sitt vuxenliv på hemmaplan. Kanske också ett mer levande torg. Det finns tydligen också intressenter kring de lokaler som blir lediga när Coop minska ner.
Vad (M) menar med att man vill utveckla centrum har de inte berättat, men i det ingår i alla fall inte Coophuset och torget, det kan vi klart konstatera.

När jag i min förra krönika funderade över på vilket sätt (M) och (S) står varandra nära sakpolitiskt, något som också min chef och kollega Catarina Forsberg tog upp i en ledare där hon jämförde partiernas tankar inför valet, så måste jag säga att jag blev lite förvånad över vilka reaktioner det blev. Det händer ganska ofta att folk kommer fram och vill diskutera mina lördagstexter vilket nästa alltid är både kul och trevligt. För det mesta ros, men det förekommer givetvis även ris. Nu var det många som ville kommentera min text och då även en hel del socialdemokrater som var väldigt besvikna. Man kände sig lurade i och med den uppkomna alliansen och det var många hårda ord om att aldrig någonsin rösta socialdemokratiskt i framtiden. Nu glunkas det också om en tilltagande osämja bland sossarnas företrädare och det från hyggligt säkra källor. Spänningen stiger i Degerfors kommun.

Sicken hönsgård

Krönika publicerad i KT/KK 2018-10-20
Jag var på Degerfors kommunfullmäktiges första möte efter att Socialdemokraterna allierat sig med de fyra Allianspartierna, M, C, KD, L. Jag kan bara konstatera att värre hönsgård får man leta efter. Jag uppmanar alla som är intresserade av hur Degerfors kommer att styras i framtiden att gå på något av dessa möten och bekanta sig med de som har makten. De du röstat fram. KT/KK sammanfattade därtill det mesta av hönsgårderiet i tisdags. Att det var lite rörigt i början kan jag leva med, men att välja en ordförande som inte har koll på vare sig kommunallagar eller tillsättning utifrån vunna mandat oroar lite. Mest upprörande var ändå att det gamla presidiet och den tidigare ordföranden Jan Ask inte med ett enda ord avtackades vilket borde, åtminstone i min värld, höra till god ton. Om det säger något om det nyvalda presidiet, stämningen i fullmäktige eller bara ren okunnighet, får man väl avvakta och se.

Men, som sagt, nu har vi fått en ny regering i Degerfors. Ett upplägg som på papperet känns ganska omöjligt, bland annat med tanke på det knappa övertaget i mandat, men vi får givetvis lita på att man verkligen snackat ihop sig och, för att återkoppla till min förra lördagstext, visat ett öppet sinne. Man kan annars fundera en stund över påståendet att (S) och (M) står varandra nära sakpolitiskt. Är detta något som framkommit när ett par representanter från de båda partierna tar ett glas vin tillsammans på helgen som man tidigare kunnat läsa i lokalpressen? Utifrån mandatfördelningen måste man vara 100 procent överens i varenda fråga för att den ska gå igenom. Vi får helt enkelt avvakta och se när vardagen tar vid, det är ju då utmaningarna kommer. Jag önskar, helt ärligt, den udda konstellationen lycka till med regerandet och jag hoppas som degerforsbo att mycket snart få veta vad ”den nya politiken som Degerfors så väl behöver” innebär för oss medborgare, det är ett rimligt krav tycker jag så att jag får reda på vad det är jag saknat. Hittills har vi bara fått ta del av ett par, tre vallöften samt de vanligaste politiska flosklerna som alla kan skriva under på, men vi vet ju inte ett jota om hur det där nya kommer att påverka/drabba oss vilket känns lite småkymigt. Degerforsarna har verkligen köpt grisen i säcken i det senaste valet, för inte har väl alla som röstade på någon av dessa fem partier enbart sett Västergårdens kök och restaurang samt omdaningen av torget som så viktiga frågor att allt annat skulle kunnat kvitta?

Nåja, framtiden får utvisa. Men några funderingar har jag ändå så här i början:
Hur kommer det att gå för våra skolor i Svartå och Åtorp? Tvålärarsystem på högstadiet trots stora kostnader? Kommer man att se över Stora Vallas usla gräsmatta? Blir det någon ytterligare idrottshall? Kommer man aktivt att stå upp för BB i Karlskoga? Coopbyggnaden och torget? Kan man lösa frågan så att Coop blir kvar eller kan det kanske kvitta? Ska hela rasket rivas som jag förstod att moderaterna önskade. ”Bulldoza ner” tror jag formuleringen var. Frågor vi givetvis snart får klara svar på, det gäller bara att ha lite tålamod till första budgeten presenteras. Vet inte om spännande är rätta ordet här, men jag väljer att använda det i dagsläget. Det kan komma att revideras framöver.

 

Ett öppet sinne…..

Krönika publicerad i KT/KK 2018-10
Varje morgon genomför jag ett pass Qigong samt mediterar en stund. På mitt ”altare” står en tavla med några korta ord på Pali (ett fornindiskt språk som bland annat de Buddistiska texterna, Tipitaka, skrevs ner på någon gång för 2000 år sedan) samt den svenska översättningen. Orden kallas för ”De tio Paramitas” och kan förklaras som en ledstång till upplysning eller helt enkelt vägen till att bli en bättre människa. Orden är på svenska: Generositet, God moral, Försakelse, Visdom, Ansträngning, Tålamod, Ärlighet, Beslutsamhet, Kärleksfull vänlighet och Jämnmod. Genom att se dessa ord, lite som uppmaningar, är det för mig ett bra sätt att starta dagen på. Svårare att ta till sig och följa.

Jag är inte på något sätt religiös men mycket av vad som står i de buddhistiska texterna har blivit en ledstång i livet. När jag tänker på de tio orden ovan så inser jag, både hur svårt det är att alltid följa dem, men också hur hård och kall omgivningen har blivit. Ta bara en politisk debatt eller alla hatiska trådar i sociala medier, hur många av ovanstående ord passar in där?
Något jag försökt lära mig via livslång träning är att inte döma andra personer. Att jag har fördomar som de flesta är inget jag kan avsvära mig, men jag tror jag är medveten om de flesta vilket gör det lite enklare att leva med dem. Under livets gång skapar vi och omformar våra egna filter som vi ser och upplever omvärlden igenom. All vår livserfarenhet finns i dessa filter, inkluderat våra fördomar, vilket gör att du och jag inte ser saker och ting på samma sätt, vilket ju är fullt mänskligt. Så, genom träning har jag lärt mig att inte döma någon som inte tänker som jag utan istället försöka förstå hur och på vilket sätt det filter just den människan ser igenom har bildats. Det är inte alltid enkelt utan kräver både träning och ett öppet sinne. Ingen vet ju med säkerhet hur livet har betett sig mot våra medmänniskor, vilka svårigheter de mött på vägen, vilka strider de utkämpat. Det finns alltid anledningar till varför någon blir nazist, röstar på ett visst parti, blir vegan, väljer att bo på landet eller något annat precis vad som helst. Viljan att försöka förstå underlättar relationerna i vår omgivning. Man behöver inte hålla med eller sympatisera, bara försöka begripa hur andra upplever och tänker.

Grejen med ett öppet sinne är ju också att man lär sig massor med nya saker och får hela tiden omvärdera sina åsikter. Det är tufft men ack så nyttigt. Någonstans därinne i kroppen skapas en inre moral som hela tiden ifrågasätts av omvärldsintryck. Det krävs ibland viss styrka för att bibehålla den. Min inre moral skapades troligen via en uppväxt i en arbetarmiljö där solidaritet och rättvisa var en självklarhet. Den som hade delade med sig. Den som fick var den som nästa gång gav. Mitt allra första politiska ställningstagande var mot Sydafrikas apartheidpolitik. Allas lika värde oavsett hudfärg, storlek på inkomst eller kön. Jag har väldigt svårt att förstå att vi 2018 fortfarande delar upp klassificerar människor utifrån var man blivit född eller till vilket kön.

Tänk om våra rikspolitiska företrädare också kunde visa lite prov på ett öppet sinne och inte bara utstråla arrogant maktfullkomlighet. Jag tror det skulle smitta av sig på omgivningen och på sikt skapa ett varmare samhällsklimat.

 

Alltid plats för en till…..

Krönika publicerad i KT/KK 2018-09
En gammal vän sedan barndomen hörde för något år sedan av sig och tyckte vi borde träffas och lira lite rock´n roll tillsammans. Han hade sett på Facebook att jag plockat ner min gitarr från väggen (där det hängt för sig själv alldeles för länge) och tyckte jag skulle hänga på. Eftersom jag vid tillfället bara var en ringrostig hemmaklinkare så tvekade jag, men visst, lite frestande var det.

Flera år tidigare var vi några hundmänniskor, lärare och kursdeltagare på HundCampus i Hällefors, där jag tillbringar en hel del tid, som kom på att vi inte bara hade hundintresset gemensamt utan även musik. Vi tog med våra instrument när vi träffades och lirade gamla godingar på kvällarna. Jag insåg att jag då behövde nya strängar till min gamla gitarr, inköpt någon gång på 60-talet, och klev för första gången in hos Mats Silverstam på Mabass i Karlskoga. Det blev inga nya strängar, det blev istället en ny, svart och mycket läcker, akustisk gitarr. En tid senare var jag inne på en musikaffär i Örebro, bara för att kika lite. Där hittade jag en begagnad elgitarr som kändes oerhört skön att hålla i, en blå snygg Ibanez. Jodå, den följde också med hem. Nu en ny akustisk och dito elgitarr, men visst kunde det vara kul med en elbas också. Mats på Mabass hade en väldigt fin Fender som var svår att motstå. Alltid plats för en till……

När sedan telefonsamtalet kom från min gamle barndomsvän ”jag har fixat en replokal i Örebro, det är bara du tar gitarren och kommer” så var det omöjligt att backa. Ytterligare en gammal kompis från tonårstiden var med samt några andra spelsugna ”gubbar” i min egen ålder. Sedan dess har vi i stort sett varje söndag lirat rock´n roll så väggarna bågnat i den ganska trånga replokalen. Jag har sällan haft så skoj. Jag är definitivt ingen stor musikant, men att lira tillsammans slår helt enkelt ut det mesta.

Jag har alltid gillat ljudet från en 12-strängad gitarr och när vår Mats Silverstam presenterade en akustisk 12-strängad Hagström så föll jag pladask. Samtidigt som jag var inne och köpte Hagströmmaren så provspelade jag en halvakustisk röd och vacker Guildkopia. Jag hade då insett att jag nog inte var någon vidare basist så då bytte jag in min ganska nyinförskaffade bas mot denna röda skönhet (jag har en bas till som jag fått av min son). Alltid plats för en till….

Men nu var det fullt i gitarrhörnan hemma. Således borde jag också vara nöjd. Ända tills jag nyligen gjorde ett nytt besök hos min numera gode vän, Mats Silverstam. Om man nu lirar gammal 70-talsrock varje söndag, kan man då göra det utan att äga en Stratocaster? Svaret är givet; nej det kan man inte. Alltid plats för en till…..

Vart vill jag nu komma med allt detta? Skryt? Att jag har obegränsat med pengar att köpa gitarrer för eller bara är helt prylgalen i största allmänhet. Nej, inte alls även om min hustru nog skulle hävda det sistnämnda. Jag är bara så himla fascinerad över att alla gitarrister jag känner lider av precis samma åkomma (eller hur Peter Dahl). Man nöjer sig aldrig utan skaffar hela tiden en till. Jag tror inte det gäller andra instrumentalister även om jag kanske är ute på hal is här. I mitt fall finns det i alla fall alltid plats för en till……